Lucka 23
Hej och välkommen hem till mig!
Här har jag bott sen maj 2003.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Min lägenhet var visningslägenhet. Den var helt nybyggd, en gammal sjukhussal i det gamla sjukhuset. Alla våningarna var inte klara. Dessa lägenheter på första våningen visades upp. Min var första lägenheten man kom in i. Jag följde egentligen bara med mina gamla klasskompisar Sarah och Annelie. Annelie var sugen (och snart flyttade hon in två våningar upp). Själv skulle jag efter visningen ringa och bestämma tid för visning av andra hyreslägenheter. Inte nybyggda, bara vanliga lägenheter. För jag var 22 år och ville flytta hemifrån.
Så jag var alltså mest bara sällskap. Men jag blev kär. Tanten från ABK frågade om jag stod i kö, ja sa jag och mer behövdes visst inte. Jag stod knappast först i kö egentligen. Jag ringde pappa på jobbet, vilket jag aldrig brukade göra. Jag minns att jag sa att lägenheten var väldigt liten men jag tyckte mycket om den och vad skulle jag göra. Han sa nog ungefär "ta den om du vill ha den". Så jag tog den.
27 kvadrat. Eller egentligen 26,7. Så himla litet är det inte. Det är som att bo i en kram. I början hade jag inte så fullt med saker som i dag. Men samma säng (och den sov jag rätt länge i i Brösarp också), och soffan köpte jag innan jag fick lägenheten. Den blev jag också lite förtjust i och slog till. Allt fick plats, och mer därtill. Mitt mål blev mer och mer att fylla varje väggyta. En trygg kram.
Pratet och tjatet om att jag borde flytta kom ganska tidigt. Eller mer frågor om jag inte ska flytta. Men åren gick och jag närmade mig 30 år och jag blev 30 år och ännu äldre och folk förstod att detta är mitt hem och jag kommer inte flytta i första taget. Naturligtvis har jag kollat på ABK:s hemsida efter lediga lägenheter. Men den där som är på två våningar blev ju aldrig ledig. Eller någon annan tvåa med enskilt kök och badkar OCH dusch och balkong och centralt och billigt. Så konstigt. Så jag har bott kvar.
Varje gång jag tänkt på hur mycket jag trivs här i lilla lyan, så har nästa tanke 9 av 10 gånger varit "usch en dag måste jag flytta, så hemskt!". Det är ju förstås synd, att jag inte bara kan vara glad.
Men nu är jag 35 år. I en ungdomslägenhet.
Det är väl så att min tid här börjar ta slut. För jag har svårt att tro att ABK skulle godkänna att jag behåller lägenheten som rekreationsställe.
Så taskigt av ABK!
Ni förstår säkert vart jag tänkt ta vägen. Jag ska ta ett djupt andetag och så ska jag söka jobb i Malmö, för sekreterarjobb finns det gott om. Och så ska jag trycka in mina 27 kvadrat på Daniels 42 kvadrat.
Men mycket hör förstås inte hemma någon annanstans än just här, så det får inte följa med. Jag måste röja mycket. Det blir tungt, för en sån som jag.
Och alla mina växter (de är ju som mina djur), hur ska jag kunna klämma in dem någon annanstans? Jag får ordna en grupp på Facebook. "Vill du ta hand om Åsas grejer?". Men det där gröna som hänger ska inte någon ta över, för det är min nyköpta julklänning. I morgon åker den på!
Kommentarer
Trackback
