Åsa assar: Tre dagar instagram
Okej, då fortsätter jag där jag slutade med instagrambilder. Jag får snart begränsa mit instagrammande, annars blir det instagramassande två gånger i veckan och det kanske är att ta i.
Nu är jag på fredagen. En början på kanske en gnutta mindre kaos.
"Innan handledningen" kallar jag denna.
Efter skolan skulle jag gå på stan med min syster, eftersom etapp två av den där gigantiska Galleria Boulevard, som jag nästan bor granne med, hade öppnat dagen innan. Men eftersom jag är som jag är så blev det först så här: Började koka bönpasta (som tar tre minuter), men kom samtidigt på att jag behövde sminka mig. Så det gjorde jag. Och när det var klart så kom jag på att jag behövde klippa luggen. Så det gjorde jag. Och hårstråna fastnade försås i min nyutkletade foundation. Borstade bort. Sen var bönpastan väldigt klar. Jag åt den. Och fick ont i magen. Satte mig och vilade magen i soffan och kollade på Antikrundanrepris. Och så skrev jag lite i min idéskrivbok, en liten text som tidigare föddes i min mobil. Ja, och så instagrammade jag och var sen. Till sist kom jag i väg.
Precis när jag skulle gå fick jag ett sms från min syster: "Visst sa vi att vi skulle GÅ klockan tre?" Hehehe... Det är ju tur att vi är lite lika. Jag lyckades komma först till vår mötesplats.
Och så gick vi alltså på gallerian. Den är löjligt stor, typ tror-att-den-ligger-i-Malmö-stor. Så pass stor att jag faktiskt gick vilse efter att jag sagt hejdå till Elin igen. Men det löste sig. Jag gillar inte det här stora eländet. Samtidigt är det något som drar med det stora och glassiga. Det var en bra tur hur som helst, förutom varmt, magkrångel och för mycket folk. Men lite folk som var bekant också, och det är ju fint. Det konstigaste som hände var tjejen som jag köpte washitejp av på Panduro. Hon gav mig stadigt påsen med båda händerna, såg mig i ögonen och sa: "Och så får du ha en trevlig helg, Åsa!". Sa hon mitt namn? Det lät så, men jag är inte säker. Om hon gjorde det; är hon min stalker? Och i så fall; välkommen!
Den här höger med kläder köpte jag. Är mycket nöjd! Kofta till vänster och klänning till höger var billigt och perfekt (förutom att miljön blev ledsen - ja, jag kommer alltid ha lite dåligt samvete för allt jag köper), billigt tack vare öppningserbjudande i gallerian. Den gröna klänningen är reafynd från Indiska, för vi lämnade faktiskt gallerian också. Stan var mycket mer folktom är gallerian, är det så det kommer vara nu? Hoppas inte.
Den här kvisten köpte jag också på Indiska.
Gallerian sedd från mitt håll. En slags mur till resten av stan. Och detta är bara en del av den.
Denna lördag hade jag hundraåtta saker att göra, och därför hade jag en ork på minus niohundra. Kan ju vara så också när man är kvällsmänniska. Jag målade i alla fall naglarna (och lite på fingrarna). Det kändes viktigt.
Sen blev klockan 23.30 och jag började vakna till liv. Bakade kakor. (Utanför bild: En bränd plåt.)
Det här flarnet här var alldeles för ofärdigt för att kunna bjudas på så jag fick tvunget äta upp det. Jag fick också tvunget byta till Hello Kitty-lakan pga orsak. Den där kvälls-/nattmänniskan kom igång till sist.
Sen hade alltså min syster och jag födelsedagskalas i söndags, men jag ska visa bilder därifrån senare. Den här grejen fick i alla fall Elin och det är rätt så osäkert vad det är för något. När man knyter den där uppe så dyker de här små facken ihop. Hojta om du säkert vet vad det är!
