Under två veckor har jag haft en inneboende hos mig, katten Nethifa. När Markus lämnade henne hos mig för två veckor sedan var det andra gången jag träffade henne. Första gången skrev jag om här, då var hon en spinkig katt, som såg ut att inte ha fått mat på länge. Nu hade hon växt till sig och pälsen var mjuk och fin.

 

 

Jag hade lovat Markus att passa Nethifa om det skulle behövas, men nu var jag ändå orolig och undrade vad jag gett mig in på. Jag har aldrig haft något husdjur, har aldrig förr bott så länge med ett djur. Men nu plötsligt skulle jag ha en katt här dygnet runt.

 

Och vad mysigt det var! På dagarna ville hon mest vara ifred; ligga på stolen eller i sängen eller sitta i fönstret och titta ut. Hon verkade till och med helst leka själv. Vilket var väldigt underhållande att titta på. Jag brukade uppmana henne att döda mattan. Vi lekte en del tillsammans också, och jag klappade henne en stund tills hon ville gosa med klorna eller ta en liten tugga av  min hand. Om nätterna var hon mycket mer kelen. Väckte mig nästan varje natt och ville bli klappad. En morgon tvättade hon på mitt ögonlock.

 

 

För några dagar sen fick jag huvudvärk tidigt på kvällen och var tvungen att gå och lägga mig. Nethifa låg och sov på en köksstol. Jag släckte de flesta lamporna och la mig sen under täcket. Hörde strax ett svagt ljud och sen ljudet av flygande katt, och så låg hon raklång längs mina ben. Det kändes så fint att hon helst låg där bredvid mig.

 

Nu har Nethifa flyttat hem till sin husse igen och det känns ganska tomt här. Fast jag måste erkänna att det är lite skönt att inte bli väckt om nätterna. Men hon välkommen tillbaka när som helst!

 

 

 

Lite mer aktuellt; Julafton. Så här var min.

 

Det började väl lite så där. Min egen mor försökte strypa mig och klagade sen på min sång.

Jag tröstade mig med att fixa VÄRLDENS SÖTASTE julnaglar.

Jag är en sån där långsam bloggare. Som redovisar flera dagar/veckor i efterhand. Men det gör ju inget. Fast kanske borde jag öva på att vara mer effektiv. Göra rätt saker.

 

Hur som helst, för tio dagar sedan var jag på julfika hos Anna. Otroligt trevligt! Så där trevligt att hoppsan-är-det-midnatt-och-jag-ska-GÅ-hem-i-kvart-och-måste-dessutom-stiga-upp-imorgon. Så trevligt!

 

Vi lyssnade på progg, pratade om viktiga saker och hade fikan stående på golvet, eftersom detta var innan Anna och jag gjorde en utflykt till Stallet där ett mycket fint bord inhandlades (bonusassning på den utflykten, särskilt på den där delen när vi inte riktigt visste var vi skulle köra, och så hamnade vi plötsligt bakom Stallets skåpbil och kunde bara köra efter).

 

Här har vi hon, guldkulan!

 

Sen december, lite snö, och fyra randiga mössor var på promenad. Året är 2009 än.

Det var oktobers sista helg 2009 och Anna och jag hälsade på min syster i hennes nya lägenhet. Hon bjöd på fika och jag tror att Anna och jag lånade en film av henne. Jag minns att jag var trött och mest låg på soffan och hittade nya funktioner på min lilla Canon ixus (därav det gula, som är en spegling av Elins ljusslinga).

 

Jag fortsätter lite på djurtemat, men idag bara råttor. De bodde hos min vän Elin, detta år 2009 (men nu bor där bara en man, ett barn och en kanin).

 

Varför inte köra lite djurtema! Bilder från maj-augusti 2009. Djurrik tid!

 

Liten och stor.

 

En liten Gustaw med kompis.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Promenad 2009.

 

Jag har en väldigt fin vän som heter Petra. Hon är dalkulla och bor i Falun så vi ses inte så ofta, men det har ändå blivit några gånger sen första gången, då hon hälsade på mig i min stad 2009.

 

Solen sken på föräldrarnas balkong 2009 och jag kände att jag behövde skaffa mig fler intressen, så jag gick i stickskola hos min syster. Jag kommer förmodligen aldrig komma upp i hennes pysselnivå, men jag är glad att jag nu kan sticka, om jag vill :)

 

Börjar det bli lite mycket nu? Detta är sista bonusluckan. Från december 2007. För övrigt börjar jag bli lite orolig, jag har nämligen bara gjort till och med lucka 17 i julkalendern. Måste fylla på strax så det inte skiter sig om några dagar. Många många människor kommer ju bli besvikna. Ack.

