Åsa assar: Instagram
Det var hemskt vad den där Åsa assar nu för tiden! Är hon så himla glad va! Njae, det är väl mest det att hon har en massa lediga dagar och inget i skolväg att ta tag i. (Förutom då att jag borde försöka lära om alla de medicinska termer som har trillat ut igen. Men... orka.) Anyways, här kommer lite instagram!
Jag har fortsatt att promenera en massa. Både min kropp och min själ behöver det så det är synd att jag kommer av mig ibland.
Så här fin hy kan ett instagramfilter ge mig!
Kvinnan i trädet.
Tåg vid järnvägsmuseet här i Kristianstad.
Sen bakade jag bröd igen, och detta blev bäst hittills. Med valnötter! Tyvärr har jag inte hunnit sen dess, för skolan klumpade ihop sig en stund, men jag tar tag i baket igen snart.
Hammarsjön + luftballong.
Vi hade hjärt-lungräddning i skolan. Fanny kom Hans mycket nära. Min docka dog förmodligen.
Vallmo, skugga etc.
Den här bilden är från min senaste längre promenad då jag råkade gå 7 km.
Kristianstad fyller ju 400 år och det har varit kalas. Hästar var bjudna.
Andra hästar.
Jag fick besök av Jesper från Göteborg, som hade kört ner med den stora skärmen som stod vid scenen på Stora torg. Trevligt att träffa honom ett par timmar. Här fina skuggor på huset bredvid scenen.
På mors dag hälsade jag på mamma på jobbet och sen handlade jag. Men glömde bananer och började argt på ny handlelapp. En stund senare kom mamma till mig för hon hade slutat och bussen skulle inte köra på en stund. Så frågade hon om jag ville ha en banan och drog av en fin krav-klase. En bra mor!
Och en bra far; ännu en gång har jag haft nytta av verktygslådan jag fått av honom.
Åsa assar: Svett
Fanny. Emma. Alla andra. Hoppas ni är stolta. Den här otränade spinkpinnen/kroppsstrumpan har precis tränat, med Jillian Michaels.
Åsa assar: Två vänner och ett kalas
För ett litet tag sen hade jag främmande, ska ni tro. Fast de var rätt bekanta, ända sedan gymnasiet, och då främst från och med andra året. Och jag bjöd på det här!
Dessutom fick (och gav) jag presenter, eftersom det var ett försenat födelsedagskalas. De här rosa fluffiga fick jag bland annat, och de har suttit på mina fötter sedan dess.
Det blev klackarna i taket ganska fort, då en av gästerna slängde av sig sin klänning.
Vilka var det då som var här? Jo, det var de här! Vad säger ni, lite oklart? Ballongtjejen är Anna och hon är inte så förtjust i att synas på nätet. Fokus ligger annars på henne i den här bilden, därför är Markus där bak lite suddig. Anna har presenten hon fick av mig runt halsen, och på sig har hon den klänning jag köpte för ett tag sen som var lite för stor. Anna köpte den av mig med motiveringen "den kan vara bra att ha". Den var lite stor på henne också, men klädde henne betydligt bättre.
Vad hängde då runt halsen? Jo, en sån här! (Dålig instagrambild, ja.) Fast detta är mitt halsband, men Anna har ett likadant. Silver och handgjort och jag har på mig det nästan alltid. Det är gjort av den duktiga Marie Clair!
Fint!
Okej, nu spårade jag ut lite här (ovanligt!). Men vilket fint kalas det var. Jag är glad att jag har så fina vänner!
Åsa assar: En skånsk promenad
I dag har det regnat i stort sett hela dagen så jag fick ställa in en fotopromenad med Emma och har i stället haft en väldigt flitig inomhusdag (förutom att jag inte har pluggat då förstås). Ni vet, städat, bakat kaka, målat naglarna guldiga, letat upp Disneyfigurer till folk på facebook som sen inte fullföljt sin del av avtalet (vafalls!) och nu bloggar jag alltså ockå! Var ska detta sluta? (I sängen, alldeles för sent, är det uppenbara svaret).
Jag tänkte blogga om förra söndagen, då jag och min syster hälsade på mor och pensionären och passade på att ta en promenad.
Vi svängde här, på en stig vi inte gått på förut (tror vi).
Det var rätt så skånskt.
Och grönt.
Och kanske en aning skrangligt.
Den här vagnen vägrade till exempel att köra över.
Fast här under har några stått och klottrat den 4 maj 1979. VI ÄR BÄST.
Åsa assar: Instagram
Jag har det inte så speciellt jättedissigt. Det är nog mest det att skolan tar tid, så det har inte hunnit hända så mycket assningsbart. Eller så har jag varit för trött för att se det. Hur som helst, här kommer lite från Instagram.
En lördagskväll tog jag en promenad och träffade på den här som högljutt sniffade omkring i gräset.
