Jag skäms lite att skriva om detta, för det var en månad sen nu. Men jag vill att det ska finnas med här. Veckan innan påsk var det nämligen dags igen. Dags att passa katten Nethifa.

 

Hon hade blivit några månader äldre. (Och kastrerad eller kanske steriliserad, vilket visst inte är riktigt samma sak. Vad mycket nytt man kan lära sig så här på en söndag.) Hon var inte lika sugen på att leka, och hon var heller inte lika sugen på att vara här. Jag tolkade i alla fall hennes gräva-i-blomkruka-anfall och annat på det viset.

 

Hon tyckte dock om att titta ut.

 

Och att väcka mig om nätterna med sitt halvhjärtade jamande. En natt väckte hon mig så och kom fram till min säng. Jag frågade om hon ville komma upp, då tog hon ett skutt upp och sträckte ut sig och låg raklång på hela mig. Så lite trivdes hon nog ändå.

 

Nu hade hon dessutom mer blivit en katt som ville ligga bredvid i soffan. På alla möjliga sätt.