Åsa assar: Att klippa sig själv

För exakt ett år sen ställde jag mig framför spegeln för att klippa lite på luggen och i nacken. Det var bara någon vecka sen jag hade varit och klippt mig och håret hade redan växt ut alldeles för mycket. Jag brukade fixa till det ibland när det hade växt lite fel, och luggen klippte jag hela tiden. Den här gången blev jag nöjd med den frisyr frisören gav mig, det blev som jag ville ungefär. Fast väldigt många gånger har jag blivit missnöjd; man ber om något, men får något helt annat. Och nej, det är inte lätt (för mig) att säga emot en envis frisör som tror sig veta bäst. Så man (jag alltså) betalar och ser nöjd ut. Och går hem och klipper luggen kortare. Till exempel. Fast den senaste gången jag gick till en frisör så blev jag alltså nöjd. Det var i oktober förra året. Sen, som sagt, hade håret växt ut för mycket ett litet tag senare, och jag tänkte rätta till det. Men det slutade med att jag var korthårig. Och nöjd. Sen dess klipper jag mig själv. Det är gratis, och blir som jag vill. Jag lät håret växa ut direkt igen efter det och har nu ungefär samma frisyr som frisören gav mig sist, men jag skulle lätt kunna slinta med saxen när som helst igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0