Åsa assar: Kalas + katter
Ja, jag bloggade alltså ikapp och sen försvann jag. Var då? undrar ni (inte). På praktik. Så nu bor jag i föräldrahemmet igen under två veckor. Förutom den här helgen. Är hemma och pratar med mina blommor och konstaterar att mitt täcke är skönt. I går gick jag också ett varv på stan med min syster. Kollade in nya gallerian (ful, stor, inte mycket att skryta med). Så himla mycket folk, inklusive Eric Saade och Fabian, men för övrigt folk som jag inte riktigt förstår var de kom ifrån. Ovärdigt att köa in i gallerian! Men jodå, även jag gjorde det. Och en något överårig tjej rusade storgråtande ifrån Eric Saade med signerad skiva. Och en hel massa affärer hade bytt namn och/eller flyttat. För övrigt är det som vanligt här.
Jag tog med mig datorn hit i går, men har inte startat den. Så jag gjorde det nu, bara för att, en timme innan jag ska härifrån igen. Så jag passar på att visa några bilder från min kusin Fannys 20-årskalas förra lördagen.
Fanny öppnar paket. Hennes katt Ace fick snöre.
Pappa använder sig av snöret. Han är den enda jag vet som totalvägrar att äga något djur men som måste leka så fort han ser ett.
Fanny är nästan en kopia av en gammal släkting.
Fannys kompis Lisa + hyllkatten Ace.
Tjockisen Tissen. (Han är överviktig. Men det är lustigt det där. Överviktiga människor får man inte kalla för tjockisar -naturligtvis! Man får heller inte gissa vikten på överviktiga människor. Men man får gissa vikten på mig utan att jag tar illa upp (som en klasskompis veckan innan praktiken. "Vad väger du egentligen? 55?" Och så blir jag glad för att hon gissade för högt). Ja, lite lustigt.
Men vet ni vad det bästa är med Ace och Tissen? Jo, att de ska flytta till Kristianstad med Fanny och att jag ska få passa dem när det behövs, woop!
Kalassammanfattning: Fanny, katter, farmor, fastrar, kusiner och rara kusinbarn som får tant Åsa att tänka att det finns hopp om ungdomen.
Åsa assar: Den här dagen
Jag passar på att assa i realtid nu när jag kan det. Även om jag inte har så mycket att skriva.
Det har varit en spännande dag.
-Jag har lärt mig att det från början faktiskt hette "nattduksbord" och inte "nattygsbord". (Man kan dock säga båda.) Jag är fortfarande förpluffad.
-Anna har nästan blivit överkörd av en rollator (som kan stavas både med o och u för övrigt).
-Sen blev någons cykel inte stulen, men det behöver jag kanske inte skriva så mycket mer om. (Känner på mig att jag kommer ta upp detta ibland. "Minns du den där gången då din cykel inte blev stulen?")
-Jag fick ett fint sms med. Föredrar verkligen mycket få mycket bra vänner framför en stor klunga med idioter.
Vad jag mest har gjort i dag är att jag har gått på stan med Anna.
Kofta, leggings, foundation. Yay!
Plus att vi faktiskt åt på stan. Men att Åsa äter på stan 20 minuter innan stängning är kanske inte världens klokaste idé.
Kolla, värsta modebloggsbilden! Reakofta och leggings som inte är tunnslitna.
Nu ska jag lägga mig för i morgon blir en skojig dag. Då ska jag nämligen göra det mesta hushållsarbetet man kan tänka sig, inklusive tvätta. Plus packa inför två veckors praktik. Plus gå på kalas. Jag anar kaos.
Åsa assar: Björn och Totoro
I tisdags
Okej, vi tar det från början. I TISDAGS ...
Fattar ni? Jag har nu bloggat ikapp. Wooop! Dubbel-wooooop!
Alltså, i tisdags, en omständlig liten stund efter skolan, tog jag tåget till Hässleholm för att titta på Min granne Totoro med Björn. Pizza åt vi också, snälle Björn bjöd (dvs jag betalade inte, men nästa gång! Kanske). Dessutom lyckades han ställa till med fest på pizzerian, eftersom han stegade in där med den färgglada gamla meny som de länge letat efter.
Jag tror att jag har sett Min granne Totoro två gånger förut. Jag har då sett den ensam, vilket kanske är lite suspekt. Jag är trots allt en vuxen människa, och Min granne Totoro är en barnfilm. Därför var det lite skoj att nu se filmen med ett barn.
"Vilken fin kaninduva!"
"Haha, MÄH! Den grodan och kaninduvan har de bästa birollerna."
