Åsa assar: En annandag jul-promenad

Nu är jag tillbaka hemma igen en runda. Julen i Brösarp avslutades med en promenad med mamma och Elin.
 
 
Mamma och Elin fick vänta lite för jag träffade dessa kompisar.
 
Keliga!
 
Ska du redan gå?
 
Det har skogats en del så jag kände inte riktigt igen skogen.
 
När vi hade kollat in de framtida tomterna i skogen gick vi mot skidbacken, eller hemåt.

Åsa assar: En gammal bild

På tal om lucka 23. Här är det maj 2003 och jag har långt hår, ingen lugg, jeans med bootcut, nyckelkedja, och jag flyttar in.
 
Det är inte riktigt klokt vad jag lyckats få plats med på så liten yta. Heller är det inte riktigt klokt att det är drygt 13 år sedan jag flyttade in.

Lucka 24

Det blev julafton! Hoppas ni har haft en fin dag. Först var jag inte så snygg.
 
Elin var fin i backup-klänning och garnnystanet fick en egen stol.
 
Mamma är påhittig hon, och fint blev det också!
 
Mamma och pappa har köpt en ny snygg lampa, och kolla där är ju jag i mitten!
 
Så här såg jag ut förresten. Eventuellt efter lite användande av filter.
 
Vi fick julfikabesök.
 
Sen körde Elin och jag en runda. Små små kanske blivande julgranar där till höger.
 
Vi körde till morbror med familj, gav lite julklappar, åt lite knäck och beundrade det stora fönster de satt in.
 
Och så fick vi träffa Frasse!
 
När vi kom hem igen hade Kalle Anka hållit på en stund. Jag la mig så skönt i soffan och såg tjock-tv:n hyfsat bra. När jag vaknade ingen pratade Sanna något om vuxna som sover till Kalle Anka.
 
Dukat och klart! (Tyvärr glömde jag ta kort på maten, till exempel pixlade morötter. Men ni får tro mig att det var fint.)
 
Julnaglarna! Hade svårt att välja färg, så Elin föreslog att jag skulle markera höger och vänster.
 
Så här såg hela jag ut. Klänning från Liebling i Malmö.
 
Pappa och lampan.
 
Sen var det dags att öppna julklappar. Först fick jag 48 kr i ostämplade frimärken!
 
Jag ser inte så glad ut, men detta är ju förmodligen bästa julklappen!
 
Isak fick en mössa som moster hade stickat, den blev han fin i!
 
Efter julklappsutdelning och -öppning så var det dags för gröt.
 
Pappa satte igång vinylskivorna han fått. Rolling stones nya fick han av mig.
 
Isak fick en skrivtavla av mig.
 
Jag gav Elin Julia Skotts bok Håll käften jag räknar. En stickares bekännelser. Hon verkar gilla den!
 
Jag fick benvärmare av Elin som hon stickat. Det är reflex i garnet, så nu ska jag synas!
 
Nyckelband av mamma och skärbräda/bricka av Elin. Precis min smak, så fina mönster och färger på allt.
 
Den här boken önskade jag mig och fick. Den är väldigt mycket jag. Och kolla in bokmärket då!
 
Det är tillverkat av Lisa Tofft, och jag vann det i ett litet lotteri som mamma gjort. Så fint!
 
Årets julklapp till alla från Elin varsin julstrumpa med innehåll. Jag fick även en drickflaska från Eva Solo av henne. Jag hade glömt att jag önskade en sån, men det gjorde jag!
 
Isak gav mig detta pussel. Det ska jag ta tag i en harmonisk dag då jag har gott om tålamod. Det består alltså av pyttesmå emojis!
 
Jag fick också en sån här. Jag behöver en ny cykelhjälm, men den får jag köpa ändå. Just nu är jag inne på en sånt här armband.
 
Hoppas nu får en fortsatt fin jul! Nu är årets kalender slut, tack för att ni öppnat mina luckor!

Inte lucka 24

Någon gång under kvällen när Tomten gått och skumtomtarna behöver smältas så dyker lucka 24 upp. Harry och jag önskar er så länge en god och skön jul!
 

Lucka 23

Hej och välkommen hem till mig!
 
 
Här har jag bott sen maj 2003.
 
Det var kärlek vid första ögonkastet.
 
