Åsa assar: Ett 3 + 5 + 35-årskalas
Förra söndagen sken solen i Bertilstorp.
Det var vårkänsla och kalas.
Jag hade med mig hoppande grodor till Charlie som fyllt 3. Efter ett tag påstod han att han hatade det. Jag är inte riktigt beredd att hålla med, men det var verkligen mycket klurigare än jag trott.
Kalaspojkar.
Pernilla matchade bullarna.
Ljus tändes.
Och så sjöng vi.
Två gånger.
Kakorna var himla goda.
Hulken och Hulken ville också vara med. Och Pernilla är ju inte den som är den.
Sen var kalaset slut och syster och jag fick god mat i Brösarp innan vi åkte tillbaka till Kristianstad igen.
Åsa assar: Förra veckans instagram
Även förra veckans fanns det en måndag. Jag började den bland annat med soygurt.
Magen och benet var idiot och det enda som gjorde mig glad var att smörja läpparna.
Fast sen blev det bättre. Riktigt bra faktiskt.
Fast sen blev det sämre igen. Men det började bli ljusare och ljusare om kvällarna, och jag förlängde promenaden hem för lite fler steg och mer ljus.
Jag fortsatte med att förlänga promenaden hem. Och på praktiken lekte jag ersättare för en sjuk, en vabare och en lovfirare, vilket gick över förväntan.
Jag målade naglarna.
Det blev torsdag och jag tvingade tillbaks alla till då jag var 12 år.
I fredags var det full rulle på praktiken. Dessutom lyckades jag försova mig - i två timmar. Vilket innebar att jag fick åtta timmars sömn. Försovningar är lite småbra ibland. (Jag kom inte så väldigt mycket för sent.)
Jag råkade börja lördagen klockan 8 (det som syns är lampor, ingen sol i lördags). Plastade av den här och konstaterade att de fyra rader jag skrivit i min mobil innan jag somnade kvällen innan inte passade in i temat för nästa novelltävling.
Jag hade en finfin plan för lördagen, men jag har en tendens att skriva planer för normala människor i stället för för mig själv. Så allt jag hann var att virra runt på stan och virra runt på Maxi. Lite gott kom ur det, men inte helt och hållet.
Den 21 februari 1922 föddes min mormor Anny, och jag firade hennes traditionsenligt. Mormor hade reumatism men målade ändå fina tavlor och skrev ner sitt livs historia för hand (som jag renskrev efter hennes död).
När jag och övriga barnbarn fick choklad hos mormor så var det små rutor. Det här slottet är ett himla hittepå.
På söndagen var det sol! Men jag skulle på kalas och hann tyvärr inte vara ute i många minuter.
Hemma i Brösarp var mitt gamla rum omtapetserat, men min fina mamma hade sparat en bit av gamla tapeten och ramat in så här fint.
På kvällen kom jag hem från kalaset (det blir ett eget inlägg om det om någon dag) och kände mig nöjd - magen verkade gilla kakor och hela fadderullan (och på måndagen (i går alltså) mådde jag skit och ångrade alla goda kakor. Eller vad det nu är jag borde ångra. Det berättar ju inte magen). Jag avslutade veckan med lite chokladhavremjölk (den funkade).
Åsa assar: Förra veckans instagram
När jag gick hem från praktiken förra måndagen kändes det att det hade vänt, det blir ljusare och ljusare (fast det oftast är grått ändå).
Jag tyckte att jag skulle se lite mer respektabel ut om fingrarna på praktiken + tänkte att nagellacksflagor nog är ett bra ställe för tuberkulos och MRSA att fastna på, så jag åtgärdade med rosa glitter.
Throwback Thursday till när jag var tio år och hade uppenbar stil + inte slutade dra upp byxorna bara för att det tog emot (som jag fick en så fin kommentar om). Fotografen är antingen pappa eller min då 3-åriga bror.
Det blev fredag och jag fick glasögonkomplimanger från två sekreterare.
Fredagen spenderades så här, läsande i soffan.
