Åsa assar: En nödvändig promenad
Som jag skrev så snodde jag till mig en nödvändig promenad i lördags, och en i söndags också. Då tog jag med mig kameran. Bara lämnade skolarbetet och gick ut. Fräckt av mig.
Jag hade inte gått särskilt långt när solen fick för sig att titta fram. Precis vad jag behövde.
Vid Helge å tog några båtar det lite lugnt.
Jag tittade upp genom hålen.
Och jag hittade en höstmaskros.
Kom fram till sjön som nästan inte gick att titta på eftersom solen speglades så starkt.
Sen såg jag mer höstfärg i tågformat.
Jag beundrade lite mer höstsnyggt, som inte direkt ges rättvisa på denna bild.
Och sen kom jag hem till mina skolböcker igen, lite mer energisk och glad.
Åsa assar: November och annat mitt-i-natten-flum
Det här att vara kvälls-/nattmänniska... Har vaknat till lite de senaste timmarna, men nu är det ju sedan länge hög tid att sova igen. Jag har varit ledig i dag, vilket innebar att jag sov lite för länge. Fick lite städning gjort i förmiddags men sen kraschade jag totalt på soffan fast jag har apmycket att plugga. Det brukar alltid gå ändå, men tänk om jag kunde vara så där pigg och alert som alla andra verkar vara.
Jag har läst pyttelite till ett prov vi har på torsdag (dock! Provet vi hade i går började jag läsa på kl 00.30 kvällen innan och det gick nog bra ändå) och så började jag för inte särskilt många minuter sen på en novell att ha i ett annat ämne. Egentligen är det fånigt. Hade varit betydligt smidigare att bara ordbajsa lite, men noveller är ju kul... Har dock lite glömt hur man skriver, så jag öppnade upp den längsta text jag någonsin skrivit (13 A4) för att få lite inspiration. Hittade där bl.a. det nedan. Måste. Skriva. Mer. (Men när? (Äta myror etc))
Camilla ställde ifrån sig kaffekoppen på det smuliga bordet i personalrummet. Det krasade lite under koppen. Hon la armarna i kors och tittade på mannen på bilden. Hon hade sett honom förut, det var hon säker på. Frågan var bara var. Han såg ut att vara strax under 40, kort ljust hår. Sliten av väder och vind. Men vem sjutton var han? Camilla kunde inte placera honom. Bilden var inte den tydligaste, utskriven på en vanlig skrivare, och att bilden var från en övervakningskamera gjorde inte den bättre.
Med spretiga bokstäver hade chefen skrivit ”KÖTTJUV” under bilden. Tydligen hade han snott kött från en annan av kedjans butiker, i en annan stadsdel. Och nu uppmanades alla att hålla utkik. ”PASS OPP!” hade chefen skrivit.
Läskigt. En man som snor kött. Värre brott får man leta efter. Han är säkert beväpnad med en morot. Camilla gäspade ljudligt.
(Det lustiga är att bara ett tag efter jag skrivit detta så hände de på riktigt. Det där med kötttjuv alltså.)
Något helt annat... Jag hittade en rolig lista hos Lisa Bjärbo, fröken Onekligen. En bloggrubrik för varje dag i november. Eftersom jag absolut aldrig har något att göra så tänkte jag varför inte, let's do this! MEN! Obs obs Åsa! Bara om du har tid för sjutton gubbar. Så här ser rubrikerna ut:
1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg
Sådär ja, nu kan vi väl låtsas att jag går och lägger mig.
Åsa assar: Förra veckans instagram
Förra veckan började jag sur. Min sur-min är vissa andras snyggmin som de klär sig i så fort en kamera dyker upp.
Jag fortsatte med att måla naglarna i surhetens färg.
Sen blev jag lite gladare när jag fick den här i min låda. Fast den är inplastad än pga...
Skolpanik... Det tar liksom aldrig slut. Tog en evighet att få allt på rätt plats i arbetet ni ser ovan. Men till sist resulterade det i ett VG (= högsta betyg om någon nu undrar) så jag är nöjd. (Men tänk om jag kunde vara morgonmänniska! Tänk om jag kunde göra saker i god tid! Men... då hade jag nog inte varit jag. Och det vill jag vara.)
