Åsa assar: Instagram
Nj
ut av dagen, tro så lite som möjligt på morgondagen. Inte så positivt, det där uttjatande Carpe diem, trots allt. Tyckte
jag. Det visade sig dock vara en tolkningsfråga.
Jag lyckades hitta en finfin klänning för en mycket liten peng.
Hittade adventskalender med bra innehåll. (Fast jag vet inte... saker, saker, presenter, presenter.)
Detta kuddfodral har jag stickat, för några år sedan. Instagrammade pga försökte vinna presentkort hos Gudrun Sjödén.
Fast för tillfället är jag tveksamt inställd till den där tanten.
Jenny wilson + finaste raggsockorna (som jag inte stickat, utan min begåvade syster).
Jag råkade hamna vid tidningshyllan på Ica Maxi och så såg jag Bamse med julkalender. Varje år tidig november
brukar jag leta efter denna tidning. Och hitta, och nöjt öppna fram till jul (fram till juldagen faktiskt, Bamse har 25
luckor. Nåt med han dendära Jesus eller nåt sånt antar jag). I år hade jag helt GLÖMT BORT detta, och såg tidningen
av en slump. Nu rädd jag börjar bli vuxen, gammal etc. Särskilt med tanke på förra utseendeinlägg.
Kom på att jag fick frisk luft i soffan om jag hade huvudet i den här vinkeln. Jag hade prov dagen efter, men huvudvärk så
kunde knappt plugga. Men det gick bra ändå.
Jag såg den här på Maxi och ville ha. Fast inte för 299 kronor.
Jag var hemifrån en timme, och när jag kom tillbaka hade grannarna fest och hade placerat tryggt skydd över bland annat
mitt dörrhandtag. Till saken hör kanske att grannarna är gymnasieelever som sitter i rullstol. Jag har bott grannar med dessa
varierande elever i tio år, och de som bor här just nu är de vildaste hittils.
Jag har lite hårkris. Kan sätta upp mitt hår i en liten, ful och flottig knut på huvudet. Men nu då?
Jag fick finpost från Ola i Paris!
Jag fick lönebesked för oktober. Inte illa för att ha jobbat tre timmar!
Nästan hela lönen la jag på Cura. 1) Linsvätska. 2) Ansiktsvatten. Det står young på den. En för mig ny (förmodligen)
apotekstekniker rekommenderade det. Jag sa "jag tar det!", och och kände mig ung. 3) Silicea. Hejdå magkatarr! Nästan
i alla fall. Hade testat ungefär allt (under många år) när jag till sist gav upp och testade Silicea i år. Och det funkade,
till stor del. 4) D-vitamin. Kanske funkar.
Åsa och hennes degeneration
Hej folk!
Nu ska vi prata om mitt utseende. Inte så där jätteintressant tycker kanske ni, men nu är det så att jag ser mig själv i spegeln varje dag, och det har på senare tiden blivit lite småjobbigt. Jag brukar inte ha något emot min spegelbild. Men bara på några små månader har något hänt. Och jag vill veta vad det är. Ni ska hjälpa mig.
Bilden ovan är tagen i mars. Det hade varit en evighetslång vinter, och ännu var den inte slut. Ändå ser jag hyfsat pigg ut och ansiktsfärgen är det inget fel på (alltså; är sminkad m en det som lyser igenom ser normalt ut).
Så, vad har då hänt mellan dessa bilder? Och är något av det svaret på den här känslan?
- Jag har blivit åtta månader äldre
- Jag har börjat plugga, vilket jag oftast har mått bättre av än att jobba
- Jag rör mig ganska mycket mindre
- Jag sover mer (men ändå för lite, känns det som)
- Jag har fått längre hår
- Jag har slutat använda Proactiv (ni vet det där finnmedlet som Justin Bieber använder. Det enda som tagit bort mina finnar)
Detta försöker jag med nu:
- Äta D-vitamin
Men vad mer kan jag göra än att sova och röra mig mer och börja med Proactiv igen?
Jag kan inte hantera långt hår, är det det som har påverkat helheten så pass mycket?
Jag vet inte, men säg vad jag ska göra. Gärna nu.