På lördagen råkade jag gå på stan och shoppa mig glad. (Vadå? Köpstopp?)
Bland annat detta pastelliga fina köpte jag. Det blev även presenter till två små pojkar och en moster.
Tulpaner köpte jag också för en peng som mamma överfört i alla hjärtans dag-present. Hur snällt? <3
På stan såg jag dessa också, som jag lätt hade kunnat köpt. Mest den vänstra önskar jag mig.
Jag lagade mat på alla hjärtans dag och upptäckte att köttet var hjärtformat.
Sen åt jag godaste chokladet som efterrätt.
På söndagen var jag på dåligt humör, men lyckades i alla fall komma ut på en 4 km promenad.
Sen avslutade jag veckan ännu sämre när jag för minst andra eller tredje gången lyckades bryta av knopparna på den orkidé som jag ännu inte fått reda på blomfärg på. (Fast sen fick jag lite sms från PetraPepp och blev gladare innan jag somnade.)
Åsa assar: Förra veckans instagram
Förra veckan inleddes sju veckor praktik på infektionskliniken. Veckan fick en positiv början. Jag var i god tid. Jag hade kvällen innan gjort en plan för hur jag skulle få kvällarna att gå ihop. Det kändes bra helt enkelt. (Men som vanligt dömt att misslyckas.) Jag firade med den här som jag fått med mig hem från Emma när vi fikade.
Köpte hummums. Åt med bland annat sötpotatis. (Magen hatade det men munnen var ytterst förtjust.)
På torsdagen hade jag nymålade naglar och grus och eld i halsen.
Klockan 18.15 kom två vaktmästare förbi och placerade ut två radonmätare i min lägenhet. Jag blev besviken på att de bara ska ligga här. Ingen knapp för mig att trycka på.
Throwback Thursday till fredagen innan då jag köpte denna klänning på Röda korset. Tänkte assa den separat men hur skulle jag hinna det? Kanske senare när jag förkortat axelbanden.
I fredags låg jag hemma sjuk. Oj, vad jag sov! Jag var lite ynklig och hade verkligen inte mer energi än till sömn och en gnutta tv. Dock hade elden och gruset i halsen gett sig av till förmån för tjockhet i halsen, hosta och feber, tack och lov. Grus i halsen är något av det värsta. Jag hittade sjuklingmat i skåpet, bäst före 28 februari 2015 så det var väl på tiden att det blev ätet.
På lördagen testade jag mina krafter genom att gå till Röda korset. På väg dit mötte jag en kvinna i 90-årsåldern som just varit på Röda korset. Det som avslöjade henne var att hon hade korgen på rullatorn full av nyköpta Röda kors-böcker. Det var lite trångt där vi möttes, jag väntade ut henne och hon stannade upp i grindhålet, tittade plirigt på mig och sa på finlandssvenska: "Du får hoppa!" Min favorittyp av tant!
Och ja, jag köpte de här vykorten. Blev helt kär!
Konstnären heter Marianne Schneegans, hon var tyska och levde 1904-1997. Korten kostade 1 kr/styck. Jag hittade liknande på eBay för 85 kr/styck. Meheh... De ska bli snygga någonstan på min vägg.
Söndagsenergin räckte till den här i soffan. Fast framåt kvällen piggnade jag till och snyggade till lägenheten.
Nu är det måndag och jag är igång igen. Dock snorar och nyser och hostar jag och har mig. Men jag gnäller inte, om det nu lät så. Finns ju sannerligen sånt som är värre. Men en sak gnäller jag över; tiden. Varför får jag inte ihop det? Jag MÅSTE sova mer. Och något mer kul kanske. Det hade jag behövt. Men jag hinner bara vara huslig efter praktiken. Som jag önskar att jag var en sån som alltid köpte färdigmat och som struntade i hur lägenheten såg ut och vars favoritsyssla om kvällen var att se tv. Då hade jag också hunnit.