Min lägenhet var visningslägenhet. Den var helt nybyggd, en gammal sjukhussal i det gamla sjukhuset. Alla våningarna var inte klara. Dessa lägenheter på första våningen visades upp. Min var första lägenheten man kom in i. Jag följde egentligen bara med mina gamla klasskompisar Sarah och Annelie. Annelie var sugen (och snart flyttade hon in två våningar upp). Själv skulle jag efter visningen ringa och bestämma tid för visning av andra hyreslägenheter. Inte nybyggda, bara vanliga lägenheter. För jag var 22 år och ville flytta hemifrån.
 
Så jag var alltså mest bara sällskap. Men jag blev kär. Tanten från ABK frågade om jag stod i kö, ja sa jag och mer behövdes visst inte. Jag stod knappast först i kö egentligen. Jag ringde pappa på jobbet, vilket jag aldrig brukade göra. Jag minns att jag sa att lägenheten var väldigt liten men jag tyckte mycket om den och vad skulle jag göra. Han sa nog ungefär "ta den om du vill ha den". Så jag tog den.
 
27 kvadrat. Eller egentligen 26,7. Så himla litet är det inte. Det är som att bo i en kram. I början hade jag inte så fullt med saker som i dag. Men samma säng (och den sov jag rätt länge i i Brösarp också), och soffan köpte jag innan jag fick lägenheten. Den blev jag också lite förtjust i och slog till. Allt fick plats, och mer därtill. Mitt mål blev mer och mer att fylla varje väggyta. En trygg kram.
 
Pratet och tjatet om att jag borde flytta kom ganska tidigt. Eller mer frågor om jag inte ska flytta. Men åren gick och jag närmade mig 30 år och jag blev 30 år och ännu äldre och folk förstod att detta är mitt hem och jag kommer inte flytta i första taget. Naturligtvis har jag kollat på ABK:s hemsida efter lediga lägenheter. Men den där som är på två våningar blev ju aldrig ledig. Eller någon annan tvåa med enskilt kök och badkar OCH dusch och balkong och centralt och billigt. Så konstigt. Så jag har bott kvar.
 
Varje gång jag tänkt på hur mycket jag trivs här i lilla lyan, så har nästa tanke 9 av 10 gånger varit "usch en dag måste jag flytta, så hemskt!". Det är ju förstås synd, att jag inte bara kan vara glad.
 
Men nu är jag 35 år. I en ungdomslägenhet.
 
Det är väl så att min tid här börjar ta slut. För jag har svårt att tro att ABK skulle godkänna att jag behåller lägenheten som rekreationsställe.
 
 
Så taskigt av ABK!
 
Ni förstår säkert vart jag tänkt ta vägen. Jag ska ta ett djupt andetag och så ska jag söka jobb i Malmö, för sekreterarjobb finns det gott om. Och så ska jag trycka in mina 27 kvadrat på Daniels 42 kvadrat.
 
Men mycket hör förstås inte hemma någon annanstans än just här, så det får inte följa med. Jag måste röja mycket. Det blir tungt, för en sån som jag.
 
Och alla mina växter (de är ju som mina djur), hur ska jag kunna klämma in dem någon annanstans? Jag får ordna en grupp på Facebook. "Vill du ta hand om Åsas grejer?". Men det där gröna som hänger ska inte någon ta över, för det är min nyköpta julklänning. I morgon åker den på!

Lucka 22

Jag har ju alltid svårt att få ihop livet och tiden. Folk brukar tycka att det är väldigt underligt, jag som bor ensam, i en etta, utan barn, utan djur. Men på något märkligt sätt har jag ändå alltid mycket att göra. Men just precis nu undrar jag samma sak som alla andra. För nu inför jul har jag stressmycket att göra som vanligt (trots att jag inte ska ha julen här nej, thank you very much) och kan inte alls minnas allt det där jag tycker jag ska hinna andra månader.
 
Det jag har att göra nu är väl alltså mest då dessa luckor, julklappsrelaterade saker (två dagar innan julafton och jag har inte fått allt jag beställt än (men kanske i dag?), och julkort. För det är ju helt nödvändigt att GÖRA julkort. För visst tycker alla det är extra kul med julkort om jag lägger ner timmar på dem? Nä men precis. Fast de är förstås kul för mig att göra också.
 
En annan grej med julkort och mig och tid är att jag ALLTID skickar dem sista dagen eller senare. Jag fattar inte detta! Denna gång skickade jag 40 % av korten fem minuter innan tömning sista dagen och resten dagen efter. Hoppas alla får sitt kort denna vecka. Jag brukar skicka julkort till de som skickar till mig, och också till vissa undantag (farmor och min bror). Hittills har jag bara fått två stycken själv. Heja posten! Julkort efter julafton är som tulpaner i november (för sent/för tidigt).
 
