Åsa assar: Instagram
För tre veckor sedan var världen dimmig i stället för snövit. Jag föredrar dimma. Hammarsjön syntes knappt.
Jag gick på stan och lyckades låta bli att köpa ett hus.
Jag kom på att jag kunde försöka göra folk avundsjuka med hjälp av den här också.
Jag hade skoj på Röda korset och köpte nyårspresenter till familjen. Där kan man fynda! (Fast inte till rikitgt alla.) Till Elin hittade jag en kameraväska från 70-talet för 40 kr. Och jag hittade gula clips till mig själv för en tia.
En ledsen lokomotor med vagnar, på Brösarps station (kamerabilder därifrån kommer så småningom).
Jag fick filt av farmor som hon virkat. Fiiiin!
Jag gick till Ica Maxi en kväll. När jag sen kom ut därifrån blev jag jätteförvånad för världen hade blivit vit.
Nästa dag var snön borta igen. Granen stod dock kvar ett litet tag till. Ser ni vad som ligger bakom granen? Precis, en annan gran. Där kan man också lägga den.
En av orkidéerna som jag hittade i soprummet blommar, och jag fick äntligen se vad den hade för färg.
Jag tog en liten promenad med Björn. Här stan sedd från Tivoliparken.
Jag hälsade på hos Fanny, mest för att få kattvaktsinstruktioner.
Sen kom snön och mina cykelplaner grusades.
Pga snön campade jag hos Fanny i stället för att cykla fram och tillbaka.
Klasskompisen Lina hade bilar i väskan, helt vanligt. Jag fick låna.
Jag köpte årets andra tulpanbukett. Precis som första gången körde jag budgetvarianten; halvvissen bukett för tio kronor.
Jag tog en till promenad med Björn. Först gick vi på museet och såg en spelutställning som bara skulle vara kvar någon dag till. "Snäääälla var inte sen", sms:ade Björn. Så jag fick springa dit. "Två minuter sen" meddelade han när jag kom fram. Det var okej.
Utställningen var lite klen och högljudd, fast ändå rätt kul att se. Hade Super Mario 3 eller Bubble bobble varit där hade jag fastnat. Men nu gjorde vi inte det, efter en kort stund var vi ute igen och började promenera.
Björn tyckte att vi skulle gå in på Naturkompaniet eftersom de har en björn på skylten. Därinne fastnade jag vid björnreflexer medan försäljaren visste exakt vilka raggsockor Björn borde ha. Björn slog till och frågade också om han kunde få rabatt på björnreflexen om han kunde bevisa att han hette Björn. Själv skulle jag aldrig komma på att fråga en sån sak. "Kan jag få åsnereflexen gratis om jag kan bevisa att jag heter Åsa?" Tror inte det, nej. Naturligtvis fick Björn reflexen gratis.
Sen gick vi lite till, jag likt en isrädd tant. Och Björn sjöng "Jag är Dracula, Dracula, Dracula. Jag har blodad tand." Sen åkte han hem och mitt humör var mycket bättre än innan jag sprang iväg.
Asymmetri 1.
Asymmetri 2.
Hälften av budgetbuketten fortsatte vara fin.
Och i går nådde jag snögränsen. Vissa gator här i stan har varmvatten lagt under sig. Det känns ganska underligt att stiga från snö in på barmark.
Åsa assar: En dag med Markus
En dag precis innan skolan skulle börja igen, hängde jag lite med Markus.
Först tog vi en fotopromenad. (Halt eller halt?)
Det var rätt så rått.
Reservutgång? Jag vet inte, jag...
Redan på 1800-talet särskrevs det.
Lite färg och form i det gråa.
Sen fick vi nog av det grå, gick hem till mig och såg fina Kikis expressbud och kalasade på nyponsoppa, chips och te.
Åsa assar: En dimmig annandagspromenad
Någon gick upp dit och ställde blomman i fönstret. Sedan gick någon aldrig dit upp igen. Grymt. Växter är också djur.
Dit gick vi, min syster och jag.
Det var dimmigt. Jag tycker om dimma.
Färgbild.
En spindel hade gjort sådant som spindlar gör.
Och den fortsatte där borta, dimman.
Och hem gick vi.