Trots allt skolarbete så snodde jag till mig en promenad i lördags, förmodligen var det helt nödvändigt.
Det är tydligt att jag gör allt möjligt för att slippa plugga. Den röda lampan har varit trasig länge nu. Jag plockade fram stege, glödlampa och dammvippa för att klättra upp och byta glödlampa så jag äntligen får lite mer ljus (min golvlampa står här men själva ljuset från den lyser med sin frånvaro). Men det räckte att jag dammade lite på den där röda så tände den sig.
Halloweenade också till det lite.
Och så snodde jag till mig ytterligare en promenad i söndags (och blev så bländad att jag knappt kunde kolla på sjön. Yay! Solen!). Den här gången tog jag faktiskt med mig min Nikon också, så det blir lite riktiga bilder häri en annan dag. Lyllos er!
Åsa assar: Moderna i Brösarp
För en dryg vecka sen var det mässan Moderna i Brösarp och dit tog sig min syster och jag tillsammans med vår mor (som är cirka ett huvud längre än oss, eller va?).
Och på backen stod hästarna.
Och solen sken. (Mammas bild.)
Sen kom vi fram. (Halvkassa bilder beror på att jag använde spionkameran.)
Vi såg mycket fint, som vi inte har råd eller plats med. (Trots att feng shui kan ta sig i brasan.)
Det här hade jag köpt om jag inte redan hade ett.
Små möbler fanns det också.
Och Kent var där.
Tjusiga lampor såg vi också och en snygg fotograf i mitt i den där indragande tavlan.
Ungefär en sån här har mina föräldrar - i källaren. Upp med den!
Och nästan exakt en sån här stege har jag i min garderob! Vadå? Inte till salu? Jaha, nä nä.
Den här sa "kraa-kraa, får vi bo hos dig?" till mamma, och det fick den.
Sen kom vi till himlen, eller min favoritmonter år efter år. Elin köpte den där grytan på andra hyllan. En sån där tekanna nedanför har hon redan.
Sen hittade Elin bara mer och mer. Som det här bordet, hade det inte varit väldigt fint hemma hos henne?
Jo, det hade det. -Låta monterkille plocka glas-
Sen såg jag fler små möbler innan vi gick hem med våra fynd.
Skoknytarpaus.
På min vänstra arm hänger pappåsen med mina fynd (vänta bara så ska ni få se), den där stora påsen är Elins. Och bordet då. (Mammas bild.)
Sen kom vi tillbaks till huset igen. Elins fynd!
Mina fynd! Halsband, guldiga clips och jordens finaste julduk. (Tydligen har jag inte tagit någon bättre bild på duken. Vi tar det till jul, okej?)
Visst är det lite otroligt att mässan pågick fredag till söndag och vi kom dit ungefär två timmar innan stängning, men ändå fanns alla våra fynd kvar. Att ingen redan hade köpt jordens finaste duk till exempel!
Åsa assar: Veckans instagram
En ganska klen instagramvecka, precis som assandet i övrigt. Det är mest skolan som kommer i vägen, och kanske den redan dissade magen. Men det blir nog bättre.
Jag hade lite ont i öronen (därav mössa) och ont bakom öronen av glasögonen (därav ...). Utnämnde mig via denna bild till geni. Glasögonen känns bättre nu. Kanske har jag vant mig, kanske är det så att min klenhet går i vågor. Jag har alltid känt vissa saker fysiskt mer än vad andra verkar.
Det blev en promenad en dag! En väldigt grå, men ändå.
Och sen hängde jag lite med en kamouflerad katt.
Åsa dissar sin mage, för er som undrar hur det gått
Jag har varit absolut proppmätt i några timmar nu. Det är inte alls särskilt trevligt. Jag kom på att jag inte tagit posten i dag så jag tog med mig magen på promenad i det här korridorlika våningsplanet som jag bor på och gick bort till lådan. Och där låg brev från läkaren.
Jag är i stort sett helt normal.
