Åsa assar: Nyår
Nu börjar det ta slut, 2013. Många har haft sitt värsta år, andra har haft sitt bästa år. Jag har haft ett rätt så lagom år. Lagom social, lagom på många sätt. En mycket bättre andra halva än förra årets andra halva. I höstas började jag plugga igen, och nu är jag klar med 25 % av utbildningen. Nu har jag ett halvår kvar med CSN. Resten av utbildningen blir alltså lite intressant, men det ska gå.
Jag firar nyår ensam i år eftersom jag mycket riktigt gick och blev sjuk. Inte så farligt, men tillräckligt. Jag har dock inte lidit någon nöd i dag; mamma kom förbi med Ica Maxis skaldjurssoppa, chips, mjölk och nyponsoppa. Det plus lite How I met your mother, annat på tv och sällskap i facebook-chatten samt lite annat tillfälligt distanssällskap, gjorde kvällen ändå rätt så fin. Och ännu har inte grannbarnen mig veterligen skjutit av sig någon kroppsdel.
Ja, jag skrev ett lagom år. Men som vanligt har det inte varit komplett, och det är väl det man har nyårslöften till? Förra året sammanfattade Anna och jag det året när det började närma sig sitt slut. I den officiella versionen står det skrivet att jag ska börja springa och skriva mer. Det gick väl lite si och så med det.
Jag har några förhoppningar för 2014:
- Jag ska ta hand om min stackars kropp, och mitt huvud. Träna och promenera.
- Jag ska anstränga mig lite mer, inte vänta så mycket, lägga mindre tid på trams.
- Jag ska lägga mig tidigare.
- Jag ska vara i fas med skolan.
- Jag ska skriva mer, helst delta i Skrivas stora novelltävling.
- Jag ska inte ligga så här långt efter med bloggen igen. (Ja, jag kommer blogga om julen i februari.)
Okej, nu blev det kravfullt. Tur jag skrev "förhoppningar" och inte "löften".
Nu finns det snart bara fyra saker kvar för mig att göra i år;
- Släcka ner
- Kasta ett öga på google.se för att se vad som händer med den där skojiga festloggan när klockan blir midnatt
- Titta ut
Och till slut ... önska er ett Gott Nytt År! Tack för att ni läser min blogg!
Åsa assar: Selfies
Har ni hunnit öppna alla julklappar? Jag tänkte att jag skulle ge er lite andrum, och mig själv
kanske. Dessutom har jag nu jobbat tre tidiga morgnar -vilket inneburit att återstoden av dagen
har blivit nästan helt förstörd (pga känsla av stenar i huvudet). Så nu har jag min fredag (och
sen fredag varje dag t.o.m. torsag), och naturligtvis tar min lilla obetydliga förkylning då ny fart.
Nu sitter jag här med en kopp citron- och ingefärate innan jag lägger mig och tänker att nehej,
det var väl inte meningen att mitt jullov skulle bli som jag ville ändå. Jag är hiskeligt dålig på att
vara sjuk.
Jag tänkte skriva lite om det här med selfies. Det är ganska intressant tycker jag.
Det här förstår jag inte. Varför stå och ta en bild på sig själv i spegeln och göra onaturliga grimaser
och brösta sig (vilket jag inte gör visserligen). Naturligtvis ska man inte vara så här vardagstrött
och -klädd. Eller ironisk. Men ändå, jag fattar icke! Yngre folk på facebook står ofta rakt upp och
ner vid en spegel med en mobiltelefon i handen och tar en bild -och använder sen det som profilbild!
Har de inga vänner som kan ta en ordentlig bild på dem? (Ja, jag är jättegammal. Det är därför jag
inte förstår. Fast det gör ju inte det rätt.)
Ja, ungefär så här, fast med en mobiltelefon. Här är jag dock inte ironisk. Jag tar på riktigt en bild
på mig själv. Men jag skulle ju aldrig, eh... visa bilden. (Jag försöker använda alla kläder som jag
har i garderoben. Och ibland dokumentera detta. Detta gör förstås bilden helt okej.)
Jag föredrar bilder där man inte ser kameran. Man kan inte vara heeeelt säker på att personen
på bilden tagit den själv. Ehm, eller? (Bild från 2010, hittad under min genomgång.)
En bild från november. En vanlig selfie. Sminkad för att gå på Emil Jensen, passar på att ta en
selfie. Tråkigt. (Och tråkigt att jag ser ca hundra år äldre ut än den tre år gamla bilden.)
Sen började Alla är fotografer på svt och i första programmet pratade de om just selfies, och om
hur de kan göras bättre eller mer intressanta. Till sist kom den här bilden ur mig den kvällen. Inte
alls lika tråkig, eller hur?
P.s. I nästa inlägg, inga bilder på mig!
Lucka 24
Julen 2006 var det hängslen som gällde.
Jul 2007 och allt var som vanligt; Elin stod vid spisen och jag stod bredvid.
År 2008 undrade jag om det verkligen var rättvist.
År 2009 var det snö på julafton.
Och tomthen var extra snygg.
Strax efter jul 2009 var det inspektion av Elins gran. Jag hittade det här pyntet som hon gjort.
Jag rimmade så här om det i hennes gästbok:
Din soffa är skön
och ganska grön
Men var det i granen faktiskt ett kön?
(Hon påstår att det är en ängel.)
Julen 2010 var det så mycket snö och blåst att bussarna fick ställas in och pappa fick köra och hämta sina tre
små kalvar (eftersom min syster ännu inte köpt sin bil).
Julen 2011 hade jag klippt av mig håret. I bakgrunden gör sig två tomtar redo att hälsa på grannarna.
Förra året var det snö i december. Vi glömmer fort.
Jag gjorde egna julkort till vissa.
Och jag hade en inneboende.
Annars var det lite så här.
Och så här.
Och så här!
Hur det kommer se ut i dag kommer jag kanske visa så småningom.
Hoppas ni får en skön, lugn, fin och god jul!
Tack för att ni öppnat mina luckor.
Bonuslucka!
Kalle och jag alltså, vi har så mycket gemensamt. Om någon mot förmodan sitter och funderar på vad ni ska ge mig i julklapp så funkar Kalle & Hobbes julalbum utmärkt.
Och det här är ju faktiskt väldigt roligt, om du orkar läsa.
Lucka 23
December 2010. Fågelkalas på gården.
Lucka 22
Jag har tyvärr inget annat val än att ta en till djurlucka. (Vissa har lagt märke till att det saknas julluckor, och det
beror helt enkelt att jag har slösade med julen i förra julkalendern.)
Markus fotograferar anka.
Ankor matas från fönster.
Prickar.
Sist men inte minst; jag fattar inte att jag kunde befinna mig i ett stall fullt av såna här utan att ta med en hem.
Lucka 21
Hög tid för en djurlucka, va?
En underlig typ som kombinerat rand med prick.
En häst som Elin och jag träffade när vi var i den fina staden Helsingborg sommaren 2010.
En anka på samma ort. Den höll vakt medan jag åt.
En gigantisk gräshoppa (vårtbitare?) på besök hos mina föräldrar.
En skogssnigel på väg.
En stolt örn i Hässleholm som smickrade mig. Jag var på liten utflykt med Birgitta här.
Fikande kajor vid samma tillfälle, sommar 2010.
En liten fluga på en lila blomma.
Det får räka. Räcka, menar jag.
Lucka 20
Det här är min pappa och hans yngsta syster. Pappa har en storasyster och fyra lillasystrar. Han hade ganska nyss
fyllt 17 år när Maria här på bilden föddes. Hon är mamma till min kära klasskompis/kusin Fanny.
Lucka 19
Degeberga samlarmarknad, ännu en bra sak med sommaren! Här är lite från 2010.
En hund som var lite trött i benen.
Plåtburksmannen.
Och sen så sätter du dig ner och kissar, förslagsvis.
Mamma och jag.
Jag gjorde några riktigt fina fynd den här gången. Min advetsljusstake (som jag förstås har framme nu), och de där små färgglada.
Sötaste knapparna, som jag ännu inte hittat lämplig användning till.
Och en av mina favoritringar (synd bara att alla favoritringar passar på just den fingern, en i taget it is. Blir bara konstigt att använda vänster ringfinger. Och inte vill jag att någon ska bli bortskrämd.)
Åsa assar: Emil i november
Detta är inte en lucka! Detta är bara ett vanligt blogginlägg. Ja, det är sant! Äntligen har skolan lugnat ner sig, äntligen har jag tid (och i morgon har jag sovmorgn). Även om det bara är för någon vecka. Men förhoppningen är att jag kommer in ett litet piggare och effektivare tempo som fortsätter sen när skolan drar igång igen. Eh ja, en flickan kan väl få drömma. (Någon dag ska jag också rätta till så att texten inte blir så där lång eller kort. Problemet är att jag inte kan sånt, så jag får google och gissa, vilket ofta får mig att vilja leka kast med liten laptop.)
Nu ska jag assa något som hände för länge sedan, i november. Mamma och jag var och såg Emil Jensen på konserthuset. Han är så himskans bra. Mycket klok, rolig och så tycker jag förstås jättemycket om musiken. Han spelade några av de låtar jag helst av allt ville höra. Jag blev så där kent-lycklig när det hände. Så där som jag inte riktigt visste att jag kunde bli längre. Jag tycker om hur han bara kommer upp på scenen och tar för givet att hela publiken är rödgrön. Mina fördomar om Kristianstads kulturtanter säger däremot så här: Moderater, moderater, moderater. Hur det än är med det, så skrattade även dessa. Emil charmar alla. Så kan det vara. Jag är i alla fall såld och paketerad och ivägskickad till en av hans adresser. Ungefär så.