 

Det traditionella bråket med granen.

September 2007. Jag minns att det där var väldigt kul.

Här kommer den utlovade bonusluckan med bilder från 2007. Fast jag delar upp det lite och börjar med juli och augusti. (Fast varför gör jag detta? Är inte precis som jag lagt upp allt annat innan i julkalendern...)

 

Så här såg jag ut när det Helge Å hade svämmat över och Anna och jag kom på den smarta idén att ta en promenad precis där då. Så vi fick klättra lite, och här kom jag då upp på den en meter höga muren, och ja, jag var stolt på riktigt.

2009 hade min moster 50-årskalas, och underhållsnivån var hög. (Den här luckan tillägnar jag speciellt till min kusin Pernilla!)

 

Hur kan man motstå?

 

Fortfarande 2008 och min bror och jag körde till Haväng en sommarkväll och fotograferade svanar.

 

2008 och Anna mediterar på en kanon. Kan nån, kan hon.

 

Det var vår 2008 och jag åkte till Göteborg, och det var en halv special och Bengans och utsikt. Det var gött och livet, så att säga.

 

Jag vet inte riktigt vad jag pysslat med. Jag har ju missat en massa väsentligheter när jag gjorde min julkalender. Och eftersom jag är vän av kronologi så gör det lite ont i mitt hjärta är röra till det så här nu. Men här kommer iaf best of januari-mars 2008.

 

Kvaliteten på den här bilden är inget vidare, jag är som sagt ingen vinterfotograf, så den är tagen inifrån. På min mor och min bror, med likadana kläder på sig.

Jag brukar hävda att jag är en dålig konsertfotograf. Oftast för att jag är för kort (alltså; för att det står folk ivägen) eller för att det är för mörkt. Men igår hittade jag de här som jag ju har lyckats med. De är tagna på Kristianstadsdagarna 2007, och det var Anna och jag som var och såg Billie the vision & the dancers.

 

 

 

 Och så lite Marit Bergman på det!

 

Det var vår 2007 och jag inledde mitt långsamma och småskaliga projekt "människor vid skyltar". Elin är en kossa (men glad ändå).

 

Det är 2006 och Elof kunde prata med katter, tycks det. Denna gång Hugo (tror jag). Bilden är tagen samma dag som gårdagens luckor.

 

Jag slänger in en bonuslucka bara för att jag fick två kommentarer på dagens lucka. Detta var vad som hände innan vi lyfte upp Elin. Det är för övrigt en tolvårig Filippa som är fotografen.

 

Vi lyfte upp Elin lite bara. Helt vanligt. (Min kusin Pernilla, jag, syster Elin och min kusin Simon.) (Kul också att Pernilla och jag ser lika långa ut, i själva verket är hon 15 cm längre än jag.)

 

Minns ni sommar? Så här kan det se ut iaf, med gäss i bakgrunden och allt. Detta är 2006 och min kusin Elof fyllde åtta år. Det är min syster som ger present och min moster är också med.

 

Den här dagen har väldigt mycket gått fel. Skulle gissa på att mer har gått fel än rätt. Och nu kommer jag inte loss med att göra allt det där jag tänkt. Lugnar mig lite med att lyssna på She & hims julskiva på Spotify.

 

Men. Två bra saker! Jag visar.

 

Jag kom hem till årets första julkort. Från mina flitigaste postvänner Elin och Ola. Elin har pysslat så här jättefint.

 

Åsa och vargen. Det är julen 2006 hemma hos moster med familj, och vargen Olga ler större mot kameran än jag. (Jag är i allmänhet inte ett dugg rädd för hundar, är dock ganska rädd för Olga, så jag fattar inte riktigt hur det här gick till.)

 

Mycket stor och gollig julklapp under granen för sju år sen. (Ja, det är min bror.)

 

En favoritbild. Trädet på backen vid Piraten, på väg ner mot Brösarp. Jag vände mig om och tryckte av, och så blev det så här fint.

 

Min syster Stickelin, på balkongen 2005.

 

Jag hade en idé om att fixa en julkalender här. En bild om dagen fram till jul. Gamla bilder som jag tagit och som jag har något att berätta om. Men sen försvann tiden och jag gjorde det aldrig. Men nu är det några minuter kvar på decembers första dag och jag tänker att kanske det kan bli en lucka ibland iaf. Så här kommer er första lucka.

 

Självportätt, Åsa 2005. Minns att jag kallade bilden Det stora allvaret. Jag sitter i Tivoliparken och tittar mot Helge Å. Och jag var inte speciellt glad. Jag tänkte på det för en stund, att jag har ett ganska avslöjande minspel. Undrar om det är bra.