Åsa assar: Fem kaosartade dagar med instagram
Eftersom jag har jättemycket att göra har jag i stället suttit i soffan under en filt (alldeles för varmt) och bläddrat bakåt lite i min blogg. Bara vår- och sommardelar av den. Någon måtta får det väl vara. Det jag kom fram till i mitt bläddrande var att jag har hittat på en del roligt trots allt. Och så kom jag också fram till att det inte är så mycket skoj nuförtiden. Elleeeer, är jag bara dålig på att skriva om det? Fånga de små sakerna.
Hur som helst, jag har haft en hemsk vecka. Den kunde varit värre förstås, fysiskt hade den kunnat vara sämre till exempel. Och det har hänt bra saker också. Men i övrigt bara kaos på alla plan. Känner mig lite som en papperskorg. Eller som ett skräp. Eller båda. Etc. O.s.v. Jadda jadda.
I morgon ska jag vända trenden. Reda upp allt. Lösa det. (Jag skrev just "reda ost", har en känsla av att jag egentligen borde sova.) Jomen visst.
Hur som helst, tydligen tar jag tag i stormar genom att instagramma en himla massa. Veckan är inte slut än, men jag tar en liten omgång här nu så det inte blir för mastigt (för er) sen.
Veckan började inte så tokigt. Det här känns som en evighet sen. Tre veckor kanske? Men det var i måndags. Skolan började, fast bara några timmar på eftermiddagen. Sen hälsade mamma på en kort stund. Hon skulle avtackas av sina gamla kollegor. Och jag fick en fin tulpanbukett för att jag fått jobb. Jag följde henne till caféet där de skulle vara, sen fortsatte jag min promenad. Det var jätteskönt, solsken hela dagen fast det skulle vara grått.
Det blev tisdag och facket kom på besök i skolan, bland annat en av mina blivande sekreterarekollegor. Fick lite presenter, jag tog anteckningar (host) och på tal om inget så var Konstgrepps-Karin och Sara med i Metro.
Och det var sen kaoset började. Fast den här bilden togs innan dess. Jag kom hem från skolan och fick nyheter som gjorde och fortfarande gör mig jätteledsen (fråga inte). Jag lyckades på något sätt ändå vara lite glad när jag tänkte på att jag fått två sjalkomplimanger från klasskompisar under dagen. Dessutom hade jag med mig två hemtentor och ett grupparbete hem från skolan. Nämnde jag kaos? KAOS.
Trots allt tog jag mig ut på promenad. Medan jag gick skrev jag en kort dikt.
Jag är guld
Du är fukten i dina väggar
De kommer rasa över dig
På väg hem handlade jag mat, och den här. Otur i allt.
Och sen åt jag. Ja, det är inte riktigt klokt när man tänker på det.
Det var alltså tisdag och efter tisdag följer onsdag, och eftersom skolan dragit ingång igen efter praktiken så innebär onsdag studiedag/ledigt. Som jag saknat det. Men vänta, jag hade lovat att jobba denna onsdag på min praktikplats va? Jepp. Så jag pluggade på lite inför det på tisdagskvällen. Först efter att jag skrivit den där meningen i bilden såg jag hur det såg ut. Dock viktig.
På onsdagsmorgonen önskade jag mig en massa; stabilare och större kropp. Sömn. Lite ledighet. Och att det skulle ordna sig.
Und so weiter.
På väg till jobbet den morgonen diktade jag det här i min mobil. Sen kom jag fram till övergångsstället och då kom den där lastbilschauffören Roger igen och gav mig en ordentlig vinkning denna gång. Efter lunch ringde avdelningen efter oss och bjöd på våfflor. Eftersom vi bara var två gick vi i omgångar. Det var jättegott, och också en himla tur, för annars hade eventuellt mitt hopp om mänskligheten minskat ytterligare några timmar senare. Och sen igen.
