För några dagar sedan vaknade jag av en dröm som inte var ett dugg munter. Jag kände mig helt matt och sorgsen. Drömmar brukar ju försvinna ur minnet ganska fort. Säkrast är att anteckna direkt om man vill komma ihåg. Riktigt så gjorde jag inte denna gång, men jag tog tag i min mobil och skrev texten nedan. Så jag vill assa det, att jag kan vakna och ligga helt matt på rygg i fem minuter, och sen författa något helt okej.

 

Så här skrev jag:

 

Ni vet när all ångest man känner dyker upp i en dröm och omvandlas till en perfekt blandninng av cool och söt tjej? Den där sorten man kanske själv vill vara, men misslyckas. Dessutom har man blivit lite för gammal. Det hände mig. När jag vaknade kändes det som att hon hade stuckit tandpetare i mitt hjärta. Hon hette Yim. Kanske Yim Thomsen. Jag ska hålla utkik efter dig, Yim, och hålla dig borta om jag kan.

 

Jag föredrar nog mina orealistiska och ologiska drömmar då. Yim var totalt logisk.

 

I samma dröm hade jag blandat in min bror som för andra gången på kort tid dök upp som ett litet barn i min dröm. Denna gång sjöng han en göllig liten sång. Jag föredrar det varje gång framför Yim och hennes förbannade tandpetare.