P.s. En väldigt dum sak med så här stora bilden är att det inte är säkert man kan se hela samtidigt, om man inte tillfälligt vill förminska allt. Hoppas ni har större skärm att jag. Tycker ni att dessa bilder är för stora? Någon gång ska jag försöka snygga till bloggen, så åsikter tas tacksamt emot.
Åsa assar: En juldagspromenad
Jaha, nu ligger jag visst efter här igen. Jag har dock lovat mig själv en pluggfri dag, och nu mys till P3 Guld så passar eventuellt på att tokblogga lite med. Vi får se lite. Ni har blivit varnade. Skolan drog igång med ganska full kraft. Inget jag kände mig sugen på, men nu känner jag att det här var ju kul! (Obs! Är ej ironisk! Obs! Är ofta ironisk annars. Ni vet vad det är va? Jag är rädd att vissa glömt vad det är, kanske aldrig har lärt sig. Vilket leder till att de i stället är mycket mycket arga. Jag är en känslig människa. Jag gillar inte arg. Jag gillar ironi. Så lär er. Annars är det kört för mig. Jag kommer inte ens kunna skriva en bok. INTE ENS DET.)
Hur som helst, juldagen. Det är en bra dag, det. Lugn. Fast just den där juldagen 2013 gick väldigt fort och jag hann inte mycket mer än en promenad med pappa och Elin. Och den är inte ens så mycket att assa. Jag kommer till det.
Promenad, promenad, frid och fröjd. (Fast alltså, är det inte väldigt lite stig och väldigt mycket lut där lite längre bort?)
Jo, precis. Smal lerig stig och en av mina stora skräckar (fort! Någon hjälp mig! Vad blir skräck i plural?); hala backar som lutar ner mot vatten. Det är ju LIVSFARLIGT. Nära panik och pappa tog mig i jackärmen (6-åring-flashback) och ledde mig upp för det livsfarliga berget.
Tack pappa. (Fräsig kamera, ja?)
Allt gick i ungefär de här färgerna den där juldagen.
Och de här. Så vi blev trötta på't och gick hem!
Åsa assar: Julafton och julklappar
Hög tid att berätta om min julafton nu va? Ungefär klockan 14.57 anläde jag och min syster till våra kusiner för att lämna lite julklappar. Simon med röda mulen var där.
Vi råkade alltså dyka upp lagom till Kalle Anka. Jag brukar somna någonstan innan Tjuren Ferdinand, men det gick inte tillsammans med dessa tio släktingar. Kalle Ankas jul har inte varit så här roligt sedan 1989. Till exempel var Tobbe jättefascinerad av hur liten Benjamin Syrsa är. Och Sofie fick ett skrattanfall av att dvärgen med gitarren får till ett solo på bara en sträng
Sen körde Elin och jag hem igen, och innan vi skulle vidare för att fira jul hos moster så beordade jag en syskonfotografering. Detta är elfte bilden. Isak tittar på mig för att kolla om jag tänker blinka den här gången också. Men nej, äntligen! Med tanke på att det är bild 11 så känns det okej att stolen kom med.
Vi kom fram till moster -och det gjorde tomten också! Jag är i alla fall inte för gammal.
Och jag blir inte för gammal för det här heller. Jag hade varit snäll. Yay!
De här fick inte jag tyvärr, de fick Elof. (Han hade något emot att jag provade dem.)
Och här tror jag att jag måste inflika kvällens citat. Pelle hörs skrika från köket: "Gerd! Du kommer här och torrar mig i röven!" (Han hade visst halkat i gåsskit på gården.)
Sen åkte vi hem till Brösarp. Jag var nöjd med min nya regnbågsmatta och så var jag nöjd med att jag gett Isak hängslen och fluga (och Rubiks kub).
Julen var inte riktigt slut än, men tänker avsluta det här inlägget med att visa några av mina julklappar.
Jag fick dvd-spelare till datorn och kunde ääääntligen se film igen (via hdmi).
Jag fick en till korg som syster gjort. Bland annat av mitt eget lakan. Just nu har den lyft upp bokhögen vid sängen från golvet.
Min moster hade satsat på second hand-julklappar i år. Jag fick den här söta kökshandduken i linne. Stackars pandan!
Och de här fina katterna är också second hand, de trivs bra här.
Och en till katt, av min syster. Refill för evigt!
Det var allt för nu. Hoppas ni också hade en fin jul!
