Helgen är överskattade. Eller bara för korta. Hur som helst så hanterar jag dem inte särskilt bra. Jag har haft en mycket bra vecka på jobbet. Jag har inget emot att jobba heltid, men jag har något emot att jag aldrig hinner/orkar något när jag kommer hem. Så allt det där ska jag nu hinna på helgen. Men hittills har jag bara hunnit äta (två gånger), diska och släppa ut en myra som bott i en påse med gräslök i kylskåpet en vecka. Och nu är det kväll. Jag är inte nöjd. Jag tänker visa lite midsommarbilder nu, kanske jag känner mig mer nöjd sen.

 

Jag hade tänkt blogga ordentligt i kväll, men blev trött. Så nu bloggar jag på låtsas igen och så tar jag resten i morgon. Plus allt annat som jag helst bör hinna sista lediga dagen. Heja mig.

 

Nu till saken. Minns ni Jakten på Åsa, alltså jakten på en Coca Cola-flaska med mitt namn? Den avbröts ju när jag förstod att det bara var kidsens namn (eller något åt det hållet) som fick vara med.

 

Men nu! Nu är alla åldersgrupper med och Åsa finns. Så jag går låååångsamt förbi och bläddrar försiktigt bland Coca cola-flaskorna i affärer (original! Jag gillar inte sötningsmedel). Så alltså, om någon i min närhet ser en, köp den så köper jag den för en tjuga! Ser ni två, köp båda!

 

Ni undrar förstås hur det gick i går när jag skulle tvinga mig. Det gick faktiskt ganska bra, jag somnade åtminstone mer nöjd (efter att jag hade konstaterat att det vore dumt att återfödas som en frukostflinga - min hjärna är fantastisk). Jag bloggade, promenerade och något annat också. Hoppas jag. (Med en paus på två timmar för huvudvärk och lite illamående, härligt. Låt mig klaga lite på värmen: klaaaaag.)

 

I dag har jag varit social i stället för att tvinga mig. Det blev lite väl äventyrligt, så jag tyckte att jag förtjänade att sitta väldigt still sedan. Jag ska assa äventyret lite senare, men jag väntar och ser om jag kanske kan få något foto på mig i mailen. Jag är nämligen rätt så dålig på att ta selfies, särskilt mitt uppe i ett äventyr. Men jag vet att jag fastnade på något canonfoto i dag ändå, får se om jag hinner få det. Tydligen kan jag nämligen blogga för snabbt, trots min långsamhet. Som när jag assade Björns balkong för ett tag sedan. I går fick jag nämligen foton på när jag satt där på balkongen. Så jag visar ett nu i stället, fint i all sin sammarbetsmotvilliga luggighet; foto av Björn!

 

I dag står det tvång på schemat. Jag hör nu hur alla kollektivt skriker: "Men Åsa, du måste vara snäll mot dig själv!" Jo, men när jag är snäll mot mig själv så sker följande: surfar för mycket, blir trött, sover bort flera timmar, äter konstiga tider o.s.v. Snällt va? Så i dag tvingar jag mig själv, så jag kan sluta dagen nöjd. Jag ska alltså göra saker som jag vill göra, så det är ett mysterium att jag så flitigt undviker detta så ofta. Kan jag skylla på trötthet? Lathet? Idiothet? Hur som helst, blogga är skoj! I dag ska det bloggas. Jag börjar med onsdagen förra veckan ...

 

Jag vill mest berätta att jag har sommarlov nu. Eller ja, "sommarlov". Men ändå; någon som vill leka?

 

Klassen (iaf 16 av oss) hade avslutning på Naturum i morse. Och sen gick 12 av oss till museet och åt buffé på Café Miró. Treeevligt.

 

Den här konstant förkylda kvällsmänniskan är inte så pigg. Det är lustigt, inför varje ledig dag tänker jag likt en guldfisk att jag ska göra det och det och det. Men i stället får jag tvinga mig att stiga upp och tvinga mig att göra saker. Sen framåt kvällen brukar lite energi komma åter. Och då är det dags att lägga sig. Nu ska jag assa lite, kanske det hjälper. Och sen ska jag tvinga mig lite till, om inte gnörfff och zzzz hinner ifatt mig.

 

Förra veckan skulle jag åka till Björn och se på film. Allt såg ljust ut, tills jag råkade somna på min soffa och låg där så skönt i 1,5 timme. Sen blev det bråttom och springa till tåget, så att jag åtminstone hann hälsa på i två timmar. Det blev ingen film, men det funkade också bra att sitta på hans balkong och äta vattenmelon (och bli hånad för min kärnspottningsteknik) och prata väldigt tyst och diskret om de som gick förbi nedanför (eller?).

 

Sen tittade vi på lite foton och Björn skrev ut en bild som jag fick. Bilden här nedan. Jag ville ha en ram med färg till, men det är inte så lätt att hitta (+ är lat). Hittade däremot en svart ram i mina gömmor, så nu är bilden inramad. Fast nej, det är inte meningen att den ska ligga där på stolen. Upp på väggen ska den! För Anna har sagt att det är bra för... självkänslan/någonting annat... att ha en bild på sig själv i sitt hem. Särskilt om det är en snygg bild, antar jag. Tack Björn!

 

Jag är ju lite av en lumpsamlare. Jag gör ibland fynd i till exempel soprum (som den där gången när jag hittade en massa orkidéer. En bor i dag hos mina föräldrar och jag har två hos mig som mår alldeles utmärkt).

 

Jag blir upprörd av folk som inte kan sopsortera. Det är respektlöst! Fok som lägger allt i brännbart (glas, mat, medicin) med motiveringen "allt är brännbart". GA-HA! Jag får utslag när jag tänker på er. Ni är ta mig tusan sämst. (Förutom typ rasister, som är sämre.)

 

Det gör mig lite nyfiken/misstänksam/uppmärksam när jag kommer ner i soprummet med mina exemplariskt sorterade sopor, och ser att någon har satt ner påsar lite vid sidan. Det hände för ett litet tag sen; fyra kassar med kläder. GAH. Tyget kan återvinnas, kläder kan säljas. Men jag kunde ju inte bära iväg med fyra kassar kläder, någon måtta får det vara. Jag tog en kasse upp till lägenheten. I den hittade jag tre plagg som jag sen bar med mig och slängde i en klädinsamlingscontainer vid Maxi (eventuellt inte bästa sättet, men jag kände inte för att ha det stående hemma eller göra något mer avancerat av det). Förutom detta så hittade jag en alldeles utmärkt liten kjol till mig själv! Sopfynd = bra!