Nu ska jag berätta vad som händer om man ger upp om tiden. I fredags var det sista jobbdagen, innan den semester som nu pågår, och då vaknade jag 17 minuter innan bussen skulle gå. Och det tar tio minuter att gå till hållplatsen. Måste man och vill man så går det, och det gick. Men det var inte direkt optimalt.

 

Nu på min semester kan tiden hålla på bäst den vill, jag bryr mig inte. Jag glider med när jag känner för det. Jag inledde semestern med Österlenhelg (låter finare än Brösarpshelg, och jag var ju faktiskt även i Attusa (eller i närheten, var det nu är mina kusiner bor) och i Vitaby), och nu är jag i Kristianstad igen. Jag sitter utomhus och imponeras av mitt wifi. En duva och en sädesärla tippar omkring. Blommorna är överraskande vackra, de syns inte så bra från mina fönster. Mitt datorbatteri är jag inte lika imponerad av, eftersom det krymper i ett rasande tempo. Så lite tidsstyrd är jag allt. Jag får väl blogga, lägga på laddning, läsa, blogga osv. Jag har det hårt.

 

Skisser för sommaren:

• Blogga ikapp så att jag nästan kan blogga när saker hänt istället för en vecka i efterhand (=har lite att göra idag)
• Gå på diverse marknader
• Vara social
• Vara fysiskt aktiv (hittils fått träningsvärk i låren av två loppmarknader, det är ju... bra?)
• SKRIVA