Nu är årets babbligaste lucka snart slut! Men först bilder på årets julkort, som i år är något mindre duktig flicka-aktiga än vanligt.
 
Högst upp tre julkort jag gjorde själv hemma hos min kollega Christel förra veckan, som bjöd in oss sekreterare på god mat och pyssel. Där fanns det minsanna pyssel som hos tre förskolelärare! Till vänster ser vi två kompletterande julkort som jag köpte i sjukhusets affär en dryg timme innan de skulle vara i lådan senast. I mitten färgläggningskort från min vykortsbok. Till höger tre kort jag köpte på Degeberga marknad i somras. Brokigt och komplett.
 
 
 
 

Lucka 21

En stor och underlig sak som har hänt i år är ju att Kent har lagt ner. Eller dött, om man så vill. Under många år kunde jag alla texter och visste vad alla låtar hette. Sen kom det fler skivor och jag fick mer saker att tänka på, men de har alltid funnit där för mig (sedan 1996 då skivan Verkligen släpptes. 1995 kom deras första skiva som hette samma sak som bandet). Och Hagnesta hill från 1999 kommer alltid vara världens bästa skiva.
 
När nyheten presenterades att Kent skulle lägga ner och att en sista turné skulle göras så var det självklart att jag skulle dit. Jag var hos Daniel i våras när biljetterna släpptes och efter lite om och men lyckades jag få tag i biljetter till oss. Lördagen den 12 november var det så dags för min sista Kentkonsert och det var vackert och storslaget, om än inte så som förr (och inte tillräckligt många av de där låtarna som jag kunde texten och titeln på). Här finns låtlistan från min allra sista Kentkonsert.
 
Nedan lite mobilbilder från konserten ifråga.
 
 
 
 
 
 
 
Till Den sista sången klädde de om i till vitt, och sen var det snopet slut.
 
Då jag är en person som förmodligen skulle kunna betecknas som samlare, jag sparar på sånt som betyder något. Därför har jag nu kunnat rota fram mina Kentbiljetter genom åren (en saknas det dock biljett på för där blev jag infixad ändå vill jag minnas).
 
Åsas Kentkonserter
 
Kalasturnén, Ribersborg Malmö 27 juli 2000
Kalasturnén, Mölleplatsen Malmö 18 juli 2002
Baltiska hallen Malmö 27 november 2002
Stockholms stadion 6 juni 2003
Idrottshallen Kristianstad 15 mars 2008
Skogslottsvallen Göteborg 25 juli 2008
Malmö Arena 12 november 2016
 
Tack för allt Kent!

Lucka 20

I november hade jag en härlig långhelg (som inleddes i gårdagens lucka). Jag fick sova ut i Brösarp en fredag och sen tog mamma och jag oss till mässan Moderna i Brösarp.
 
En frusen stolpe.
 
Brösarp har en egen köttaffär. Som säljer trafikoffer? Ja, det är ju bra att man tar hand om allt. Eller?
 
Mamma hittade mitt namn i glas, udda nog.
 
Det är alltid extra roligt att hitta sånt man har. Sån den här dyra grejen, som mamma har en likadan. Någonstans.
 
Mamma äger också en Lotta på pottan.
 
Och mormor och morfar hade ett sånt här!
 
En sån här byrå stod på mitt rum när jag var liten. Jag var inte alls förtjust i den. Så är det ju, gamla omoderna saker... Fast nu tycker jag förstås den är fin, och jag tycker att den förtjänar att flytta upp från mina föräldrars källare (detta har jag sagt eller skrivit förut känner jag nu).
 
Mamma hittade en stol som såg väldigt inbjudande ut.
 
En sån här väska hade mamma förut, de tycker jag också är himla fina nu. Men vem orkar bära en handväska i handen hela tiden (och inte över axeln)?
 
De här hade jag nog köpt om det inte var för att jag nyss köpt nya skor.
 
En söt liten väska med oklart användningsområde.
 
Den här farbrorn var framme och kände på kvaliteten på den här klänningen och tyckte att den hade varit fin på frun. Sött tyckte jag.
 
Fint tyg på en vägg, tänker jag.
 
Sen gick vi ut i Brösarpsvintern.
 
Och himlen var rosa på träden.
 
Jag var förstås tvungen att köpa mitt namn. Och en fin ugnsform.

