Men till sist piggnande jag i alla fall till så pass mycket att jag fixade att ta en promenad. Jag hade egentligen tänkt promenera över backarna med pappa och Elin, men var inte i tillräckligt bra skick för det. (Jag var alltså fortfarande och påsklovade mig hos föräldrarna.) I stället blev det en liten promenad i skogen ensam. Ni skulle hört bäcken som porlade. Det var allt som hördes. I Kristianstad blir det aldrig så tyst.