Åsa assar: Ett kalas
Jag kom just att tänka på den gamla Marit Bergman-låten No Party som förstås går ut på stackarn inte har någon fest att gå på. Själv har/hade jag en hel del kalas att gå på, men i torsdags bestämde sig min kropp för att strunta i det där med immunförsvar, så i stället för ett 60-årskalas i kväll och en brunch i Lund i morgon så hostar jag i soffan.
I söndags var jag dock frisk och då var jag på 34- och 27-årskalas och åt där dessa utsökta glutenkakor. Det var mina kusiner Pernilla och Simon som firades (och av någon anledning fick jag inte med dem på bild).
Två sambos som utför någon slags synkroniserad fingerdans, öppen dörr med vinter och färgglad dricka.
Det bjöds på semlor, villket är en sån sak som jag aldrig lärt mig tycka om. Precis som jag är mitt kusinbarn Alfred inte förtjust i grädde, så han valde chokladpudding i sin. Jag skulle tro att det slår alla fåniga semlewraps och allt vad det har varit i år.
Vinterhus.
Sen ville den stora katten Hugo gå ut, och även vi gick ut i det där vita och åkte hem. Och öppnade lite försenade nyårspresenter innan syster och jag åkte vidare till Kristianstad (kan avslöja att det hostades en del i den där bilen - och det var inte jag *harkel*). Ingen bild på nyrårspresenterna pga fotografen hade tappat skärpan.
Om ni ursäktar mig så ska jag hosta vidare nu.
Åsa assar: Förra veckans instagram
Jag hittade det här som jag glömt äta, så kan det vara med godis som inte är jättegott (inte ätit det än heller). Kan berätta att det är hemskt att vara jättesugen på god mat och andra godsaker, men inte alls kunna äta så mycket som jag vill eftersom magen nästan aldrig känns bekväm efter jag ätit. Tröttsamheten. Ledsamheten.
Några såna här åt jag.
Under filten doldes mitt smärtsamma ischiasben. Jag är mycket tacksam att det har gått över nu.
Här låg jag på golvet för att försöka mildra smärtan.
Här låg jag också på golvet, och råkade se texten under en pall jag har. Sällan jag ser det.
Jag köpte de här (och fick kalasinbjudan som ligger på bordet).
Möte i fönstret.
Jag drabbades av en kort vinterdepression och utnyttjade tulpanerna för att sprida detta budskap. Vintern är alltid jobbigast mot slutet...
Promenerade 5 km i lördags. Som sagt inte så munter, men benet höll i alla fall (det var i lördags det gick över) och något annat positivt är att stigen syns där borta.
Klippte luggen, målade naglarna.
Jag hade varit på kalas (bilder kommer senare) i söndags och hade knappt varit ute, så när jag kom tillbaka till stan tog jag en promenad runt kvarteret och tredubblade de 600 steg jag tagit innan dess. Gick förbi denna reklam och konstaterade att den inte är Skåneanpassad. Det heter ett choklad.
Åsa assar: Emmafika och 900 gram
I lördags var jag på fika hos Emma. Och för att använda en något överanvänt, men dock sant ord, så var det mysigt. Mycket mysigt, och ganska välbehövligt för mig som varit på isoleringshumör i några dagar. God fika med. På bilden glutenfritt och utanför bild mycket god glutenfullproppad äppelkaka (som jag åt en liten bit av. Min mage struntar verkligen i gluten. Tydligen dör man i förtid om man äter gluten, men min mage bara... rycker på axlarna och säger "whatever" på utandningen).
Förutom Emma och kakorna så var Emmas våg bäst, eftersom jag fick ställa mig på den. Det var precis en månad sen nyårsafton då jag vägde mig på den vågen, och efter det antog jag nyårslöftet ÄTA MER.
Det hade gett utdelning! 900 gram tyngre på en månad. Heja mig!
Fin lördag!
P.s. I dag måndag var min första praktikdag. Första dagen av sju veckor. Allt gick bra men nu är jag helt slut i rutan. Ett bevis på det kanske kan vara att jag först inledde detta inlägg med: "I lördags var jag hos fika på Emma".