Jag jobbade alltså hela dagen och hade koll på krokodilen. Nä, inte den här! Det är bara en kopp med soygurt efter jobbet. Jag fick beröm när vi jobbat klart ("nu känner jag mig lugn inför sommaren!") och det värmde. Jobbdagen bara flög fram. Men så kom jag då hem till mer kaos. Jobbig post. Sånt jag egentligen inte har ork att ta tag i. Men när något känns helt fel så... får man göra det ändå. Snart. Jag har ingen lust att nöja mig.
Tack och lov fick jag inte bara jobbig post och kaos. Jag fick också detta fina kort skickat av Ola från Paris. Det finns ingen som skriver vykort som Ola, fanns det en tävling i vykortsskrivande så skulle Ola vinna den. Den uppmärksamme ser också att det står ett litet olivträd bakom vykortet, fast det är inte mitt. Det ska mamma ha. Dessutom har jag en gratis ost i kylskåpet och jag tycker verkligen inte om ost.
På tal om diktande var jag under en period för tio år sen och mer aktiv på forumet Sockerdricka där det diktades fritt med ganska tveksam kvalitet. Jag lyckades dock komma med i deras anatologi de tre gånger jag skickade in. Jag var med i juryn ockå (men man fick inte rösta på sin egen dikt), det tyckte jag om.
Det här är min börs. Fick den en gång som ett halvt skämt, med guldtior i. Jag har haft den i ganska många år nu och råkade nu i veckan se hur skitig den är. Jag behöver helt klart en ny. Jag tänker mig något sånt här. Jag anser mig nämligen ha råd. Med tråkposten och vykortet kom också lönebesked från mitt gamla jobb, det brukar naturligtvis stå 0 kr eftersom jag är tjänstledig men NU... nästan en hel (icke-heltids) städlön! Jag häpnande. Var förpluffad. Kan man väl säga. Jag hade en del sparade semesterdagar, och det var det som betalades ut, fast det var sagt att det skulle komma senare.
Det blev torsdag. Jag trodde kanske att jag skulle få sitta här och pusta ut en stund på eftermiddagen efter allt kaos, men det blev inte många minuter. Fick kaosa tillbaks till skolan för lite panikhandledning. För förutom hemtentor, grupparbete m.m. har vi förstås det stora examensarbetet, och det har inte gått så där himla lysande hittills. Men det ordnar sig, helt klart.
Men sen kom jag förstås hem, och eftersom hela veckan varit cirkus och kaos bestämde jag mig för att spela död några timmar för att sen komma ut på andra sidan som en hel människa. Det var planen, ja. Men i stället drömde jag att jag dejtade en asiat, och fast jag inte ens gillade honom pendlade vi fram och tillbaka mellan Sverige och hans land. Och så var det något om en kompis till honom som spelade in ett samtal och en pytteliten hamster. Jag visste inte riktigt om jag skulle vara tacksam eller inte när jag vaknade.
Dessutom var det ju torsdag så jag Throwback Thursday:ade mig tillbaks till 2004 precis innan jag skulle klippa mig. Håret jag har här är dock målet för mitt hår som jag har på utväxt nu (fast helst inte så solblekt).
Nu är klockan mycket mer än jag tänkt, ni ska få slippa resten för nu. I dag är det fredag och den har varit lite ljusare än resten av veckan. Ni får berättelsen om den en annan dag. Nu ska jag snart lägga mig. I morgon har jag hundraåtta saker att göra. Men åtminstone inget högskoleprov.
Åsa assar: Förra veckans instagram
Det blev måndag igen och ute var det grått och rått, inne var lampan svängig och jag var extra allt; extra introvert, extra högkänslig, extra irriterad. Och slumpen körde förbi i sin bil.
Sen blev det onsdag (tisdagen fick jag reda på att jag fick jobb, och den bilden har jag redan visat) och jag skrev en massa diktat i gott samarbete med mina ben, som jag försöker sluta tänka på som för smala. Och försöker sluta tänka att jag är konstig på olika vis, för plötsligt kommer någom som ser lite sur ut fram och klappar en på armen och säger att jag har snygga skor, för hon har likadana.
