Åsa assar: Ett kalas
Jag kom just att tänka på den gamla Marit Bergman-låten No Party som förstås går ut på stackarn inte har någon fest att gå på. Själv har/hade jag en hel del kalas att gå på, men i torsdags bestämde sig min kropp för att strunta i det där med immunförsvar, så i stället för ett 60-årskalas i kväll och en brunch i Lund i morgon så hostar jag i soffan.
I söndags var jag dock frisk och då var jag på 34- och 27-årskalas och åt där dessa utsökta glutenkakor. Det var mina kusiner Pernilla och Simon som firades (och av någon anledning fick jag inte med dem på bild).
Två sambos som utför någon slags synkroniserad fingerdans, öppen dörr med vinter och färgglad dricka.
Det bjöds på semlor, villket är en sån sak som jag aldrig lärt mig tycka om. Precis som jag är mitt kusinbarn Alfred inte förtjust i grädde, så han valde chokladpudding i sin. Jag skulle tro att det slår alla fåniga semlewraps och allt vad det har varit i år.
Vinterhus.
Sen ville den stora katten Hugo gå ut, och även vi gick ut i det där vita och åkte hem. Och öppnade lite försenade nyårspresenter innan syster och jag åkte vidare till Kristianstad (kan avslöja att det hostades en del i den där bilen - och det var inte jag *harkel*). Ingen bild på nyrårspresenterna pga fotografen hade tappat skärpan.
Om ni ursäktar mig så ska jag hosta vidare nu.
Kommentarer
Trackback
