Åsa assar: En ljus promenad
Dagen efter den mörka promenaden sken solen. Det var ondag, alltså studiedag, och jag såg till att skynda mig så
jag inte skulle missa solen (och sen skynda hem och plugga, så klart). Vad jag vill visa med den här bilden är
egentligen att ni ska förstå hur himla långt jag har till stan nu. Jag får inte gå där. Jag måste gå runt om. Allt görs
om i stan och INGEN HAR FRÅGAT MIG. Ingen har frågat någon. De bara gör. Jag läste nu precis om planer för
Stora torg, att inget är klart och att "en medborgardialog känns självklar". Snällt. Vi får vara med om bestämma
angående sketna Storta torg. Verkligen jättegulligt.
Den där bron har jag gått på i tio år. Men nu har en orange drake av något slag ätit upp den.
Nu är det alltså hit man ska vända sig i stället; Galleria Boulevard. De lurade mig på 25 spänn. Jag ska aldrig mer gå dit.
Undrar om det här namnet är okej egentligen. Det är ju sjukt lätt att gå hit när man egentligen skulle till Galleria Boulevard.
Sen kom jag ut till lugnet. Jag står på en bro och tar en bild på en bro.
Jag står på den där bron som jag nyss fotograferade, och så tar jag bild på den där bron jag stod på innan dess. Den där
bron vi nu ser och Naturum som den leder till, var en god idé av vem det nu var som kläckte den. Ibland gör de rätt.
Sen gick jag vidare mot Hammarsjön.
Vid arenan väntade träddamen. Jag kunde bara ta en bild för sen steg en kvinna ur bilen till vänster, och hon stod
och glodde på mig i bild, som om hon trodde att hon var motivet. I stället för förklara så gick jag därifrån och väste
för mig själv "nähä, då skiter jag väl i det då".
Sen var jag tillbaka till stan och den delvis strippade Domusfasaden. Och min gata där de återigen har skramlat och
haft sig. Kanske är de äntligen klara nu.
Kommentarer
Trackback