Åsa assa: En till julfika
Två dagar innan jul bjöd min syster in mig på julfika. Eller bjöd jag in mig själv kanske?
Alla granar var pyntade.
Jag testade Elins nya sparkcykel. Det var svårt.
Den här ihopfällbara grejen ska Elin använda för att ta sig till och från tåget.
Ni har blivit varnade. Hon hade invigt den när hon postade julkort.
Jag ser det framför mig SÅ HÄR MYCKET.
Sen blev det dags för de där bullarna! Ugnsuppvärmda eftersom Elin inte har någon micro.
Ännu godare faktiskt!
Sen gick jag förbi granen så försiktigt jag kunde, sa hejdå och gick hem igen.
Åsa assar: En julfika
Jag bjöd in på julfika. (Detta var alltså innan jul, jag är inte helt väck.)
Titta vilken fin fika, på guldbricka och allt. Det bästa med den här fikan är att min syster kände till den och att jag inte riktigt visste vad jag skulle bjuda på. Så hon kom förbi och hävde upp lussebullar ur sin ryggsäck.
Bra syster!
Det var Anna som jag hade bjudit in. Santos kom på köpet. En rätt så jobbig gäst.
Bland annat brottade han ner mig i soffan.
Fast alla har ju någon god sida också. I Santos fall; mjuk päls. Jag är rätt säker att julklappen egentligen var från Anna.
Åsa assar: Björn, film, pizza och en vinst
Jag packade den här och Hasse Alfredsons limerickar, som jag hittade på Erikshjälpen,
och tog tåget till Hässleholm. ("Den här" hittade jag inte på Erikshjälpen.)
Jag lämnade med handskriven bruksanvisning till orkidéen.
I Hässleholm träffade jag Björn. Vi tittade på Det levande slottet och åt pizza.
Och han öppnade present och blev glad.
Sen blev han lite mindre glad när jag vann.
Han har ju trots allt en spelblogg. Det har inte jag (jag har en egoblogg).
Björn hade fått julkort av mig samma dag, UPP OCH NER hade han satt det.
Jag rättade förstås till det.
När jag sen kom till Brösarp till jul hade mamma satt deras kort likadant.
Upp och ner! "Men annars kommer ju hjärtana upp och ner" sa hon.
Ja, det var ju faktiskt en massa hjärtan jag satt och klippte ut.
Så här såg några av dem ut, med lite bättre skärpa.
P.s. Jo, hjärtan heter hjärtana i plural. Jag googlade (och det var inte första gången).
Åsa assar: Gräddvisparen
Pappa hann fylla år också, någon gång när min bloggsvacka inföll sig. Han fick en bok om öl av mig,
och så fick han göra en av de saker han är så duktig på; vispa grädde! Yay!
Åsa assar: Några små och fina
Jag måste bara sticka emellan med denna fina bild som jag fick i dag av min barndomskompis, och även bloggläsare, Linda. Titta vad fina vi var! På bilden högst upp tre Åsor, en Linda och en Daniel. Längst ner Linda, jag och min syster. Ja, det är jag som kör topless och naturligtvis är längst från vattnet.
Åsa assar: Björn, tak och Linnérundan
En promenad i november började på Galleria Boulevards tak. Bra det, jag tycker om tak.
En påminnelse högt upp.
Hoppas de kom ihåg.
Jag var inte ensam på taket. Björn skådar något.
Jajamän, ett motiv!
Sen åkte vi ner igen.
Vi bestämde oss för Linnérundan.
Det var en fin dag, solen kom till och med fram.
Och lite tåg.
Sen råkade vi göra en liten avstickare tillbaks till civilisationen; Björns mat- och sovklocka ringde så vi gick till Max och åt, innan vi nästan kom tillbaka på rätt spår igen och gick mot tåget och hemåt. Fin dag!
Åsa assar: Brösarp en dag för längesen
En dag för längesen (nej, inte i våras. Det här var november) så skulle jag åka och hälsa på föräldrarna, tillsammans
med syster Elin. Jag lyckades vara först på mötesplatsen.
Dagen var fin.
I Brösarp hittade vi pappa i sin tjusiga gröna ovarall. Han hade börjat nalla på den fina björken
(länge var det för övrigt två).
Och kolla! Isak var också där.
Och kolla Elins hår!
Och kolla, eh, mitt hår!
Och kolla min mustasch!
