Åsa assar: Björn och Totoro

I tisdags
 
Okej, vi tar det från början. I TISDAGS ...
 
Fattar ni? Jag har nu bloggat ikapp. Wooop! Dubbel-wooooop!
 

Alltså, i tisdags, en omständlig liten stund efter skolan, tog jag tåget till Hässleholm för att titta på Min granne Totoro med Björn. Pizza åt vi också, snälle Björn bjöd (dvs jag betalade inte, men nästa gång! Kanske). Dessutom lyckades han ställa till med fest på pizzerian, eftersom han stegade in där med den färgglada gamla meny som de länge letat efter.
 
 
Jag tror att jag har sett Min granne Totoro två gånger förut. Jag har då sett den ensam, vilket kanske är lite suspekt. Jag är trots allt en vuxen människa, och Min granne Totoro är en barnfilm. Därför var det lite skoj att nu se filmen med ett barn.
 
"Vilken fin kaninduva!"
"Haha, MÄH! Den grodan och kaninduvan har de bästa birollerna."
"Haha, det där lövet skyddar ju verkligen mot regnet!"
 
Själv kände jag att jag denna tredje gång hade ett mycket stort problem med filmen. Jag hade tyvärr huvudvärk, och det funkar inte särskilt bra i kombination med små skrikande japanska barn (och nu menar jag inte Björn, som med viss framgång håller på att lära sig japanska). Jag kom inte alls ihåg att de skriker så. Det skorrade.
 
Men Min granne Totoro är helt suverän ändå och jag vill ha en sån här.
 
Efter filmen förvandlades Björn från barn till spelnörd (han är en av två som ligger bakom bloggen Spelglädje). Han hade plockat fram ett spel som han tyckte att vi skulle spela. Min huvudvärk hade börjat släppa och det kändes som en god idé.
 
 
"Heter det Yinsh?" frågade jag.
"Det heter Yinsh" svarade den lille nörden, och jag undrade precis hur jag uttalade det fel. Björn skrattade åt sin, som det verkade, överlägsenhet.
 
Då jag är väldigt icke-strategisk (men ytterst koncentrerad!) förlorade jag så klart båda gångerna. Men hjärnan gillade spelet, huvudvärken släppte, och nästa gång vinner jag.
 
Sen var det dags för mig att åka hem. På stationen träffade jag på en stressad kvinna som mumlade något om spårbyte, och jag förklarade att det gällde ett annat tåg. "Jag litar på dig, du verkar så lugn" sa hon då. Jag svarade med ett "Baah! Ha!"

Tåget kom. Det var Git Gay. Åkte baklänges och kände mig förvirrad. Skickade sms till Anna, och tio minuter senare steg hon på samma tåg. Liten värld etc etc. Vi gick hemåt, hörde glädetjut(?) från O'Learys och Anna föreslog att vi skulle gå in dit och trasha fotbollsfesten. Men jag gick hem och drack blåbärssoppa i stället. Bra kväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0