Jag blev vuxen och bakade bröd. (Ja, detta är alltså själva brödet, inte degen. Var snälla!)
Hammarsjön såg ut så här en gång. Jag har promenerat ganska mycket den senaste tiden, Åsa assar!
Jag hittade ett snyggt däck.
Och så lagade jag mat i lergryta, vilket gav mig ytterligare vuxenpoäng.
Jag åt av mitt bröd också, med min egen krasse. Alltså...!
Och en gång fick jag efterrätt.
Lite då och då har solen skinit och jag har försökt tajma promenaderna med det.
Min sambo tog den årliga duschen för inte så länge sedan.
Jag bakade ett till bröd!!
Jag försökte skrämma mamma med den här. Men hon är inte särskilt lättskrämd.
Och så fick jag finpost från Paris (det högra), med instruktioner om att få hänga bredvid cykeldamerna. Och jag är rätt så lydig gällande bra saker, så nu hänger de där.
Åsa assar: Vykort och lediga dagar
Tiden går som bekant väldigt fort. Min tid har gått väldigt fort i kväll. Det finns mer kvar på min att göra-lista. Jag har inte skrivit upp att jag ska gå och lägga mig. Borde dock vara i säng nu, men det är jag inte.
Men förutom i kväll har de senaste fem dagarna gått långsamt och varit så effektiva som jag bara är en gång om året, om ens det. Jag har fått en himla massa gjort! En massa som jag inte visste att jag behövde göra. Nej, precis, jag har inte pluggat så mycket. Om jag hade haft en poäng mindre på anatomiprovet vi hade innan praktiken (när alla var helt slut) så hade jag också suttit där nu och slitit mitt hår, skrikit varför varför?! och annat man gör när man är frustrerad på film. Och tiden hade bara rusat på. Men nu slapp jag ju det. Så jag har haft det hyfsat bra i stället.
Vad har jag gjort då?
Jag gick igenom mina vykort. Jag är rätt duktig på att spara vissa saker.
Det här skrev min moster till mig när jag var fem år.
Och det fick en treårig Åsa av sin mormor.
Det här kortet hittade jag också. Och ganska många andra från mormor där det står något om att kortet kommer sent. Jag har en liten liten känsla av att det kan vara från mormor mammas tidsoptimism kommit, som sedan fördes vidare till mig. Kanske kanske! Och det verkar ju också som att det blir värre för varje generation...
Detta hittade jag också. Lite roligt tyckte jag, eftersom det nyss var den 2 maj, och då hade min kusin Filippa namnsdag. Det hade visst jag också förr. Och sen vände jag på kortet...
Okej, tack ska du ha pappa.
Jag hittade också en påminnelse om den gången då jag önskade mig brevvänner och fick jättemånga brev. Så många att det inte gick att svara på alla, så i stället parade jag ihop dem med varandra. Skickade breven jag hade fått till andra personer, och skrev till dessa vem som kommer skriva först. Jag hittade ett tackkort från en Annika i Kil som skrev att hon då flera år senare fortfarande brevväxlade med Marie som jag parat ihop henne med, och det var en av hennes bästa vänner. Bra grej!
Och så hittade jag det här fina från min pyssliga syster! Plus bevis på att jag inte alltid stavat perfekt, men ja, jag ska inte trötta ut er med fler bilder.
Sova, var det ja.
Åsa assar: Blomster
Jag skulle ha värsta sociala veckan, men allt som var planerat blev inställt p.g.a. ditten, datten och andra tråkigheter. Men kvar finns som tur är lite spontanitet. Som i kväll då jag kom ut på en liten blomsterfotopromenad med Emma.
Emma och Laleh.
Efter lite mer blomster skulle Emma vidare på annat håll, så jag drog mig sakta hemåt.
Fastnade lite här eftersom det var så fluffigt att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen.
Hittade årets kanske sista magnolia.
Och så hittade jag spår från en annan första maj.
Sen var jag nästan hemma igen, återigen hyfsat imponerad av naturen.
Åsa assar: Valborg
I går var det som bekant valborgsmässoafton. Jag tog en promenad till Tivoliparken med Emma och hennes Denis för att titta på bålet. Fast det blev en ganska dryg väntan, med tal och sång. Vad ska det vara bra för? På bilden kommer scouterna paddlande på Helge å för att så småningom tända åbålet. Under väntan gick vi runt lite i parken och roade oss med att snappa upp fragment av samtal som susade förbi. Mitt favoritfragment skriver jag nedan. Det löd ungefär:
Hon ler när jag smeker hennes kind.
Till sist fick de fyr.
Sen gick vi hemåt igen. Och jag lyckades snappa upp dagens näst bästa samtalsfragment:
Men nu var det längesen jag grät på tennisen.
[Host host host]