Samma onsdag hade jag egentligen tänkt handla men det blev mörkt och jag ba "jag har chips, jag överlever." På tal om... mataffärer. Jag har varit städerska i många år och den sista tiden innan jag tog tjänstledigt för att plugga, åkte jag stadsbuss tre morgnar i veckan kl 05.42. Jag brukade springa till bussen lite innan dess. "varför är jag alltid sen, får inte missa bussen!!" Och så var jag framme lite i 6. Ingång på mörk lastbrygga på baksidan. Lysknappen satt långt in på lagret. Efter ett tag kom lastbilschauffören Roger med leverans. Han var alltid snäll mot mig och sa att han skulle sakna mig när jag slutade. På morgonen denna onsdag när jag var sen till praktiken lite i 8 såg jag en bekant lastbil vid övergångsstället, och en hand i hälsning när han körde förbi. Det värmde att bli igenkänd och ihågkommen.
Det blev torsdag. "I dag vårkänslor, i morgon bakslag?" filosoferade jag.
Tanken på att jag om ett tag har inkomst igen får mig att vilja handla en massa. Inte helt smart kanske. Denna torsdag blev det i alla fall tulpaner för att fira att jag fått jobb. Och så ett Hello Kitty-ägg och cashew. Fick dock bli neutrala nötter eftersom jag inte nådde de salta. Hello Kitty-ägg och når inte nötterna, vuxen much?
Tyvärr fick jag den här jättefula ringen i ägget. Jag efterlyste Hello Kitty-tokigt barn på instagram och fick erbjudande att skänka ringen till fyra barn. Lite klurigt! Vi får se... Ringen bor här tills vidare.
Jag tittade på Skavlan och kallade i mitt stilla sinne (och på instagram) herr Berg för ett gammalt geni.
Det blev lördag och jag berättade att den enda gång blomsterbud hänt mig var när jag fyllde 27 och då fick jag just såna här tulpaner. Vackra. Nu var det alltså helg igen, och medan de flesta tyckte att det var skönt så tyckte jag att det var en himla tur. Kallade dagen "De tre kroppsproblemens dag" för jag hade problem både här och där.
Första halvan av lördagen spenderades på soffan och när jag tittade ut såg jag små snöflingor, och jag la mig igen. Men sen till sist kom solen och jag skyndade ut.
Trots att jag mådde som jag gjorde fick jag till sist en hel del gjort trots allt, lagade lite kläder till exempel, med mobilen en bra bit bort. Bra gjort och klapp på axeln.
Det blev söndag och jag var piggare om än inte helt glad. Men det blev en till promenad, handling och städning.
Sen blev det söndag kväll och jag var:
- Ganska bra
- Hyfsat sur på någon (befogat skulle det visa sig)
- Inte blond trots denna blind
Dessutom hade jag:
- En massa disk
- Sovmorgon nästa dag (i går alltså, då skolan började)
Åsa assar: Att få jobb
Jag är ganska van vid att det går dåligt för mig gällande jobb. Ja, inte gällande själva arbetandet, och dessutom ska jag kanske inte gnälla för jag har inte varit arbetslös en enda dag. Antingen har jag pluggat, jobbat eller båda. Men jag har ju pluggat ganska mycket utan att få jobb på det, och det känns förstås inte så jättekul. Jag trvides dock med mycket med mitt städjobb, men det var dags att gå vidare när jag för drygt två år sen (när det nu var jag sökte) kom fram till att det där med medicinsk sekreterare kan ju vara värt en chans.
För 1,5 vecka sen var jag på anställningsintervju på en klinik på sjukhuset här i stan, CSK. Och tro det eller ej, men jag fick jobbet! Inget kontrakt är visserligen påskrivet än, men det ska det förhoppningsvis snart bli. Så från att inte få jobb på utbildning har jag nu fått jobb 2,5 månad innan examen. (Och ja, en förutsättning för att jag får börja jobba är förstås att jag blir godkänd, men det ska jag väl ordna.) Inte så illa!
