Åsa assar: Instagram
Jag bjuder på lite slöbloggande i form av det senaste på min instagram.
En Åsa vid Hammarsjön.
Presenter till två pojkar, en 4-åring och en 34-åring.
En svan i stan.
Syster och jag lyckades omedvetet matcha som vanligt.
Lektionen började handla lite för mycket om folks förlossningar, så jag ritade en giraff.
Jag råkade skada mig på läppen, tur jag hade plåster!
Alla glasen behövde diskas, fick ta krokodilmuggen.
Nytt nagellack och målade naglar, två ovanliga saker.
Matchade.
Gjorde obligatorska våffeldagsvåfflor. Med granatäppelkärnor, för det var det lämpligaste jag hade hemma. Det var inget gå ut och köpa glass-väder.
Det började blomma lite i mitt tantfönster.
Mitt ljuva hem.
Finpost och längtan efter att hinna och orka använda min skrividébok.
Hammarsjön!
Lite bättre godis, för både miljö och kropp. (Tyvärr en aning mindre gott dock.)
Jag bakade kaka till kalas, men det gick ju inte så himla bra. Blev lite lunch iaf.
Och så en 40-minuter-till-kalas-men-jag-hinner-väl-bli-klar-bild.
Åsa assar: En sammanfattning
Det här är ett försök att sammanfatta en del av det assande som skett utanför bloggen från någon gång i januari. Så kanske den här bloggen kan uppdateras lite flitigare framöver.
Hoppas ni gillar't!
En helg i januari ägnade jag åt att passa den här.
Och den här.
Jag promenerade lite med den här (som är min bror).
Och den här (som är min syster).
Jag promenerade lite ensam i Kristianstad också. Här vid rivningen/ombyggnad av gamla Domus. Ni ser den där vita dörren? Den går in till Kristianstads äckligaste toalett. Den har jag städat ganska många gånger. Nu känns det lite som det kvittar.
Hammarsjön fick några besök (och det var förstås mycket vackrare i verkligheten).
Den här raringen fyllde två år, och jag fick vara med och slåss mot honom, hans bror och deras kusin.
Och så var jag Björnvakt en helg också. (Ungefär samma som att vara kattvakt!)
Det var januari och februari. Fortsättning kommer en annan dag.
Åsa assar: Nu
Att tiden springer på lite för fort låter jag symboliseras av denna bild som Anna skickade till mig i går. Santos drar, jag håller emot så bra jag kan, och mina ben bländar alla. Livet liksom.
Men det finns hopp om det. I veckan sprang jag 1,8 km och lyckades sen få träningsvärk som sitter i än.
Ungefär så här såg det ut:
Åsa assar: Ett jobb och en låt
I går fick jag reda på att jag fått sommarvikariat. Känner mig nöjd. Jag vet var jag ska vara i sommar, jag kommer tjäna pengar och jag kommer lära mig en massa. Det sista är viktigast. Sen hoppas jag förstås att jag hinner med lite annat också, men det märker vi.
Nu måste jag plugga en massa. Och ni ska lyssna på kent.
Åsa assar: Instagram
Ni vet när bloggare skriver FÖRLÅT ATT JAG INTE BLOGGAT PÅ SÅ LÄNGE, och man ba
va?
för att man inte har tänkt på det, eftersom man liksom är upptagen med att leva själv. Så brukar det iaf vara för mig. Därför skriver jag inte så, jag bara tittar in och säger hejhej, här kommer lite instagram-bilder. Inom en snar framtid kommer det lite bättre assande. Hoppas jag.
Dagens Hammarsjö en gång i februari.
Jag klistrade in kärleksbrev bland lysrören i mitt badrumsskåp.
Jag råkade köpa ett sånt här. Som jag inte fick äta förrän jag pluggat lite ordentligt.
Armén ville utökas.
Utökningen.
Jag skrev fördjupningsarbete om diabetes ett par långa dagar. Som tur var hade den andra halvan av arbetet med sig kakor.
Jag firade mormor enligt tradition.
Dagens Hammarsjö en annan dag.
Köpte ett Hello Kitty-ägg en annan dag och fick en töntig ring. HALLÅ! Jag är inte fem år!
Jag förstod var Madeläään och Chris fått inspiration till bebisnamn.
Jag var vaken.
Jag var nostalgisk i samband med mosters födelsedag. (Det är jag i rött, övriga är mina kusiner.)
Jag, syster och kusiner.
Här håller jag till om dagarna.
Dagens Hammarsjö i mars.
Kristianstad värmrekordade sig.
Och så i går (men mest alldeles nyss) firade jag morfar enligt tradition.
