Åsa assar: Lite kärlek

Här om dagen pratade jag med en kille som jag tvingats ha att göra med (men det är inget större fel på honom ändå). Av någon anledning berättade jag för honom att jag bor i en etta, och ur det kom följande:
 
Han: Är du singel?
Jag: Ja.
Han: Naww, vad tråkigt! Skaffa kille!
 
Och sen skildes våra vägar. Jag tänker på det där ändå. Tråkigt! Det är tråkigt att vara singel!
Ja, det är det.
 
Men vet ni vad det också är? Inte tråkigt!
Det finns jättemånga fördelar. Fast nackdelarna är troligtvis minst lika många.
Men den där killen då, han fick det att låta väldigt enkelt. Jag undrar hur det gick till när han skaffade sin tjej. Han bara grabbade tag i någon. "Uff! Jag tar dig!" sa han, och så var det fixat.
 
Det finns olika sorters människor. Det finns de som har någon, och de som inte har någon. Det finns de som bara tar någon (som killen ovan, tycks det) och så är allt frid och fröjd.
 
Det finns de som tänker stort.
Och det finns de som tänker smått.
 
De som tänker stort letar alltså efter det där STORA. Och så säger man;
"Din hopplösa romantiker! Du kommer aldrig hitta det! Det där gigantiska finns inte, det är en bild i ditt huvud. Något du inte kan uppnå. Något som finns där för att du kanske inte vill uppnå det. Du kanske är rädd!"
 
(Fast nej. Man säger inte så. Man säger bara lite av det och tänker resten.)
 
Och då svarar den hopplösa romantikern: "Du har fel! Jag har upplevt det!"
Och man säger: "Jaha, du. Och var har du henom nu då?"
Och den romantiska idioten ser sig omkring och säger: "eeeh"
 
För det där stora STORA. Poff säger det. En bubbla. En ballong. Poff poff poff.
 
De som tänker smått är på jakt efter en liten gnista. De vet att de där lilla, kan växa sig stort, alldeles lagom fort. Inget poff. Inget -borta-. För där finns det rum att växa.
 
Och killen jag nämnde i början då, han måste ju vara en sån som tänker smått. Kanske till och med jättesmått, kanske skaffade han den där gnistan först efter att han haffat en tjej. Läskigt!
 
Fast vem är jag att säga vad som är rätt och vad som är fel?
 
Jag låter Håkan Hellström avsluta det här med en liten bit ur en av hans nya låtar, med det passande namnet Valborg. (Läs, det är fint.)
 
Provsmakar livets heroin
och om du någonsin
vill ha en idiot
lägg din hand i min
lägg din hand i min
 
Du kanske aldrig når dit du vill nå
men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få
men du får mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0