Åsa assar: Förra veckans instagram
Förra måndagen hade jag nymålade naglar, en asmage och så tvättade jag (vilket inte är jättesmart med nymålade naglar).
Förra tisdagen skrev jag epikriser like a boss på praktiken, och belönade mig själv med tulpaner.
På onsdagen vaknade jag efter 7,5 timmars sömn. Jag jobbar på det. Eftersom jag sov så länge denna natt hann jag drömma om svartsjuka och brustna förhoppningar den sista stunden av sömn. Detta gav mig en ny teori: bristen på sömn innebär för mig en brist på bearbetning av livet i drömform, och det sätter sig i magen. Vad tror ni?
På onsdagskvällen hann jag till min stora lycka med en promenad.
Jag fick se solen över Hammarsjön.
På kvällen såg jag slutet av Grammisgalan. Skulle se hela men min mage satte stopp (och jag inser nu när jag skriver att min mage krånglat mer igen på sista tiden. Jag har t.o.m. stannat hemma från praktiken i dag, ursprungligen pga huvudvärk, men sen blev det lika mycket pga magen). Jag fick i alla fall se Jocke Berg bli årets textförfattare, fast han var inte där. I stället dessa tre rara tomtar.
På torsdagen gick jag till praktiken i dimma. Dimma är ett av mina absoluta favoritväder.
På hemvägen gick jag inom kyrkogården. Såg den här gravstenen som verkligen väcker många frågor.
Så här fint var det också.
Så himla fin tulpanbukett + tre vintergäck som jag hittade övergivna på marken.
Så här såg det ut i fredags morse. Tydligen hade jag en okej magdag men det var värre med benet/benen (som alltså är värre igen, fast kanske bättre nu ändå).
2. Horribel benvärk på natten till lördagen. Körde några solhälsningar och mådde sen bättre.
3. Magen fick frukost. Sen dog den tydligen.
4. Hur ofta syns "gå upp i vikt"-tips. Typ aldrig va? Och ja, det är slitsamt både fysiskt och psykiskt att vara underviktig, som det här står. Skitsamma om jag skulle uppfylla någonslags ideal (det gör jag inte, har fel proportioner för det). Jag gillar det inte alls.
Mina gröna fingrar rår inte på kattsaliv, kan vi nog konstatera.
Det var en fin vårdag i lördags. Jag hade haft strålande humör om magen och benet varit snälla. Fick i alla falla en del gjort, washitejp var till stor del inblandat.
Trots allt kom jag ut på promenad. De första 3 km var min mage idiot, de sista 2,5 km var min mage vrålhungrig.
Bäst men promenaden var:
1. Benet höll sig okej.
2. Jag satt på min sten vid Hammarsjön i solen i tio minuter.
3. Jag mötte en man med hund som inte fattat att man ska hålla till höger (mannen alltså, hunden verkade inte så väluppfostrad och fattade förmodligen inte heller). Jag brukar vika undan men inte denna gång. Förvåningen och förvirringen i mannens ansikte när han tvingades vika av när han var helt nära... obetalbar. Han var helt klart inte van vid det där.
Sen träffade jag en handväskstant innan jag gick hem och åt tacosrester. Magen var överraskande glad. Men inte benet.
Sen tejpade jag lite till och kände hopp om livet.
Söndagen inleddes med pastellregnbågsnaglar. Fast först drömde jag om datavirus och vaknade med handen låst ungefär som jag håller den här.
Jag åkte sen till Brösarp och åkte vidare på kalas (assning kommer en annan dag), när vi kom tillbaks till Brösarp igen så fick jag träffa min bror som blivit korthårig och glasögonig.
Kommentarer
Trackback
