Åsa assar: Trevlig post och en spionkamerapromenad
För en halv evighet sen tog jag en promenad med min spionkamera. Denna promenad inleddes på det perfekta sättet; jag fann ett paket i min postlåda. Jag lät det dock ligga kvar. Jag tycker om att skjuta på det goda lite.
Ganska snart träffade jag på en mycket söt hund, när jag klappat den lite i farten sa den väldigt rara matten (det såg jag på henne) som inte upptäckt att hunden var på väg mot mig; "Åh, vad bra! Du är inte rädd!". "Nej, jag är inte rädd!" sa jag glatt och fortsatte gå. Då pratade matten med hunden med sin mildaste röst; "Men gumman, du kan inte hälsa på alla!". Och jag tänkte att nu kommer den söta hunden definitivt fortsätta med det, när hon får beröm och allt. Mvh Hundkännar'n. Bilden visar hur nöjd jag var med mötet, och ja, det där är min mest smickrande vinkel.
Ï vanlig ordning hamnade jag vid Helge å. (OBS det är inte jag i vattenfarkosten. Skulle aldrig sätta mig i en sådan.)
Och jag såg en kotte.
Vid min sten låg ett felplacerat däck.
På en annan sten låg fler stenar.
Sen träffade jag en till hund, och denna la sig platt på marken för mig. Tyvärr var jag alldeles för kissnödig för att gå ner på såna nivåer, och husse berättade för den stackars hunden att den måste förstå att alla faktiskt inte vill klappa.
Jag postade ett brev, handlade på Maxi och knep allt jag kunde.
Gick hemåt, och stan var, tro det eller ej, fortfarande en byggarbetsplats.
Jag kom hem och möttes av pälsfröken, som skulle bo kvar ännu ett par dagar.
Allt var frid och fröjd tills hon började klättra i sambon. Och nu vill ni att jag slutar prata om katten och istället visar vad det var i det där paketet i min låda som ni tänkt på medan ni tittat på alla bilder? Okejrå.
Det var Håkan! (Ursäkta min smutsiga spegel! Mamma köpte den någon gång på 70-talet (gissar vilt här nu) och den har inte blivit putsad sen dess.)
Hejdå!
Kommentarer
Trackback
