Fick äran att se den här fina tavlan idag. Jag blev så glad av alla färger och hade gärna haft ett ex. Konstnären är Carolina Gynning fick jag veta. Stor och fin var den i verkligheten, den görs inte riktigt rättvisa här. Bilden har jag lånat här.

Kanske blir ni lite förvirrade. "Åsa vadå...?" undrar ni och tänker att antingen är jag (Åsa) lite dum, eller så är det ni som är det, som inte känner till detta fantastiska ord. Men var inte ledsna, jag har inte kunnat det så länge. Nu ska jag lära er. Googla det! Nej, jag skojar. Nej, men googla det! För jag ska bara berätta ungefär. Alla vet vad dissa är. Assa är ungefär motsatsen. Och själv är jag väldigt dissig, tycker jag själv. Det mår jag inte bra av. Naturligtvis får man gnälla! Men det kan bli lite mycket ibland, och nu pratar jag om mig själv. Samtidigt finns det så mycket fina trevliga rara ögonblick (kanske inte alltid det förväntade) som gör mig glad. Så jag tänkte att varför inte försöka spara på dessa! Så nu är det dags, Åsa assar!

Åsa assar: Kvinnor som pratar med saker!
Jag träffade på en mycket arg kvinna (cirka 50 år) i veckan. Hon stod inne på en toalett (med öppen dörr) och sa "MEN FÖR I HELVETE", hon lät otroligt arg. Jag kände igen mig. Jag brukar också skälla på saker. Till exempel skåpsdörrar som jag råkar gå in i. "Kunde du inte stängt dig?" väser jag. Dissigt, kan tyckas. Men nejdå, jag assar! Och det är fint att känna gemenskap. Det är fint att prata med saker! Och varför var kvinnan på toaletten arg? undrar ni nu. Det är självklart; hon behövde snyta sig men fick inte loss änden på den nya toalettrullen. Otroligt frustrerande!

Jag fick en fråga angående den här bilden. "Undrar om han märker att han är huvudlös?"
Hans händer kramas av skräck. Och han är väldigt väldigt förvånad. Det syns bara inte.

P.s. Det kommer mera.