Lucka 19

Det är förstås snö i vissa delar av Sverige, men här i Skåne är det i vanlig ordning grönt. Ett par dagar i november var det dock snö här med. Jag åkte med bus från ett stilla Kristianstad men ungefär halvvägs till Brösarp blev det halv storm och jag var lite orolig för om jag skulle komma fram. Dock gjorde jag det och nästa dag var det stilla igen.
 
Jag gick ut och kollade läget.
 
Jag hittade tomater. Och annat ätbart. Det går ju att diskutera förstås.
 
 
 
Och blommor hittade jag med. Även denna ringblomma går ju att äta.

Och så drog jag upp den här stackaren.

Lucka 18

Tyvärr har jag köpt saker i år också, förmodligen utan att skänka bort motsvarande antal mög som jag inte använder till de som behöver det bättre. Dock dog mina gamla skor förra året och handväskan hade varit sönderfallen länge nog. Skorna kommer från Vegetarian shoes (och är skitiga) och väskan är sydd i Sverige av Onni design.
 
Och så köpte jag denna kjol, sydd av Anna Hertzman.
 
Och denna klänning har Anna Hertzman också sytt. Syns knappt, men den är väldigt fin! Till saken hör att jag beställde genom att skriva "sy i den där storleken men gör den mindre och kortare", väldigt vagt alltså, men hon bara sydde en klänning som lika bra kunde ha varit måttbeställd.
 
Jag köpte denna av Drawn by Nina, för att det ser ut som jag.
 
Av allt jag köpt i år kan detta dock vara det bästa. Försvarets hudsalva har ju funnits länge, men nu har det kommit handsalva (och fotsalva) också. Mina händer spricker alltid sönder på vintern men den har salvan är nästintill magisk. Jag funderar på att köpa upp halva lagret för folk kommer säkert inte fatta dess storhet (så det kommer väl sluta tillverkas), men den är helt perfekt i all sin enkelhet. (Synd bara att det enda apoteket den finns på alltså är Apoteket.)

Lucka 17

I dag tänkte jag att vi skulle ägna oss lite åt random katter.
 
Jag var nyligen hos en kollega tillsammans med sju andra kollegor och julpysslade, och där fanns även denna stora svarta katt.
 
Denna katt bor hos min moster. Jag vill minnas att han heter Kurt. Ibland tror jag att han heter Knut.
 
De här två främlingarna träffade jag på i Brösarp i somras.
 
Ser ni Maja? En skön sommarkväll hade hon smitit ut och kom sen inte in igen. Jag var steghållare en stund. Det hjälpte inte, brandkåren fick ringas och jag gick och handlade inför Daniels och min Linnérunda. När jag gick tillbaks igen såg jag inte till henne eller någon stegbil.
 
Jag har glömt vad hon heter, men jag vet att hon bor hos Karin som är syster till min Osbyvän Elin. För det var där jag träffade henne när Daniel och jag var och firade Elins födelsedag i augusti. Så liten och söt
 
Det här är Ace. Han gav mig lite motion en helg i augusti när jag cyklade och gav honom lite mat och sällskap.
 
Tissen var förstås också där.
 
I september träffade jag stora fina Hugo.
 
Nej, nu räcker det väl. Jag tror denna julkalender har fyllt sin kvot av katter nu.
 
Nej, förlåt, NU är kvoten fylld.

Lucka 16

I somras firade Daniel och jag vår ettårsdag med Linnérundan.
 
Annars är ett fint vår-/sommarminne just DEN HÄR stunden, då Daniel körde mig för långhelg i Åhus. Minns hur skönt det kändes och hur stressen släppte av tanken på ledigt.
 
Vi grillade. Vi njöt av solen. Vi cyklade till hamnen och åt lite.
 
I maj fyllde farmor 90 år och hon firades i Simrishamn av större delen av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Jag var även på bröllop i sommar! Mitt första på 25 år.
 
Det läskigaste sommarminnet var när Daniel och jag innan midsommar körde mellan Åhus och Malmö mitt i natten i klass 2-varning. Fruktansvärd åska och regn. Det gör jag aldrig om. Här är en bild från när det äntligen lättat när vi nästan var framme i Malmö.
 
Några blåbär plockades i Brösarp och frisk luft andades.
 
I Åhus badades, vilades, solades det en hel del. Och promenerades i het skog. Och jag skrev en novell! Ingen bra, men ändå.
 
