Hej, och välkommen till Åsas flummiga hörna. (Ja, jag borde sova nu.)

Av någon anledningen fick jag alldeles nyss för mig att lyssna på kents låt Om gyllene år. Jag sitter här i min säng i mitt gamla flickrum, och från första tonen av låten så mindes jag direkt; jag brukade vakna till denna låt. Jag stoppade CD-singeln i min gigantiska stereo och bestämde vilken tid den skulle börja spela. Och så väckte kent mig på morgonen. För tidigt. Det borde vara ungefär år 2000. Jag får inte enbart goda känslor när jag hör den där låten här i sängen. Fast den är fin.

 

Jag kopplar alltså ofta händelser till ljud eller ibland bild. Kan till exempel komma ihåg vem det var jag sms:ade med samtidigt som jag såg en viss film. Även om det var flera år sedan. Förstår ni hur jag menar? Jag tycker själv att jag associerar ganska lustigt ibland. Fast tydligen kommer jag inte på något gott exempel på beställning.

 

Du hatar fantasier, du är bunden av logik
Tyst, var tyst, hör du, det är nästan som musik
Så vackert, slutar andas, glömmer var jag är
Jag bara blundar, lyssnar, njuter av min värld

 

Jag har försökt
Jag har försökt
och jag försöker igen
Tiden går, om hundra år
är du stjärndamm, min vän
(J. Berg)

 

(Av någon anledning funkar inga klipp för mig i kväll när jag bäddar in dem här. Hoppas ni kan lyssna! Annars kan ni lyssna här, om ni vill.)

Det är något som inte stämmer med mig i dag. Om jag hade varit min far så hade jag gissat på att jag har en förkylning som åker runt lite överallt i kroppen. Kan mycket väl vara så. Jag behöver inte berätta om mina symtom, men jag har konstaterat att jag i vanlig ordning inte klarar av att göra någonting när jag är lite ur form. Men kanske går det över snart. Jag klarade trots allt av att problemfritt jobba lite i morse (vilket så här i efterhand kanske kan ses som mindre smart). Någon blev glad att se mig och någon annan sa "det går inte att ersätta Åsa!". (Och sen sa vi också "det är synd om henne, hon kan ingenting. Vad ska hon göra? Klippa gräs?" och det gjorde mig nästan lika glad.)

 

Nu åskar det. Trodde det var höst?

 

Hur som helst, klarar inte av att göra något. Men tänkte att det kanske muntrar upp att blogga lite, så jag gör ett försök. Jag har de senaste dagarna upptäckt att det knoppas här i lägenheten. Det gör mig glad. Mina växter är tacksamma att sköta om.

 

Jag satte precis igång elementet, därmed är det officiellt höst. Det var tolv dagar sedan jag senast gick Linnérundan, och då hade jag linne och bara ben. Minns att Anna kallade mina bara ben för modigt, så det kan ju inte direkt ha varit stekhett. Men inte höst.

 

För tio dagar sedan satt jag i min soffa och försökte plugga. Jag vill minnas att gardinerna var fördragna, jag var klädd i bekväma (alltså fula) kläder, jag var varm och hade inte duschat. Förmodligen hade situationen fortsatt se ut så ett bra tag framöver, om inte Björn hade räddat mig med ett sms. Han hade slutat jobba och undrade om jag ville hitta på något. En kvart senare märkte man inte ett spår av soffhänget, jag var ren och klädd och hade till och med målat på mig ansiktet. Det kändes bra att lämna pluggandet för verkligheten.

 

Minns ni Grynet? Det var ungefär tio år sedan hon höll på, och fast jag egentligen var för gammal så valde jag att lyssna. TA INGEN SKIT. Det allra bästa med Grynet är att hon är SÅ HIMLA LIK min vän Anna. Hela uppenbarelsen liksom. Grynet är Anna gånger hundra. (Själv är jag fortfarande Anneli från I Anneli, har tyvärr inga klipp att visa därifrån. Men får nog snart njuta av dvd:n ändå.)

 

Med underrubrik: För längesen.