Så här såg det ut. Himla begåvade de där två andra musikerna också.
Sen när mamma och jag stod i jackkön kom Emil gående preciiiiis där, men min kamera hängde på ryggen. Sen signerade han skivor men folk stod mest i vägen för min kamera och vi gick hem. Nedan en bild från 2010 när jag var mer beredd.
Hoppelihopp.
Och så lite musik. Här tillsammans med Edda Magnason, Monica Zetterlund ni vet. En annan såg ju henne live (med Emil) långt innan hon syntes överallt.
Lucka 18
En dag fick jag post från Petra. Hon hade köpt den här bilden i Prag (tror jag, blev lite osäker nu)
något år tidigare, men hon hade aldrig lyckats placera den hemma hos sig. Så hon tänkte att den
kanske passade bättre hemma hos mig. Och det gjorde den. Jag tycker så himla mycket om tak
och de hänger fint på min vägg. Så fina vän alltså <3
Lucka 17
Juli 2010. Sommar alltså, det kan vara ganska fint. De dagar man inte brinner upp. Jag hittade några bilder nu och
kanske var det precis den här sommardagen som jag blev en gnutta bättre på att fotografera.
Lucka 16
Brösarps loppmarknad 2010. Jag tycker om lopmarknader. Här mamma, jag och kusin Filippa i
en spegel. Är det bara jag som tror att jag skulle kunna byta plats på allas ansikten här utan att
det skulle märkas? Ibland är vi lite lika.
Mamma med sin syster och min syster. Också några likheter, kanske mest angående
bokletarstatus här.
Lucka 15
Brösarp södra backar, juni 2010.
(Jag tog många bilder då. De här genomgångarna alltså, puh! Detta var innan jag hade min systerkamera, alla fotona
jag lägger upp här är än så länge tagna med min gamla lilla Canon (den jag förstörde på stranden i somras.))
Lucka 14
Riktigt godhjärtade människor...
... kan gallra rädisor...
... och sen stoppa ner dem i nya hål. Det är min godhjärtade syster som sitter här och är snäll
mot allt levande. (Jodå, det funkade!)
Lucka 13
Vad passar bättre så här på Luciadagen än en lillebror i en vinbärsbuske? Inte så mycket, nej!
En av de bästa personer jag känner till. Han är både klok och snäll. Jag tror att han tycker
rätt likt mig gällande det mesta. Och om jag får säga det själv, så behövs det fler som är så
kloka. (Bra gjort, mamma och pappa! Ja, min syster blev ju också lyckad, men hon står ju inte där
i busken.)
Lucka 12
Cyklar vi minns från maj 2010.
En stickad cykel.
Och en lite obekvämare cykel.
Åsa assar: Instagram
Jag är lite ur form. Inte som på bilden, då jag hade ont i ryggen. Jag sitter och pluggar på något ganska sövande i detta nu.
Försöker nu bli lite upplyft genom att blogga lite i stället. Jag ligger minst sagt lite efter. Skolan tar ju lite tid. Fast julkalendern
kunde jag inte låta bli att fixa.
På tal om att hitta saker att göra förutom att plugga; efter tio år insåg jag att min toalettdörr har en springa under sig.
Min dator var lite luddig.
Jag insåg att nästan hela hösten gått utan att jag tänt ljus. Så jag eldade lite igelkottar.
Jag tog en liten promenad med Björn en kväll och fick lite adventkänsla.
Och så fick jag chokladkalender av Björn. Jag gillar när folk ser något med Hello Kitty och tänker "det måste jag ge till Åsa!"
Det blommar hemma hos mig.
Och så köpte jag lite mer blomster.
Jag karvade loss stearin från vita ljus till adventsljusstaken, och som sann miljövän använde jag det avkarvade till fejksnö
bland andra ljus. Känner mig lite som ett geni.
Anna bjöd hem mig på fika samma kväll som Sven kom förbi. Jag höll med andra ord på att blåsa iväg sen när jag promenerade
de 1,5 kilometrarna hem. Här försöker jag illustrera Sven efter min hemkomst, och på kuppen ser jag fem år äldre ut.
Jag skröt över att Kristianstad hade sol i stället för snö.