Mvh_Nyss_18_nu_38
Åsa assar: En ljus promenad
Dagen efter den mörka promenaden sken solen. Det var ondag, alltså studiedag, och jag såg till att skynda mig så
jag inte skulle missa solen (och sen skynda hem och plugga, så klart). Vad jag vill visa med den här bilden är
egentligen att ni ska förstå hur himla långt jag har till stan nu. Jag får inte gå där. Jag måste gå runt om. Allt görs
om i stan och INGEN HAR FRÅGAT MIG. Ingen har frågat någon. De bara gör. Jag läste nu precis om planer för
Stora torg, att inget är klart och att "en medborgardialog känns självklar". Snällt. Vi får vara med om bestämma
angående sketna Storta torg. Verkligen jättegulligt.
Den där bron har jag gått på i tio år. Men nu har en orange drake av något slag ätit upp den.
Nu är det alltså hit man ska vända sig i stället; Galleria Boulevard. De lurade mig på 25 spänn. Jag ska aldrig mer gå dit.
Undrar om det här namnet är okej egentligen. Det är ju sjukt lätt att gå hit när man egentligen skulle till Galleria Boulevard.
Sen kom jag ut till lugnet. Jag står på en bro och tar en bild på en bro.
Jag står på den där bron som jag nyss fotograferade, och så tar jag bild på den där bron jag stod på innan dess. Den där
bron vi nu ser och Naturum som den leder till, var en god idé av vem det nu var som kläckte den. Ibland gör de rätt.
Sen gick jag vidare mot Hammarsjön.
Vid arenan väntade träddamen. Jag kunde bara ta en bild för sen steg en kvinna ur bilen till vänster, och hon stod
och glodde på mig i bild, som om hon trodde att hon var motivet. I stället för förklara så gick jag därifrån och väste
för mig själv "nähä, då skiter jag väl i det då".
Sen var jag tillbaka till stan och den delvis strippade Domusfasaden. Och min gata där de återigen har skramlat och
haft sig. Kanske är de äntligen klara nu.
Åsa assar: En mörk promenad
Selfies är lite intressant tycker jag. Pratade med vänner om det i dag, och jag sa att det värsta är
väl när det syns att man tar bilder på sig själv. Står där i spegeln och posar för sig själv, med mobilen
i handen. Kanske är det jag som inte förstår bara. Fast jag gör det ju själv också ibland. Kolla här till
exempel, sicken närvarande pudding som ska ut och gå.
Det var mörkt och jag smet in på kyrkogården för att titta på alla ljusen. Detta var för 1,5 vecka sen och jag ville inte
riskera att de skulle hinna slockna innan jag kom dit. I bakgrunden ute på vägen även ljus från en ambulans.
Det var en fin kväll. Mörk och ljus samtidigt.
Att stå bakom buskarna och titta på. Kanske inte sånt man gör, jag vet inte riktigt.
Sen gick jag förbi skolan, såg den där gallerian på håll och gick hem igen. Det var skönt, nödvändigt, att
komma ut lite.
Åsa assar: Far
I dag är det fars dag. Far är hemma och har besök av sin goda dotter. Och det är inte jag som är hon just i dag.
Efter en vecka av dåligt mående, så kände jag att jag fick vänta med att vara en god dotter till nästa söndag. Jag
gottgör förhoppningsvis lite nu med en lite pappa-kavalkad. Bilderna är från mellan 2006 och 2009. Längre än så
har jag inte kommit i min genomgång av alla mina bilder (för att ta reda på vilka jag ska beställa utskrivna kopior
av), och tyvärr hinner jag inte leta upp färskare nu. Men jag ska försöka stjäla lite tid då och då. Vill egentligen
nu, men skolarbete kallar.
Pappa tycker inte om djur. Eller pappa tycker om djur. Därom tvistar vi alla. Djur tycker i alla fall om pappa.
Pappa syns ofta med en kamera. Här tillsammans med den goda dottern.
Här fångade jag honom tillsammans med mamma vid ett lämpligt tillfälle.
Pappa är duktig på saker som kräver verktygslåda. Här fixar han och Isak ett 80-talsfynd som nu spenderar sina dagar i Lund.
Pappa kan även hantera stegar och höjder.
Ja, och så var det det där med djuren igen ...
Och igen.
Intressanta saker både här och där, eller?
Lingonplockande far. Undrar om det är för sent att åka dit i år.
Till sist -här hittar man ofta far. Till exempel sökande efter ljusmätare på Tradera. Dock ofta lite piggare, och numera naturligtvis färskare utrustning (bilden är sju år gammal).
