Åsa assar: Påsk
Det blev påskafton och jag tog Taxi Elin till Brösarp. Vi möttes av nytt kök och hattar.
Och hjärtan.
Elin gjorde garniga saker.
Sen gick vi ut!
Vi såg tuppar.
Och skalbaggar (på skål tillverkad av Birgitta Gunnarsson).
Fint, tycker jag.
Sen gick vi hem och målade ägg.
Mina ägg.
Elin vann (en tupp)! Fast jag kom faktiskt på delad förstaplats.
Sen hittade jag påskpresent(er).
Jag försökte även slänga lite skit. Det som fanns i presenten ovan syns uppe i hörnet här. Såna där gummiband som man gör armband av, som kidsen sysslade med för ett år sen eller två. Ganska roligt faktiskt, inte säskilt ansträngande. Jag gillar inte ansträngande.
Ja, det var ungefär det. Påsk är fint det.
Åsa assar: Ett kalas och en Klara
I söndags hoppade jag in i Elins bil och så satte hon igång GPS:en.
Vi körde genom Bröd.
GPS:en sa till oss att stanna här, och det kändes rätt. Särskilt med tanke på ballonger, moster, Filippa och hennes Robin.
När jag såg denna var jag dock helt säker att vi kommit till rätt hus. Min kusin Sofie med familj har nyss flyttat och detta var första gången vi var där.
Husesyn var såklart nödvändigt! Mycket läskig trappa det här.
Anledningen till besöket var att min kusins sambo Tobbe fyllde år och att deras barn Alfred och Charlie fyllt eller ska fylla år. Men ärligt talat, deras 25 dagar gamla syster Klara var nog ändå huvudpersonen. Här hos min moster, som också är min gudmor.
Jag och den stolta morfadern beundrade valet av vas. Och den där ljusstaken gav Elin och jag, och Isak också om jag inte minns fel, till Sofie när hon fyllde 30. Snygg va!
Vi sjöng förstås för 4- och 6-åringen.
Simon hjälpte till att blåsa.
Mormor fick naturligtvis också hålla den trötta flickan.
Filippa ska vara Klaras fadder. Filippa kommer gissningsvis lära Klara allt hon behöver veta. Eftersom jag ibland är förtjust i att hitta samband och lite så, kom jag på att Filippa nu är lika gammal som hennes mamma var när hon höll mig när jag döptes och blev min gudmor/fadder.
Klara hos min mamma.
Klara hos Elin.
Klara hos mig.
Och förstås Klara hos moster Pernilla.
Sen var det dags att köra hem igen. Jag skulle ta en bild på den del av släkten som stod och hängde i trädgården. Men då kom det en bil och det händer ju inte så ofta på landet så alla var tvungen att vända sig om just då. Hihi. Och sen körde vi hem igen, delvis med hjälp av GPS.