Jag har nu varit utan inkomst i ett drygt halvår och det känns så skönt att jag kommer börja få in lite pengar igen. Betala av lånet (som inte blev så jättefarligt ändå, tack vare att jag bara hade rätt till CSN i ett år). Handla utan att tänka på ekonomin så mycket (men minst lika mycket på miljön). Ge presenter till folk utan att snåla. Och nu tänker väl någon "flytta till en större lägenhet". Men nja, jag är fortsatt fäst vid den jag har. Vi hör ihop, kan man säga. Fast visst kollar jag ABK:s hemsida ibland, men det får vara något väldigt bra om jag ska släppa den här. Någon gång händer det säkert.
Det var min sista praktikdag i fredags och så här ser mitt liv ut resten av året om allt går som det ska:
- Skola i 10 veckor
- ledig i 1 vecka
- jobba på min f.d. praktik i 9 veckor
- ledig i drygt 2 veckor
- börja jobba på riktigt den 1 september
Åsa assar: Innan vi faller
Jag är väldigt dålig på att lyssna på musik. Jag tror jag skulle må lite bättre om jag automatiskt satte på lite musik när jag kom hem i stället för att kolla igenom Instagram och Facebook.
Precis här skrev jag nu en liten text vad jag har emot Facebook och Instagram, men så slog konflikträdslan till och jag sammanfattar det så här: Brist på källkritik, ointressanta delningar och bråk. Funderar på att avfölja en massa på Instagram och bara följa sånt som är gulligt. Jag vet hur världen ser ut, jag kanske vinner mer på att fokusera på att må bra.
Men alltså, musik. Jag är dålig på att lyssna på det, trots att jag tycker så mycket om musik och har så mycket musik. Men nu är det vår och då brukar mitt lyssnande alltid öka något. Jag brukar börja med en ny spellista på Spotify varje vår, det bara blir så. "Vår 2013", "vår 2014". Brukar inte bli några långa listor, men ändå.
Första låten för "Vår 2015" är given. Jocke Berg och Lisa Nilsson med Innan vi faller, som de sjöng i Skavlan i fredags. Och till er som inte gillar låten bjuder jag på något ändå; här teckentolkad av mannen som förgyllde Melodifestivalen.
Åsa assar: Förra veckans instagram
För en vecka sedan var det måndag, igen. Är det inte måndag väldigt ofta? Hur som helst, hade det varit en bra dag om det inte var för min mage. Jag jobbar på att hitta lösningen ...
På tisdagen hade jag inte så avancerade krav för en lyckad kväll.
Det blev en lyckad kväll. Rensad golvbrunn och rent hår var två mål som lyckades uppfyllas.
Det blev onsdag. Förlängde vägen hem från praktiken lite. Utanför bild: hundbajs. Lyckades sova åtta timmar natten till denna dag, eftersom jag försov mig. Ändå kom jag i tid. Ibland får även jag ihop det. På natten drömde jag för övrigt att mina föräldrar skulle flytta och tömde hela huset. Innan vi var klara flyttade några andra in. Det var mycket sorgligt.
Bestämde mig för att sitta i soffan och bara må bra på onsdagskvällen och tänka på snälla människor och ord jag träffat/hört, eftersom jag varit så huslig dagen innan. Men det sket sig en del.
Jag Throwback Thursdayade mig till för 1,5 år sen när jag hade mer kött på armarna. Jag saknar det köttet.
På torsdagen tyckte jag att jag själv var bra, men inte på anställningsintervjuer. Vi får se, helt enkelt.
Jag tyckte att jag förtjänade en snöklocka (som är släkt med snödroppen lärde jag mig), choklad och strumpor. Och så ett litet choklad och en ask för att fira morfars 95-årdag. Med bra mage och allt!