Jag och Fanny gick på stan plus hade tvådagars secondhandrunda, och det här helt sjuka hände! Tomten till vänster är min
käraste ägodel. Jag fick den av min mormor när jag var pytteliten. Ingen jul utan tomten, brukar jag säga. Jag är alltid väldigt
försiktig med den. Samtidigt har jag länge letat efter en likadan. Bra med en reserv, och om jag inte hittar någon -vad fint att
min tomte vekligen är unik! Men så gick jag där på Erikshjälpen i lördags, och så står MIN TOMTE där med en prislapp på
12 ynka kronor. Så nu har jag två, vilket fortfarande känns helt galet. (Ja, jag vet att det låter som jag överdriver.) Känns bra
att jag hittade den och att den är här nu. Samtidigt känns min finaste ägodel en aning mindre unik nu.
Detta köpte jag också på Erikshjälpen + en liten julklapp. Och lite julklappar på stan.
Ja, sen snöade det. Men det regnade bort igen.
Jag Hello Kitty-pyntade lite.
Och lite till.
Jag spenderade kvällen i går med att göra mycket fina julkort (som jag inte vill visa upp nu). Det behövde ju göras det också!
(Eller?) Och så lyssnade/tittade jag på Musikhjälpen. Det hör till nu innan jul. Pyssel och Musikhjälpen. Nu har jag jättedåligt
samvete för att jag inte hade tid att göra julkort till alla. Sån är kanske jag. Nu anar jag att jag borde plugga lite till.
Lucka 11
Jag vill inte förstöra er julstämning eller så...
Men ibland är skillnaden mellan jul och påsk bara en servett.
Min bror gjorde t.o.m. en snögubbe i äggmålartävligen den påsken (2010), och distansvann.
Lucka 10
När jag gick på högstadiet spelade jag och några kompisar ett tag i en flöjtensamble. Jag spelade
vanlig blockflöjt, den här.
Tyvärr var det nog inte riktigt min grej.
Lucka 9
Valborg 2010. Familjen hälsade på mitt nya kusinbarn Alfred, kanske för första gången. Mamma
och jag ville se bålet också, och Nadja erbjöd sig att följa med oss till ängen. Min kamerablixt lyser
upp Nadja och vitsipporna här.
Lucka 8
Jag tycker om att fotografera folk vid skyltar. Mest min mamma. Hemskt sällan placerar sig hästar bredvid skyltar,
då får en passa på.
Lucka 7
2010 var också året då jag skaffade ett husdjur. Vi hade det rätt trevligt ihop. Sen försvann hen. Senare kom hen tillbaka igen. Fast då gjorde jag en noggrannare undersökning och upptäckte att hen vid första besöket hade fem ben, nästa gång hade hen sex ben. Då var det inte lika kul längre. Vill minnas att jag släppte ut henom då.
Lucka 6
Lagom till kvinnodagen 2010 hade någon fin människa smyckat alla stans statyer med kvinnosymbolen.
Lucka 5
Våren 2010 hade en jättestor bebis slagit sig ner på Stora torg här i Kristianstad. Jag är inte den som är den så jag
gick förstås och sa god dag. Tyvärr pratade hen bara franska.
Lucka 4
Försök hitta en mer episk bild, gör det bara. Jag försöker alltså bryta arm med min då tolvåriga kusin Elof. Jag vill minnas att det inte var lika kämpigt med höger arm. Jag tycker vi bestämmer det. (Fotografen tror jag är Filippa som lånar min kamera. Bra fångat!)
Lucka 3
Jag läste i FOTO för inte alls länge sedan om en fotograf som hade fotograferat hundar i bilar. Han hade blivit tvungen att arrangera dessa eftersom det var lite krångligt att hitta hundar i bilar bara sådär, och sedan dessutom komma till att fotografera. Jag gillade resultatet av de arrangerade bilderna. Den här bilden är inte arrangerad. Hunden bara satt där och väntade på (gissningsvis) husse, utanför affären i Brösarp.
Lucka 2
Det kan tydligen vara så att när det var ett par år sedan man senast byggde en snögubbe så kan man glömma
hur de ska se ut. Det här är Sixten, byggd av Anna och mig en fin kväll i början av 2010. Några dagar senare
hade Sixten dött.
Lucka 1
SOM ni har väntat. Exakt sen julafton förra året, va? Glädjen ni känner nu. Ack. Redo? Nu kör vi. (Och jag riktar mig främst till mamma, min bror och min kusin Pernilla. Jag kände uppskattningen förra året.)
Det är inte jag som tagit den här bilden. Eller jo, jag har fotograferat av ett foto. Det är jag på bilden. På många bilder på mig som barn är jag allvarlig (och oftat mörkhårig). Här är jag väldigt glad, uppenbarligen (och dessutom blond, men det har inte med saken att göra). Därför tycker jag så mycket om den. Fotografen är mamma eller pappa. Jag skulle nästan gissa på mamma.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin första advent, och att ni är lika glada som Åsan på bilden!