 

Idag har jag namnsdag. Jag tycker alltid att det uppmärksammas för lite. Namnsdagar i allmänhet, och min i synnerhet.

 

Nu tänker jag berätta om min dag. Ni tycker kanske att jag brukar det. Fast det är ju mest bitar ni får. Nu får ni hela dagen! Eller inte. Håll tillgodo, det kommer inte hända igen på länge.

 

Dagen började med en uppstigning lite i sju. Jag hade gärna sovit lite till, men ni anar inte (eller det gör ni kanske) som jag NJUTER av att stiga upp lite innan sju jämfört med vid fyra som det var innan. Det är skönt att vara piggare. Dessutom vaknade jag ovanligt nog från en trevlig dröm. Annars drömmer jag oftast de mest ologiska smetiga små kreationerna.

 

Steg upp, blev klar, småsprang till skolan.

 

Efter ett tag blev det uppenbart att det inte fanns någon lärare i salen. Klasskompisen Jeanni gick för att leta, hittade IT-läraren Peter som berättade att hon vi skulle ha inte skulle komma. Då kom Therese på den ypperliga idéen att leta upp Peter igen och fråga om inte han kunde ta morgondagens lektion redan idag. Hon kom tillbaka med ett leende; "han kommer!".

 

Så strax kom Peter in (applåderade vi?) så sakta med sin kaffekopp, och alla kände; "tjoho, vi blir lediga imorgon!".

Så satte vi igång och jobbade med IT-uppgiften. Vissa mer, vissa mindre. Just idag fixade jag inte att jobba med så mycket folk omkring mig (skyller på HSP, googla om ni vill), och fick inte mycket gjort.

 

Jag fick ett grattis-sms från Anna som ville bjuda fika på eftermiddagen.

 

Lunch med Fanny vid mitt köksbord. Jag vill minnas att hon berömde min ättakt, sa att den ökat lite.

 

Sen hade vi svenska och vår lärare inledde med att säga grattis till mig, och på det följde ett mumlade eko av detta "grattis Åsa". Ida bakom mig till och med sjöng ett litet "grattis på na-am-n-s-daaan". Så hade vi då lektion och jag retade mig på att det kan spela roll vilken längd det är på ett streck. I många fall duger inte bindestreck, utan tankstreck måste användas. För att... jag tror för att Språkrådet hade tråkigt en dag och ville ändra något. Dessutom verkar det inte heta citationstecken längre. Utan citattecken. CITATTECKEN. Noooo-o-o-o-ooooo!

 

Usch.

 

Sen fick vi lite feedback på ett framförande vi hade. Minns även att jag körde lite imitation denna lektion. Vet inte vad jag ska skylla på. Fanny säger att jag är bra på det. Räkna med att jag kommer fortsätta.

 

Sen gick jag hem, och snart kom Anna med kakor och bra prat. Och en tänkt timme blev tre.

 

Jag fick ett grattis från min namne, skrev en Åsa-dagen-status på facebook, lite för att påmina folk om att de glömt. Och sen Anna gick har jag ätit samt suttit fast i www. Har glömt att plugga och diska. Men det är ju en dag imorgon också. Då jag ska gå på stan med Fanny. Ja. (Och plugga och diska.)

 

Det var exakt inte allt som hänt idag. Hepp!

Om jag borde sova nu? Naturligtvis. Men jag börjar bli trött på att inte sköta bloggen, så nu gör jag det. Visar lite bilder från slutet av augusti då jag gick Linnérundan med Markus. Det tog lite längre tid eftersom det fotograferades lite flitigare än på vanlig motionspromenad. Jag kände att jag har saknat fotopromenader och fotograferande.

 

Nu tänkte jag berätta om en Linnérunda som jag inte minns särskilt mycket från. Önska mig lycka till!

 

Som ni nog har märkt så har det nu blivit september. Vilket är bra för då kan jag börja citera kentlåten December. Förmodligen kommer jag dock glömma det resterande månader detta år. Men tanken var ju god etc etc.

 

September, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut