Åsa assar: En söndag

Jag avslutade min långhelg i Brösarp med god mat.
 
Och god jordgubbsglass som mamma gjorde.
 
Sen åkte jag hem på en fullastad buss, och fick sitta med datorn i knät. Hela vägen till bussen och från bussen så gick jag och glodde i marken på jakt efter mitt bärnstensarmband. Men naturligtvis hittade jag inte det. Ett tips: Tappa inte något som ni vill ha tillbaka. Nu i veckan har jag ringt bussbolagets hittegodsavdelning i Kristianstad. Inte så organiserat direkt. Och så ringde jag till hittegodsavdelningen i Simrishamn, killen där var lite mer serviceinriktad. Han skulle gå och kolla, lovade att göra sitt bästa. Och så sa han...
 
Annars är det någon annan jävel som har det.

Och så är det. Någon annan har det nu. Eller så är det överkört. Eller så ligger det mellan sätena på en buss. För all framtid kommer jag leta bärnstensarmband när jag åker buss. Sista försöket lär bli att någon gång framöver gå till polisen och kolla om det finns där. Det gör det inte. Gör det det kommer jag... skänka pengar till... jag vet inte. Det finns inte där, det finns inte någonstans. Eller jag borde kanske göra något riktigt gott nu, tänka på min karma och så vips, hittas mitt armband? Nej, det är kört.
 
Tillbaka till söndagen. När jag kom hem igen (och kollat runt i lägenheten och i soprummet), så blev jag i alla fall lite glad när jag såg att min chili passat på att gå från grön till röd när jag var borta.
 
Och att min orkidé hade slagit ut.
 
I övrigt var jag bara väldigt bitter.
Nej, det var jag inte. Men nu kommer jag inte på hur man avslutar ett inlägg på bästa sätt.
Eh eh... TJONG!
Okej, nej. Nu stal jag ett slut.
Så, ja... vi... ses sen. Tjarå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0