Åsa assar: En björnpromenad samt ensam fortsättning
För tio dagar sedan satt jag i min soffa och försökte plugga. Jag vill minnas att gardinerna var fördragna, jag var klädd i bekväma (alltså fula) kläder, jag var varm och hade inte duschat. Förmodligen hade situationen fortsatt se ut så ett bra tag framöver, om inte Björn hade räddat mig med ett sms. Han hade slutat jobba och undrade om jag ville hitta på något. En kvart senare märkte man inte ett spår av soffhänget, jag var ren och klädd och hade till och med målat på mig ansiktet. Det kändes bra att lämna pluggandet för verkligheten.
Vi gick till lugnet på kyrkogården. Där sitter han, den så väldigt rara björnen.
Det var lite höst den här dagen.
Fast solen sken också.
När Björn hade satt sig på tåget (inte riktigt så snabbt som det verkar här!), så var egentligen tanken att jag skulle gå hem och fortsätta där jag var innan. Men jag insåg att jag behövde röra på mig mer, så jag fortsatte gå genom Tivoliparken och längs Helge å, över vägen. Jag fortsatte lite på bänktemat Björn startade ovan.
En anka stod där ankor alltid står.
Jag hittade lite mer höst (och en bänk).
Bänken, med bortsprungen katt.
Jag hamnade i vanlig ordning vid Hammarsjön.
Sedan gick jag hemåt, och... men vad tusan! Ni ser henne va? Jag ska dit igen någon gång och ta en ordentligare bild.
Nästan hemma igen. Trafikljusen är borta och äntligen har de byggt klart gatan.
Sen var jag och bläckfisken hemma igen. Med rosor på kinden och lugg från något annat århundrande. Det påminner mig om att jag nu borde ta en liknanade promenad och muntra upp mig lite. Vi får se.
Kommentarer
Trackback
