Åsa assar: En present

Ni vet hur det är, man kommer hem en vanlig tisdag och är bara så GLAD att vara hemma. Det är liksom glädje nog, det behövs inte mer. Det räcker med den egna nyckeln till den egna dörren och den egna soffan med det egna soffbordet som man kan lägga upp de egna benen på.
 
Så var det för mig i tisdags. Jag kom hem, ställde cykeln i cykelgaraget i källaren och var så glad att vara hemma att jag nästan hånglade lite med källarväggen. Så gick jag med släpande och trötta, men mycket glada ben upp för källartrappan för att ta posten. Tittar först in i lådan för att se om jag över huvud taget fått någonting. Och så ligger där någonting ovanligt. Det här...
 
En present! Till mig! Till mig? Det står ju inget namn på den, varken mitt eller någon avsändare.
 
Vad kan det vaaaaara?
 
Började sakta öppna och hela tiden såg jag ut ungefär så här:
Fast min syster var inte här när jag öppnade det, så jag kunde inte tvångskrama henne. (Fotot är från min 30-årsdag och fotografen heter Markus.)
 
Och vad vaaaaar det då i?
 
Jo, den här! Och då förstod jag att den var från Anna.
 
Jag var så glad att jag var hemma! Och jag var så glad att jag hade fått en present! Och framför allt var jag så glad att jag uppenbarligen har en så fin vän som tycker jag är värd en spontanpresent!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0