Åsa assar: De sötaste på mammas kalas
Mamma fyllde år och hon fick ett Hello Kitty-paket av mig, med bland annat hallonvin i.
En liten orkester var beställd. En överraskande musikalisk liten orkester.
Fast man måste ju göra annat också. Först leka lite med lego. Eller, kanske jag, pappa och min moster lekte
mest? (Min syster tog en mycket fin bild på det. Försök föreställa er.) Och så köra den stora gula bilen som är
min brors. Jodå, Charlie kör bilen här, samtidigt som han städar golvet med sin filt.
Sen träffade Charlie på storebror Alfred.
Och Alfred tog över bilen. Men ha! Ett stort omöjligt väghinder!
Okej, nej. Ett mycket klent hinder.
Sen åt vi lite kakor och spred pusselbitar omkring oss innan kalaset var slut.
Åsa assar: En Brösarpspromenad
Förra helgen gick mamma och jag ut i regnet och tittade till mormors och morfars grav. Moster Gerd hade gjort fint och med en del möda satte mamma ett elektriskt ljus där i lyktan. När mina morföräldrar dog med åtta månaders mellanrum tyckte jag att de var gamla och sjuka. Egentligen var de bara sjuka. Det är synd att de inte fick vara friska längre. På mormors sista födelsedag hade morfar varit död ett halvår. Jag undrar om hon tänkte på det. Och jag undrar vad jag gav henne.
När vi kom hem igen trodde vissa förvirrade små att det hade blivit vår. Pärlhyacinter är en av mina favoritblommor, fast inte riktigt nu.
Jag berättade ju nyss om utegymmet som skulle byggas i Brösarp, och utlovade fler träningsbilder på min mor. Vi försökte lista ut hur men egentligen ska träna här. Förmodligen är det inte meningen att man ska hoppa däremellan.
Här är det nog meningen att man ska dra sig upp. Att jag ska orka det känns ganska orealistiskt, dessutom nådda jag inte ens upp. Jag ska börja träna. När som helst nu.
På väg hem igen träffade vi på en hackspett (i mitten av bilden). Jag tycker om dem. De väsnas och bryr sig inte.
Åsa assar: Att vänta blomstertillökning
Jag har en vän som har sagt de kloka orden "lita aldrig på en kille som inte ens kan hålla liv i en blomma, för om han inte kan det, hur ska ha då kunna hålla liv i ett förhållande?" Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, om någon alls. Jag är i alla fall duktig på att hålla liv i blommor. Just nu ser det ut så här i mitt fönster.
Jag kan inte riktigt förklara hur barnsligt spänd jag är på det här. Om ni inte förstår, så är det alltså en orkidé som bestämt sig för att det är dags att blomma. Kanske har den blivit påverkad av två andra orkidéer jag har här hemma som har bestämt samma sak. Men att jag är så glad över just den här stängeln som är på gång, beror på att jag inte vet vad det är för färg. Det är en av orkidéerna jag hittade i soprummet för ett år sedan ungefär (eller när det nu var), och snart vet jag hur blomman ser ut också.
Åsa assar: Hår
Tio år senare hade jag ingen lugg. Och inga ögonbryn. Men virvel, det hade jag!
När jag var runt 20 ... nej, jag såg inte ut så där för det mesta. Och fortfarande nästan inga ögonbryn! Men långt hår, och jag ser nog fortfarande mig själv mest som någon med långt hår.
I tordags hade ääääänligen mina ögonbryn växt ut igen (eller hur det nu var), dessutom hade jag faktiskt tvättat håret (det händer ju bara 1-2 gånger i veckan) och kapat lite på luggen.
Fantastiskt vad lite hår kan göra.
Åsa gnäller och assar en liten promenad
I dag är det onsdag. Onsdag är studiedag. Först tog jag promenad i solsken. Sen var jag duktig. Sen var jag inte duktig. Nu är jag sur. Och sen. Försöker nu kompensera våldsamt genom att blogga (tråkigt), lyssna på Karins och Saras podd och laga mat (jättesent) samtidigt. Men blir bara ännu mera sur eftersom jag sedan jag började skolan får ont i vänster armled när jag skriver på datorn och gör en gnutta fel. Tack världen. (Hur tränar man upp en handled? Min består enbart av ben.) En annan sak som hänt sen jag började skolan är att jag börjat skriva sjukt långsamt. Har för mig att jag var rätt snabb innan? Prestationsångest? Nu har jag hur som helst plockat fram mitt lösa tangentbord som jag fick av pappa för några år sedan. Det är jätteergonomiskt och hindrar höger hand att inkräkta på vänsterhands territorium. Så; ergonomiskt tangentbord, datorn aplångt bort så att jag ska kunna ha hela armarna liggandes på bordet så jag inte får ont. Därned ser jag knappt vad jag skriver. Ja, och så behöve jag då musen också. Öppnade burken där den ska ligga, men som tur var låg den inte där för där var det slajm-översvämning. Eller alltså, mitt cyber-clean hade helt enkelt rymt. Tack tack. Hur som helst...