Jag har verkligen jättesvårt att låta bli.
Mina fina syskon. Vi tog en liten promenad.
Mamma också.
Sen när det var dags att köra hem fick vi (eh, Elin) faktiskt skrapa.
Åsa assar: Markus, Pippi, Nethifa och Anna
För jättelängesen fyllde Markus år. Jag körde på rosa tema. (Och observera att jag inte önskar grattis, för MAN KAN INTE GÖRA DET.)
Här bor Markus.
För att komma upp till honom måste man bestiga en rent livsfarlig trappa.
Markus bjöd på sötpotatis.
De här var också där; Nethifa och Pippi.
Jag hade inte varit i lägenheten förut (Markus bodde en trappa ner förut), så min nya bekantskap Pippi visade runt.
Där på stolen sitter Anna.
Nethifa visade utsikten.
Det var en fin dag. Sen backade Anna och jag ner för trappan igen och åkte tillbaks till stan.
Åsa assar: Instagram
Ojsch, det var ruskigt vilken dålig statistik det är på den här bloggen! Undrar vad det beror på. Det här lovet har verkligen inte blivit som jag velat. Jag har en liten plan för resterande tre dagar, men det kommer troligtvis inte gå vägen det heller. Diss diss. Nu kommer lite assande i instagramformat. Dock diss på att jag instagrammat för mycket så en del bilder har liksom fallit bort här i bloggen och går inte att välja. Buhu.
Försök föreställa er följande:
Ett Luciatåg bestående av barn. Och ett nyfiket ännu mindre barn som står lite för nära. Från när Anna och jag var i kyrkan på Luciadagen.
En julkula med Hello Kitty. Köpt av mig när jag åkte med Anna till Eko. Sen åkte vi till hennes mamma som bjöd på te.
En bild på blommande orkidé.
En bild på mig som ligger i soffan. Med bilden ville jag tydligen säga 1) att skolan lugnat sig och att det var så skööönt. Saknar den tiden. Och 2) att jag klädutmanar mig själv och försöker använda allt i garderoben. Går lite si och så.
En bild på mig med snygg frisyr.
Min Miyazaki-samling och en bild på två snygga julkort.
Om ni inte tror mig kan ni ju kolla här; www.instagram.com/sanningshalten.
Okej. Bilder;
Min ring. Bra när jag behöver påminnas.
Julklapp från bästa Petra! Clips till mina öron.
En dagsskörd.
Fotograf: Kitty. Modell: Tomten.
Jag hade varit hos Anna, cyklade hem och upptäckte att mitt övergångsställe fått nya skyltar.
På julfika hos syster blev jag inspirerad och orgainserade när jag kom hem.
Jag upptäckte att min adventsljusstake var självsläckande när jag tittade bort en stund.
Jag fick snyggt julkort från syster.
Och så glömde jag i vanlig ordning att öppna luckor.
Jag fick en regnbågsmatta (Pappelina) i julklapp.
Jag tyckte att det kändes onödigt att Bamse & co har mobiltelefoner. Räcker det inte med dunderhonung?
Jag matchade grönkålssoppa med matta.
Jag promenerade (promenerar) en del. En gång var det vågor på Hammarsjön.
Jag jobbade några morgnar, men hade fått fel information om tider. Så kvart i sex på morgonen var jag på plats. Där gick jag fram och tillbaka i en timme. Tittade mot min skola och tyckte att den kändes lockande (eh, nej?). Okej, mer lockande då.
Jag blev sjuk och fick ha en lampa tänd så jag skulle veta att det var dag.
Jag gillade Karin.
På nyårsafton kom mamma förbi med nyårssupén till sjuklingen.
Kl. 00.10 vågade jag mig ut på den gemensamma balkongen klädd i pyjamasbyxor (och jacka, för tusan), det var mest det här jag såg. (Jag var alltså sjuk än, därav ensam på nyår och inte så uppklädd.)
Jag drack nyponsoppa ur min fina mugg, och så skämdes jag över den misslyckade tomten.
Sen har jag inte vågat lägga upp mer pga rädd det inte skulle få plats här, och det var ju alldeles korrekt!
En sak till...
Jag ska försöka vara mer Åsa i år. Detta fjortisår.
Så, nu släppte jag taget, för att klibba fast är ju som bekant ingen höjdare.