Detta är normalt:
- Blodvärde
- Vita blodkroppar
- Blodsocker
- Lever
- Folsyra
- Njurar
- Ämnesomsättning
- Jag tål gluten
- Jag tål laktos
En sak var lite onormal:
- B12-värde över normalgränsen
Läkaren skriver att hon antar att jag tar något vitaminpreparat. Det gör jag inte direkt, men jag antar att Probifrisk + mjölk + mycket fisk skulle kunna bidra till detta. Jag får väl ringa och fråga.
Jag äter medicinen läkaren skrev ut. Jag mår ungefär som vanligt, upp och ner går det. Det suger. Det är så klart skönt att det inte är något fel på mig, men hade varit så skönt med en förklaring. Jag ska ringa och fråga vad de tänker hitta på för mig nu. Och lite lagom försiktigt får jag väl försöka börja äta gluten igen, får hoppas att magen går med på det.
Till sist; har alltid haft problem med mat på olika sätt. Alltid velat gå upp i vikt dock. Men nu, 33 år gammal tycker jag plötsligt att mat är så himla gott. Men magen bara hatar det. Fatta tröttsamheten.
Åsa assar: Förra veckans instagram
Jag tog tydligen en promenad förra veckan. Det var värst!
Och så råkade jag se någon jag känner på tv, hej hej Malin där till vänster!
Jag ägnade mig åt lite terminologi, nötter (med palmolja! Köper inte dessa igen) och havtornsdricka. Det går att ha det sämre/bättre.
Jag upptäckte att den hippaste växten på internet bor i källaren på biblioteket. Jag och min klasskompis Malena planerar en kupp. Elefantöra heter växten. för er som inte hänger med.
Jag tyckte att jag behövde gå upp i vikt, men glömde den lilla detaljen att jag bara tål begänsat med godis och chips. Det är inte slut än, men magen min blev arg ändå.
Belöningen jag beställde förut kom också förra vecka. Ye-hey! Något för varje del av mig.
Jag tog en liten promenad till.
Sen hittade jag lite sommar bland hösten i söndags när jag väntade på att Taxi Elin skulle komma och köra mig till Brösarp.
Där gick vi på mässan Moderna i Brösarp och det fyndades vill jag lova. Det här är del av systers fynd. Ni får vänta att se resten till ett enskilt inlägg.
Mamma hittade sitt äldsta glasögonpar, cirka 50 år gamla.
Sen var himlen grann, björken naken och maten god innan vi körde hem igen.
Åsa assar: Fyra av fyra
Jag har väl skrivit förr om mina ganska gröna fingrar.
Jag tror också att jag nämnt min misstanke om att blommorna pratar med varandra.
Och att de känner om de är omtyckta.
Hur som helst, så är tänker de blomma allihop om inte allt för lång tid. Jag är nöjd.
Åsa assar: Mitt nya pennställ
Här har vi den, björken. En gång var där två. Nu är där bara en, men det är visst en tidsfråga innan där är noll. Ganska många delar av det här fina trädet är nu ved hemma hos min kusin Sofie. Fast det känns lite fint att den ligger där och är finved i mina morföräldrars gamla hus.
Här har vi en liten bit av björken. Jag fick idéen till ett sånt här pennställ i en blogg för ganska länge sen. Det såg så fint ut och lätt att göra så jag bestämde mig för att göra ett liknande när björken skulle ner. Så att jag alltid skulle ha en bit kvar av det fina trädet. Jag kommer att sakna det när det väl faller helt.
Det kan dock också ha varit så att pappa gjorde det till mig. Visst blev det fint?
Tyvärr blev det en liten chockartad händelse att komma in i värmen, så det sprack. Jag måste kanske göra ett till (eller pappa).
P.s. Ja, det är inte klokt vad mycket tid man kan lägga på att försöka hitta en gammal bild på en björk! Allt för att undvika att göra det man verkligen måste göra liksom. Lite lagom sugen att försöka få ihop en julkalender också, men jag behärskar mig och tar tag i terminologin. I morgon.
Åsa assar: Veckans instagram
Jag tänkte försöka ändra mina instagramrutiner och lägga upp veckans instagambilder (eventuellt i urval) på söndagen (eller måndagen). Vi får se om jag lyckas.