Till sist blev det fredag igen (det händer ju då och då) och jag inledde helgen med en kopp soygurt och en kallelse till tandhygienisten.
Helgen fortsatte med att en av mina första kompisar pratade om rasismen i min gamla högstadieort Tomelilla. Världen hade behövt fler Lindor.
Det blev även lördag och jag gick lite på stan och fick livskris eftersom alla verkar försöka shoppa sig lyckliga, och förstöra världen på samma gång. Själv köpte jag två par nödvändiga leggings och fotsalva till händerna. Sen återhämtade jag mig från livskris med tacosrester, choklad och tupplur.
Mamma twittrade att den fina björken nu skulle ner. Jag är glad att jag räddade en bit av den i pennställsskepnad.
Jag tillagade den här och det blev delikat.
I går var det söndag och det var en dag av tvång. Jag tvångsstädade, tvångsduschade och tvångspromenerade. Grått och rått var det också.
Tack och lov för Babel! En timmes nästan-avslappning. Jag är en människa som ser på Babel men aldrig hinner läsa böcker. Dessutom läser jag tidningen Skriva från början till slut men hinner aldrig skriva.
Jag slutade dagen och veckan med en kompromiss. Magen halvdog så jag fixade inte att lägga mig, satte mig i stället i soffan och skrev ner i min idéskrivbok vad som hände tidigare när jag handlade på Maxi, en novellkaraktär i min kö.
Åsa assar: En kvinnodag och två män
Det var alltså internationella kvinnodagen, vars första halva spenderades med två män i två omgångar.
Det var 16 °C varmt i Kristianstad och detta kvinnofolk tog av någon ogrundlig anledning på sig en
massa lager kläder.
Vi träffade på någon slags rumpa.
Jaha, det var en sån här!
Jag kände mig väldigt ringrostig angående fotograferandet, det har ju mest blivit släktingar och mobibilder ett tag nu.
Sjön var grann och varm.
Två tidsoptimister satt i godan ro på en bänk med solen i ansiktet. (Den ena, jag, hade i alla fall inte bråttom.)
Vi gick tillbaks till stan och så vinkade jag medan den som var sen körde iväg.
Men är det 16 °C ute går det ju dock inte att sitta inne och drälla, så jag åt lite, bytte jacka och skor och gick ut igen, denna gång till Tivoliparken.
Jag träffade Björn och vi dök ner bland bina med våra kameror.
Conversepremiär!
Det visade sig denna dag att Björn har vissa likheter med min far. Helt klädd i fjällräven! "Det är ju så bekvämt!"
Nu snackar vi vår då va.
Vår-Åsa. (Fotograf: Björn.)
Björn satte sig på huk för att fotografera flaskorna där på bänken. Han hann knappt lyfta kameran och så TJOFF stod plötsligt en turist mitt i motivet. Hur kul? Cirka hundra gånger kuligare än min mage som sen dog, vilket jag ju redan berättat om. Men förutom det: EIN FRÖIDERLICH TAGE! (Eller något sånt.)
Åsa assar: Förra veckans instagram
Inledde förra veckan med att få huvudvärk. En huvudvärk som följde med mig till tisdagen, tillsammans med en dröm om döden, Astrid Lindgren och ödsliga landskap.
Snart lades idiotmage till huvudvärken, så det var bara till att sjukanmäla, öppna fönstret för att släppa in våren och lägga mig igen. Min kropp sa högt och tydligt att den behövde en vilodag. Bara det att förmodligen behöver den ett vilohalvår. Ibland är det riktigt bra, ibland är det riktigt dåligt. Jag hade kunnat nöja mig med halvbra och riktigt bra.
Efter några timmar i sängen rättade det till sig lite och jag kunde gå ut och köpa mat och tulpaner, det förtjänade jag.
Som jag har det.
