Åsa assar: Att hjälpa en katt

Idag har jag varit och hälsat på kattflickan Nethifa som har flyttat in hos Markus. Jag fick först höra talas om Nethifa (som då inte hette något) av min kusin Fanny i Vitaby som hade träffat på den ensamma katten. Fanny undrade om jag ville ha henne, men jag fegade ur och nämnde det för Markus. Och sen gick det ganska fort, för nu har hon alltså flyttat från Vitaby till Karpalund. Hon verkade ta flytten med ro, åt och sov och tvättade sig. Och när jag klappade bredvid mig i soffan så hoppade hon upp och satte sig. Åtminstone en stund.
 
 
När jag kom tillbaka till stan så gick jag en liten omväg för att kolla till stället där jag såg två kattungar i veckan. Jag har ställt dit mat ett par gånger och varje gång jag kommit förbi så är maten borta. Frågan är vem som äter upp den. Visa er igen, snälla små! Så kanske jag kan hjälpa er mer på något sätt sen. Men det känns förstås bra att jag gör någon mätt, bonusassning på det.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0