Här gick jag och pratade för mig själv vill jag minnas. (Ja, mobilbilder i mörker blir ju lite sådär i större format.)
Jag försov mig i fredags och när jag såg mig yrvaket i spegeln så såg jag en grå antenn stå rakt upp. Grått hårstrå nummer 3. Det går utför. (Det suddiga fingret tillhör Fanny, som så vänligt drog bort hårstået.)
Så här sitter jag. Hur sitter du?
Jag har hämtat medicin av min mor. Det är väl inte jättegott att dricka grodyngel men jag kämpar på.
Jag kom fram till min favoritfråga i femårsdagboken. Jag går från klarhet till klarhet.
Och så har jag pluggat lite (för lite) i dag.
Åsa assar: Skördespelet
Förra söndagen, den 28 september, var jag hos mina föräldrar (det var då det var kalas också). Då hittade jag ett spel med den här texten i det trasiga locket. "Elin och Åsa 28 sept. 1987."
Elin var inte så förtjust i spelet, Skördespelet, men det vill jag minnas att jag var så jag tog med det hem. Mamma berättade att hon beställde det eftersom det handlade om att samarbeta. På något sätt ska man alltså skörda varandras grönsaker. Någon som minns spelreglerna? Annars bjuder jag in spelexperten Björn för att reda ut det här (fast jag gissar att samabete inte är hans tekopp när det kommer till spel). Eller ja, jag får nog bjuda in någon hur som helst, för finns det något sorgligare än spel som vill bli spelade men som bara ligger och väntar?
Åsa assar: Ett kalas
Om man ska på kalas och inte bör lägga mycket pengar på presenter (eller något annat, host host) och dessutom inte äter gluten, så kan man ju alltid köpa ett fat på Röda korset och baka glutenfria kakor som present, och bjuda sig själv på en kaka på kalaset. VADÅ SMART. Kakorna blev mycket goda (om än lite väl söta) tyckte jag, och Gunilla som fick dem såg rätt så nöjd ut hon med.
Charlie och en kompis, som råkar vara min mor.
Till påskrundan gjorde min morbror och Alfred det här konstverket. Jag är lite förvånad att ingen har köpt.
Jag lånade de här.
Och såg ut över fälten. Ungefär som att se ut över Hammarsjön, fast tystare.
Sen tittade vi lite på Lejonkungens barnbarn (eller vad det ni var) innan vi körde hemåt igen.
Åsa assar: Att jag varit hos doktorn
I dag fick jag en akuttid hos läkaren och eftersom min mage har blivit allmän egendom så tänkte jag sammanfatta besöket här.
- Läkaren gissade på IBS + magkatarr (jag vet dock inte om hon verkligen menade magkatarr eller om hon menade funktionell dyspepsi)
- Läkaren gissade också att min något känsliga/oroliga/stressade personlighetstyp också ställer till det för mig och min mage
- Läkaren gissade också att det inte hjälper att jag är glad - min mage är minsann inte så lättlurad.
Sen klämde hon mig på magen med varma(!) händer (i journalen lär det ju stå "buken palperas mjuk och oöm" då va), en ordentlig genomgång kändes det som. Sen la hon sina händer på knäna på mina böjda ben och förklarade vad som nu skulle ske.
- Fem blodprov skulle tas (bl.a. gluten, och då berättade jag att jag inte ätit gluten på ca 1,5 månad, men det gjorde inget sa hon, det ger ändå utslag. "Står hon och säger att Google har fel?" tänkte jag. Jag tror tyvärr Google har rätt, och blodprovet kommer inte visa ett dugg. Men det gör inget. Jag fortsätter med det glutenfria tills jag får svar på proverna, som säkert hade varit negativa ändå.)
- Jag har fått recept på medicin som ska drickas, "det blir ungefär som äppelmos". Åh, ljuvligt. Jag som är en hejare på att svälja äckiga saker. Eller nej?
- Om inte detta hjälper så hade hon en plan B.