Det blev onsdag och jag var tillbaka på praktiken. Försökte lyssna på min kropp, men det är något oklart vad den försöker säga. För övrigt bestämde jag mig denna dag för följande:
-att gömma min att göra-lista (kan hända att jag inte gjorde det)
-att köpa mig en ny klänning när jag får fast tjänst
-att tills vidare vara nöjd över att ha fixat sommarjobb
Jag körde en Throwback Thursday till för två år sedan då jag hade bra hår och inte slls så bra hy som det ser ut. Linser hade jag också, tänka sig.
Det var alltså torsdag och jag la mig alldeles för sent.
Jag inledde helgen med att bli kallad till anställningsintervju. Jag var nöjd. Får hoppas det går bra (främst fysiskt, ärligt talat).
Det blev lördag och jag somnade halvsittande i soffan innan jag ens hade hunnit dammsuga. (Nej, jag hade inte slängt min äldre bukett).
Sen skärpte jag till mig och det bästa jag gjorde på lördagen var att köpa krögarpytt och äta den och att ta tag i en viktig sak på att göra-listan. Det sämsta jag gjorde var att ha en idiot till mage.
Jag fick fint sms i Melodifestivalen. (Ni minns väl denna assning?)
Det blev söndag och internationella kvinnodagen, en dag som förmodligen aldrig kommer sluta behöva finnas. Om 85 år jämställd lön för att nämna en sak. Dra något gammalt över dig.
Första delen av denna väldigt fina vårdag (varmast i Kristianstad med 16 °C) spenderade jag med två trevliga män, i två omgångar. Jag säger då det, på internationella kvinnodagen och allt. Vi var mest ute och kameran var med, lite ringrostigt kändes det allt. Separat assning kommer så småningom.
Avslutade dock den sociala tiden med att få extremt idiotisk mage och var tvungen att skynda hem. Tio minuters promenad känns som en evighet när man mår dåligt. För övrigt behöver jag putsa silver och en mat- och sovklocka (och Skalmans kompromisslöshet så jag verkligen lyder den). Resten av söndagen spenderades av soffan, det var skönt när magen väl hade skärpt sig lite igen.
Åsa assar: Ett kalas
Ja, hej i lördagskvällen. Eller jag antar att det är söndag eller måndag när ni eventuellt läser det här. För antingen har ni lagt er eller så gör ni något annat tillsammans med andra, för ni är inte riktigt som jag, särskilt inte en lördagskväll. Min plan är hur som helst att assa min mosters lilla kalas förra söndagen, och sen ska jag försöka lägga mig. Med förhoppning om en bättre söndag än lördag. Jag har varit ganska duktig i dag på olika fronter, men hade haft en mycket mer lyckad dag om jag hade en alldeles normal mage. En sån där bli hungrig - äta något - bli mätt - leva lite - bli hungrig - äta något osv-mage. Det hade varit fint det. Men i alla fall, kalas var det.
Jag packade ihop diverse presenter (mer än som syns i bild) som inte blivit överlämnade än eftersom jag betett mig lite krassligt, och så åkte jag till Brösarp med min syster.
Men nu var det ju min moster (och tillika gudmor) som fyllde år, och hon fick ett stenhalsband och en godispizza. Logiskt.
Vi kom fram till moster och de här två överraskade med sin närvaro (och att äta läsk med sked).
Charlie och jag hade tänkt lite likt när vi målade naglarna, olika färger.
Vi fick goda kakor! Jag tycker för övrigt det är synd att jag inte är två. Då hade en av oss kunnat äta kakor och den andra låta bli, och sen kunde vi se vem av oss som mådde bäst dagen efter. (Jag vill minnas av den av mig som åt kakor (dvs jag) hade ont i magen.)
Födelsedagsbarnet och tårtan.
Plötsligt öppnades dörren. Det var bara Pricken som släppte in sig själv, begåvad katt. Fast han klarade inte att stänga efter sig.
När vi kalasat klart åkte vi mot Brösarp igen.
