Åsa assar: Ett kalas
En stor anledning till att jag började med den här bloggen var att själv tänka mer positivt och ta vara på de bra sakerna. Det har faktiskt fungerat väldigt bra, det gör mig glad. Och det gör mig glad att ni som läser återkommer!
Jag ska strax fortsätta med assningarna, men behöver bara få ur mig två till dissar först.
- De gräver här hela dagarna. Till sist kommer tystnaden framåt kvällen, och det är så skönt. Men ibland är tystnaden bara tillfällig. De gräver nu igen. Respektlösheten susar, brummar och gasar. Jag antar att det är samma män som hatar fula kvinnor som spelar fotboll.
- Tydligen finns det fortfarande folk som tror att Håkan Hellström sjunger falskt, och som ändå tvunget måste sitta vid tv:n och titta på honom och sen beklaga sig offentligt. Stackars er som har så lite att göra, som inte klarar att sträcka er efter fjärrkontrollen och byta kanal, eller kanske istället spela någon musik ni gillar. Något som jag förmodligen inte alls gillar, men som jag ändå inte orkar yttra min åsikt om. För varför skulle jag när det finns roligare saker att göra? Ja, precis. Jag är bättre än ni, ni är idioter.
Okej, happy happy face, dags för assning! (Jag försöker lära mig kameran lite mer ordentligt, men det går lite så där, därför är det lite si och så med kvaliteten på bilderna ibland.)
Det var dags för kalas.
Vissa var sugna på dans.
Jag fick låna ett par för stora stövlar.
Vissa trodde att stövlarna var matskålar.
Och andra trodde att min lånade jacka var godis.
Hulda får mat av Filippa. Hilda har redan ätit upp. Precis som människor är getter olika.
De här var förstås också på plats.
Sen ville vi gå ut lite.
Elof med Hilda och systern Hulda på marken. Just det, anledningen till kalaset var min kusin Elofs 15-årsdag. Jag var med och hämtade honom på BB, eftersom storasyster Filippa varit sjuk och inte fick följa med in (om jag minns det rätt), så jag fick passa henne i bilen. Jag har för mig att hon sov. Och sen kom min moster och Pelle ut med lille röde Elof. Nu är han 20 cm längre än jag, och kanske min snällaste släkting.
Storasyster Esmeralda äter klöver.
En modig gås på väg in till två väsande äggliggande gäss.
Den modiga gåsen och skuggan.
Här tror jag de brukar sitta, hela familjen.
Hildas hjärta.
Mamma Marita och blicken.
Jag vet, ni kan inte få nog av dessa getter.
Till sist kom övriga flocken också ut på grönbete och vi fick inte vara ifred längre.
Getterna lät sig mer eller mindre villigt fotograferas innan det var dags att gå in igen.
Den 60-årige storebrodern bad lillasystern om att få sina skor knutna, och lillasyster dök ner på direkten, fast hon har problem med att knyta sina egna skor.
Kattdjur.
Sötsaker bars in inför kvällen.
Medan andra plockades ut för att tittas på.
Sen sa vi tack och hej och åkte hem i Österlenkvällen.
Kommentarer
Postat av: Elin
Åh! Alla dess djur! Jag blir varm i hjärtat. Och jag vi ha getter och killingar. När jag bli pensionär ska jag skaffa mig en lite gård och getter. :'D
Svar:
Åsa
Trackback