Sen hann jag inte ta upp resten, för så snabb var hon. Så jag fick snällt gå till provtagningen och tokstirra ut genom fönstret medan min stackars arm blev tömd på blod. Det gör ont än.
Min egen plan är att:
- Fortsätta lugna ner mig
- Sänka axlarna
- Skärpa mig angående maten
Allt är med andra ord ungefär som vanligt. Men jag tror det ordnar sig. Hon tog det på allvar.
I september hade jag en stegutmaning. Under fyra veckor skulle jag gå totalt 200 000 steg. Det klarade jag och skulle nu köpa belöningen: ett par randiga Gudrun Sjödén-leggings. Men det gick ju sådär; "för lågt ordervärde". Men gaah.
Jag hade tänkt tröstshoppa/belöningsshoppa lite annat nu också, så jag får helt enkelt slänga i lite extra nu när jag inte kan få leggingsen. Typiskt, buhu etc.
Jag köper en mindfulness-CD av en karl som heter Johan Bergstad. Jag gillar hans röst och räknar med att bli väldigt avslappnad. Ska också beställa Nanna Johanssons Skönhetskalender, som får ersätta min Bamsealmanacka när december blir januari. Jag räknar med underhållning varje ny månad.
Sen tänker jag på min kompis Björn som älskar böcker. Han har bokhyllor. Och sen har han böcker staplade på golvet också, böcker han ska läsa. Jag har frågat om han inte stressas av högen (om den nu ligger kvar), men nej. Jag är inte som Björn, jag blir stressad. Jag har många böcker som jag vill läsa som jag inte har läst och som jag liksom aldrig kommer igång med (måste liksom bara kolla instagram några hundra gånger först). Och ska jag räkna de böcker som jag börjat läsa på och som har en charmig liten markerkande lapp i sig; SJU stycken. Stressande much?
Ändå beställer jag några till nu?
Och har jag förresten nämnt att jag inte har någon inkomst? Och köpstopp? Åh, ja.
Men nu har jag hur som helst beställt. Vad snäll jag är! Fick Liv Strömquists Kunskapens frukt och en bok om HSP förutom det andra jag nämnde, yay.
Åsa assar: Ett fynd
Jag har inte hål i öronen och är därför lite besatt av fina clips till öronen. De här fyndade jag på Röda korset i fredags för en tjuga. En av de finaste färgerna.
Åsa assar: Instagram
Förra veckan läste jag ut den här och tyckte att det kändes lite bättre än skolböcker.
På promenad träffade jag en anka som var väldigt förtjust i nudlar.
Och Helge å var förtjusande.
Sen blev det hastigt höstsko- och vantpremiär. Ni får gärna diskutera mina vantar om ni vill det.
Jag gjorde mina apgoda glutenfria bananplättar igen.
Gick en varv runt kvarteret en mörk kväll och tyckte att detta var lite sorgligt.
En till promenad.
Fler ankor.
Samma promenad, framme vid Hammarsjön. Detta var ett tag sen, och det är min senaste promenad. Förkylning och klenhet kom emellan. Men jag får åtgärda detta, framför allt min hjärna behöver motion. Sen när jag kom upp från Hammarsjön denna dag (onsdags eller torsdags) så hamande jag nästan mitt i en polisjakt. En moped med en tjutande polisbil i rumpan kom körandes där inte bilar får köra, och sen vidare på gångstigen. Tragikomik på hög nivå. Jag och en man som hade en Robin i sitt mobilöra skrattade i samförstånd.
Den här lite väl söta saken håller jag på att vänja mig vid. Trots min lilla nötallergifobi.
Sen var det fancy friday med Karin Konstgrepp-halsband.
Och snyggstrumpor.
Och rena rama grekiskan.
Lite hemma hos (och något i denna bild ska få en bonusassning vid senare tillfälle).
Och så till sist min brors mobil. Jag träffade honom i Brösarp i söndags.
Jag: Den har ingen kamera?
Han: Nej, men den har ficklampa!
Han: Nej, men den har ficklampa!
Jag spår att detta är framtiden. Alla kommer titta varandra i ögonen. Alternativt lysa med ficklampa.
