Åsa assar: Förra veckans instagram
Förra veckan inleddes sju veckor praktik på infektionskliniken. Veckan fick en positiv början. Jag var i god tid. Jag hade kvällen innan gjort en plan för hur jag skulle få kvällarna att gå ihop. Det kändes bra helt enkelt. (Men som vanligt dömt att misslyckas.) Jag firade med den här som jag fått med mig hem från Emma när vi fikade.
Köpte hummums. Åt med bland annat sötpotatis. (Magen hatade det men munnen var ytterst förtjust.)
På torsdagen hade jag nymålade naglar och grus och eld i halsen.
Klockan 18.15 kom två vaktmästare förbi och placerade ut två radonmätare i min lägenhet. Jag blev besviken på att de bara ska ligga här. Ingen knapp för mig att trycka på.
Throwback Thursday till fredagen innan då jag köpte denna klänning på Röda korset. Tänkte assa den separat men hur skulle jag hinna det? Kanske senare när jag förkortat axelbanden.
I fredags låg jag hemma sjuk. Oj, vad jag sov! Jag var lite ynklig och hade verkligen inte mer energi än till sömn och en gnutta tv. Dock hade elden och gruset i halsen gett sig av till förmån för tjockhet i halsen, hosta och feber, tack och lov. Grus i halsen är något av det värsta. Jag hittade sjuklingmat i skåpet, bäst före 28 februari 2015 så det var väl på tiden att det blev ätet.
På lördagen testade jag mina krafter genom att gå till Röda korset. På väg dit mötte jag en kvinna i 90-årsåldern som just varit på Röda korset. Det som avslöjade henne var att hon hade korgen på rullatorn full av nyköpta Röda kors-böcker. Det var lite trångt där vi möttes, jag väntade ut henne och hon stannade upp i grindhålet, tittade plirigt på mig och sa på finlandssvenska: "Du får hoppa!" Min favorittyp av tant!
Och ja, jag köpte de här vykorten. Blev helt kär!
Konstnären heter Marianne Schneegans, hon var tyska och levde 1904-1997. Korten kostade 1 kr/styck. Jag hittade liknande på eBay för 85 kr/styck. Meheh... De ska bli snygga någonstan på min vägg.
Söndagsenergin räckte till den här i soffan. Fast framåt kvällen piggnade jag till och snyggade till lägenheten.
Nu är det måndag och jag är igång igen. Dock snorar och nyser och hostar jag och har mig. Men jag gnäller inte, om det nu lät så. Finns ju sannerligen sånt som är värre. Men en sak gnäller jag över; tiden. Varför får jag inte ihop det? Jag MÅSTE sova mer. Och något mer kul kanske. Det hade jag behövt. Men jag hinner bara vara huslig efter praktiken. Som jag önskar att jag var en sån som alltid köpte färdigmat och som struntade i hur lägenheten såg ut och vars favoritsyssla om kvällen var att se tv. Då hade jag också hunnit.
Kommentarer
Trackback