Och så åt jag en väldigt god macka i regnet på Malmöfestivalen.
 
Nog om sommar nu. I morgon något annat!

Lucka 15

 
Det är inte så lätt att välja rätt bilder när man ska försöka sammanfatta ett år, eller vad det nu är jag gör. Så här i lucka 15 tänker jag att jag borde visa fler bilder på snö. För att inte tala om fler bilder på sommar! Och så vidare. Men allt går ju inte att ta med.
 
Här är hur som helst en grann bild, där min pojkvän lyckades fånga mitt sanna väsen.
 
Jaha, tydligen är detta luckan då det spårar ur.
 
Hur som helst. Det jag egentligen ville med denna lucka var att berätta om en väldigt klok grej jag gjort i år, nämligen ta kontakt med en sjukgymnast (eller fysioterapeut som det väl heter, men det kallade inte denne man sig). Jag har haft en odefinerbar smärta i mina ben från och till sen jag var... jag vet inte, 15-20 år kanske. Detta mysterium, som jag till sist själv listade ut var ischias. Så i år tog jag mig alltså till sist till en sjukgymnast som sa att jag inte alls har ischias utan falsk ischias. Och så fick jag en hög med övningar och nu är allt som krävs (förutom hyfsade skor antar jag) för att hålla smärtan borta att jag tränar lite varje vecka. Hurra, så lätt det var.
 
Nu borde jag även kolla min ämnesomsättning, min yrsel när jag har huvudet i vissa vinklar... och så vidare. Vi får väl se.
 
Slut på årets tråkigaste lucka! I morgon är det fredag, då blir det roligare! Får vi väl hoppas.
 

Lucka 14

I november fyller mina föräldrar år, så här kommer två födelsedagar ihopslagna till två.
 
Min bror och jag!
 
Syster och mamma! Vi spelade ett spel (Språknörd) som jag just gett till mamma i present. I bakgrunden syns två som inte vill vara med (på grund av rädda att bli slagna av övrigas intelligens, antar jag. Eller så.), Daniel och pappa.
 
Och sen ett par veckor senare fyllde alltså pappa år. Han började öppna sin paket innan jag hunnit komma in riktigt. Han fick två (stora) öl och en lagrad julmust av mig.
 
Och av Elin fick han 24 öl! Traditionsenlig ölkalender.

Lucka 13

Denna Luciadag skulle jag vilja berätta lite om dessa två damer. Doris som dricker och Agnes som sitter i kö.
 
Dock är det Doris till höger som är den äkta krandrickaren. Agnes håller sig i regel till skålen, men Doris kan (i stort sett) knacka på dörren när man sitter på toa för att hon vill komma in och dricka.
 
Jag har ju skrivit om Harry förut. Är jag i närheten vill han helst vara så nära som möjligt.
Gärna uppe i ansiktet. Och Doris och Agnes vill helst inte vara allt för nära Harry för ofta.
Därför är de ofta inte så här nära mig. Men är Harry borta, så kommer de till mig.
 
... om inte Daniel är där förstås.
 
Agnes väcker ibland en i natten för att hon vill berätta något. Oklart vad, oftast. Hon kan skrika och hon kan klösa på dörrar för att hon känner för det, och tycker det är fånigt med människor som sover. Antar jag. Doris är tystare av sig. Ibland väser hon ur sig något. Hon tycker om att vara högt uppe, och att få sova ifred. Det är Harry som möter en vid dörren, fast sen kommer Agnes yrvaket och kollar vem som kom. Doris kan komma efter en stund, men helst ligger hon nog kvar.
 
De är inte jättelika varandra. Men båda gillar naturligtvis lådor. Här har lådan Agnes låg i precis trillat över henne på något konstigt sätt.
 
Här är Doris i sin favoritlåda, som hon fått av mig.
 
De här två alltså...! *hjärtögd emoji*
 
Och hon här då! Agnes i sin favoritlåda, som hon fått av Daniel.

Om

Min profilbild

Åsa

Alla vet vad dissa är. Assa är ungefär motsatsen. Och själv är jag väldigt dissig, tycker jag själv. Det mår jag inte bra av. Naturligtvis får man gnälla! Men det kan bli lite mycket ibland, och nu pratar jag om mig själv. Samtidigt finns det så mycket fina trevliga rara ögonblick (kanske inte alltid det förväntade) som gör mig glad. Så jag tänkte att varför inte försöka spara på dessa! Så nu är det dags, Åsa assar!

RSS 2.0