Tog en liten promenad innan maten en av dagarna då jag var i Brösarp. På idrottsplatsen hade busskurerna från gamla busstorget återanvänds.
Information hittades.
Jag placerade ut min vanligtvis söta mor, och bad henne låtsas träna. (Informerade även henne om att jag kommer lägga upp bilden på bloggen, och hon svarade "det tror jag säkert". Fler träningsbilder på min mor kommer dyka upp så småningom. Se där, något för er att se framemot!)
Sen var himlen vacker, men den ville inte alls vara med på bild. Så vi gick hem och åt i stället, och var glada att vi hunnit ut en sväng.
Åsa assar: En dimmig promenad
För drygt två veckor sedan tog jag en promenad med min mor, fast först stannade vi till på Brösarps konsthall.
Jag behöver ljus och sol, men frågan är om vädret den här dagen ändå inte tillhör ett av mina favoritväder. Dimmig skånsk höst och sköna vårdagar. Det är de bästa.
Korna trivdes också.
Allt blir så mjukt i dimma.
Den här utsikten gör mig lugn.
Här ska det bli verksamhet. Mamma såg framför sig midsommarstång och dansande barn.
Sånt som sticker upp.
Vissa var vakna än.
Jag vet inte varför, men den ser ut att må bra där.
Mamma.
Allt som saknas är en älg.
Den här motivet har jag fångat förut.
På backen lånade mamma min kamera en stund.
Gudrun Sjödén borde åka hit och fotografera för en höstkatalog.
Brösarps norra backa i vitt.
Och till sist, fåglar (kanske svanar, kanske gäss) på väg till någonstans varmare. Kanske gillar de inte dimma.
Åsa assar: Instagram
Jag är tillbaka, och hoppas på lite högre blogghastighet. Jag börjar med en instagramsammanfattning.
Det var kameramöte i Brösarp.
Mitt bärnstenshalsband.
Och mina nattfjärilar.
Jag upptäckte att jag tydligen är en samlare.
Mina avverkade mobilsmycken. Nu är jag ju vuxen(?) och har inget.
Jag på lekis. Fotografen kallade mig prinsesstårtan och jag var glad över tröjan som pappan köpt till mig.
Några favoriter.
Några andra favoriter.
Anna heter palindromet (med låst konto) på instagram. Ett besvär som kommer och går!
Jag målade för två veckor sedan naglarna för första gången på flera månader. Dessutom mascara i handflatan och Veronica Maggios Jag lovar på huvudet.
När man har sin kusin som klasskompis.
En fluga som mött döden med vingarna mot fönstret.
Vacker dimmig dag. (Fler bilder med riktig kamera kommer.)
När man promenerar i mörker så känns det ljusare. Jag gick och mötte mamma vid bussen en kväll.
Förra fredagen var jag med en av sekreterarna på praktiken på möte i Ystad. Sen släppte hon av mig i Tomelilla där jag fick ta bussen. Lyckades träffa min moster där på stationen, och dessutom kom min gamla klassföreståndare Richard gående när jag stod där. Jag tror att han kände igen mig någonstans i bakhuvudet. Jag har inte sett honom sen jag slutade nian. Enligt sekreterare Marie är han rektor på Kastanjeskolan nu för tiden! Låter lyckat i mina öron.
Mammas fredagsgodis. Jag fick smaka.
Pappa förberedde inför stormen.
Kalender från 1978. Jag var inte född då, men några år senare höll jag ändå koll; "ida ida ida". Lite senare la jag till ett g. Nu försöker jag lära mig att lägga till ett mellanrum mellan i och d. Texten ovan är för övrigt skriven med magisk penna.
Trots att mörkret är ljusare när man är i det, så är mörkret mörkare i Brösarp än i Kristianstad.
Mörker, stig etc.
