-

Åsa assar: Ett studentkalas

Jag kom hem och såg ut så här, och det var inte direkt den perfekta dagen att göra sig snygg på. Hade sovit väldigt lite natten innan, och hade knappt varit hemma, så den stackars lånekatten hade ignorerats totalt.

Men två timmar senare lyckades jag ändå se ut så här. Smink och dusch, tack så mycket. Och katten bjöd jag på lite kel.

Jag blev hämtad av min syster. När vi började närma oss fick jag ett sms från min mor. "Smörgåstårta" stod det. Jag är en kräsen människa. Det finns sånt jag inte äter. Smörgåstårta är en sån sak. Så jag vrålade ett mycket barnsligt "neeeej!" där i bilen. Vi kom fram till lilla Sankt Olof, där några stockholmare höll på att asfaltera. Och de hade förstås inte en aaaaning om hur vi skulle komma till scoutstugan. Så vi ställde oss vid ICA Nära och ringde far, och i bakgrunden hörde vi studentens fars stämma: "Jag kör och hämtar dem!". Och medan han körde rusade jag in i den pyttelilla butiken och köpte ett päron och en clementin, nödfallsproviant, som jag sen inte åt.

Och så kom vi till sist fram och möttes av studenten, min kusin Filippa.

Alfred var förstås där. Han har koll, hade matchat skjortan med nagellacket.

Min kära mor hade skrapat ihop lite ätbart från smörgåstårtan till sin barnsliga 32-åriga dotter. Så jag slapp skämmas för mycket. (Fast om rom är ätbart kan vi diskutera.)

Ungdomarna var söta, men hade förstås varit sötare utan Pelles bil.

Det skedde en överräckning av Charlie, 16 månader, från föräldrar till moster. Och titta vad nöjd den lille ser ut.

Två minuter senare stod den lille pojke med uppsträckta armar på golvet bredvid mig. Titta så nöjd den stora ser ut.

Mest var Charlie ute efter min kamera, så vi höll koll på hans föräldrar genom den. (Han heter Tobbe... Och han har två barn, och en fru!) (Eller snarare en sambo, rätt ska vara rätt.)