Mamma bjöd oss på god mat och som jag redan berättat hittade vi min bror där (här i tröja som moster skickade med till honom). Nu tänker någon "oj, han har börjat med shorts och glass, det är verkligen vår i Skåne nu!". Fast nja, han har aldrig slutat med det där. Vissa är varmare än andra helt enkelt.
Nu ska jag fullfölja lördagsplanen. Kanske eventuellt. Vi får se lite.
Åsa assar: Förra veckans instagram
Förra måndagen hade jag nymålade naglar, en asmage och så tvättade jag (vilket inte är jättesmart med nymålade naglar).
Förra tisdagen skrev jag epikriser like a boss på praktiken, och belönade mig själv med tulpaner.
På onsdagen vaknade jag efter 7,5 timmars sömn. Jag jobbar på det. Eftersom jag sov så länge denna natt hann jag drömma om svartsjuka och brustna förhoppningar den sista stunden av sömn. Detta gav mig en ny teori: bristen på sömn innebär för mig en brist på bearbetning av livet i drömform, och det sätter sig i magen. Vad tror ni?
På onsdagskvällen hann jag till min stora lycka med en promenad.
Jag fick se solen över Hammarsjön.
På kvällen såg jag slutet av Grammisgalan. Skulle se hela men min mage satte stopp (och jag inser nu när jag skriver att min mage krånglat mer igen på sista tiden. Jag har t.o.m. stannat hemma från praktiken i dag, ursprungligen pga huvudvärk, men sen blev det lika mycket pga magen). Jag fick i alla fall se Jocke Berg bli årets textförfattare, fast han var inte där. I stället dessa tre rara tomtar.
På torsdagen gick jag till praktiken i dimma. Dimma är ett av mina absoluta favoritväder.
På hemvägen gick jag inom kyrkogården. Såg den här gravstenen som verkligen väcker många frågor.
Så här fint var det också.
Så himla fin tulpanbukett + tre vintergäck som jag hittade övergivna på marken.
Så här såg det ut i fredags morse. Tydligen hade jag en okej magdag men det var värre med benet/benen (som alltså är värre igen, fast kanske bättre nu ändå).
2. Horribel benvärk på natten till lördagen. Körde några solhälsningar och mådde sen bättre.
3. Magen fick frukost. Sen dog den tydligen.
4. Hur ofta syns "gå upp i vikt"-tips. Typ aldrig va? Och ja, det är slitsamt både fysiskt och psykiskt att vara underviktig, som det här står. Skitsamma om jag skulle uppfylla någonslags ideal (det gör jag inte, har fel proportioner för det). Jag gillar det inte alls.
Mina gröna fingrar rår inte på kattsaliv, kan vi nog konstatera.
Det var en fin vårdag i lördags. Jag hade haft strålande humör om magen och benet varit snälla. Fick i alla falla en del gjort, washitejp var till stor del inblandat.
Trots allt kom jag ut på promenad. De första 3 km var min mage idiot, de sista 2,5 km var min mage vrålhungrig.
Bäst men promenaden var:
1. Benet höll sig okej.
2. Jag satt på min sten vid Hammarsjön i solen i tio minuter.
3. Jag mötte en man med hund som inte fattat att man ska hålla till höger (mannen alltså, hunden verkade inte så väluppfostrad och fattade förmodligen inte heller). Jag brukar vika undan men inte denna gång. Förvåningen och förvirringen i mannens ansikte när han tvingades vika av när han var helt nära... obetalbar. Han var helt klart inte van vid det där.
Sen träffade jag en handväskstant innan jag gick hem och åt tacosrester. Magen var överraskande glad. Men inte benet.
Sen tejpade jag lite till och kände hopp om livet.
Söndagen inleddes med pastellregnbågsnaglar. Fast först drömde jag om datavirus och vaknade med handen låst ungefär som jag håller den här.
Jag åkte sen till Brösarp och åkte vidare på kalas (assning kommer en annan dag), när vi kom tillbaks till Brösarp igen så fick jag träffa min bror som blivit korthårig och glasögonig.