"Haha, det där lövet skyddar ju verkligen mot regnet!"
Själv kände jag att jag denna tredje gång hade ett mycket stort problem med filmen. Jag hade tyvärr huvudvärk, och det funkar inte särskilt bra i kombination med små skrikande japanska barn (och nu menar jag inte Björn, som med viss framgång håller på att lära sig japanska). Jag kom inte alls ihåg att de skriker så. Det skorrade.
Men Min granne Totoro är helt suverän ändå och jag vill ha en sån här.
Efter filmen förvandlades Björn från barn till spelnörd (han är en av två som ligger bakom bloggen Spelglädje). Han hade plockat fram ett spel som han tyckte att vi skulle spela. Min huvudvärk hade börjat släppa och det kändes som en god idé.
"Heter det Yinsh?" frågade jag.
"Det heter Yinsh" svarade den lille nörden, och jag undrade precis hur jag uttalade det fel. Björn skrattade åt sin, som det verkade, överlägsenhet.
Då jag är väldigt icke-strategisk (men ytterst koncentrerad!) förlorade jag så klart båda gångerna. Men hjärnan gillade spelet, huvudvärken släppte, och nästa gång vinner jag.
Sen var det dags för mig att åka hem. På stationen träffade jag på en stressad kvinna som mumlade något om spårbyte, och jag förklarade att det gällde ett annat tåg. "Jag litar på dig, du verkar så lugn" sa hon då. Jag svarade med ett "Baah! Ha!"
Tåget kom. Det var Git Gay. Åkte baklänges och kände mig förvirrad. Skickade sms till Anna, och tio minuter senare steg hon på samma tåg. Liten värld etc etc. Vi gick hemåt, hörde glädetjut(?) från O'Learys och Anna föreslog att vi skulle gå in dit och trasha fotbollsfesten. Men jag gick hem och drack blåbärssoppa i stället. Bra kväll!
Åsa assar: Moderna i Brösarp
I söndags åkter syster och jag till föräldrarna så att Elins lilla vita kunde hälsa på den nya större.
Vi gick genom höstsnyggt Brösarp.
Och nådde vårt mål; mässan Moderna i Brösarp.
Tjusig väggklocka, någon?
Färger, former. Det tycker jag om.
Jag tänker att min skogarderob är lite klen.
Elin, samlare av tekannor (tydligen), hittade ett snyggt rött fynd i Form Design Scandinavias monter. Jag har fyndat något hos dem alla år jag gått på mässan.
En klocka som går baklänges, kan det vara något? Spontant svar: nej.
Sen gick vi ut och hem igen.
Och mina fynd då?
Minns ni mitt bärnstensarmband som jag tappade vid midsommar? Jag sörjer det än. Men en liten tröst är att jag hittade det här halsbandet hos just Form Design Scandinavia. 75 kronor (antar att det inte är ett dugg modernt med bärnsten), perfekt. (Fast om jag varit modebloggare hade jag tagit av mig glasögon och kofta och gjort något åt håret och fläcken. Pappa gjorde i alla fall sitt bästa och placerade mig där ljuset var bäst.)
Och så köpte jag de här små djuren för en tjuga.
Sen blev det lite kamerafest.
Och i Elins bok om svartvitt fotografi, som hon också fyndade, så hade förra ägaren antecknat vad det handlar om.
Sen tog söndagen slut och jag åkte med Elin till stan igen.
Åsa assar: En höstpromenad
Hösten är fin. Full är färger. Men kanske inte just de här.
Mer de här. (Jag är här helt osminkad. Nu för tiden måste man skriva när man är det va? Så man får beröm för att man är stark och vågar inte sminka sig? Eller hur var det nu? Bah!) Fotografen till denna bild heter Anna. (Och nu när jag ser denna bild påminns jag om att en klasskompis i dag sa att jag hade en snygg jacka. Bonusassning!)
Eftersom jag promerade med Anna så fick vi förstås stopp på en farbror med en hund. Jag hade förmodligen inte lyckats få stopp på ekipaget, men eftersom Anna är Anna så stannade farbrorn och hunden. Och snart visste vi allt om Smilla, som är något så unikt som en dvärglabrador (några (väldigt få) labradorer föds som dvägar helt enkelt). Så himskans fin och extremt väldresserad. Vi fick se henne flyga över järnvägsvallen på husses befallning. Husse var förresten imponerad över min tysta kamera (min vanliga Nikon), hans därhemma var mycket mer högljudd. Fast den var visst 40 år (och eventuellt en gnutta bättre än min ändå, tänker jag).
Sen gick vi på en stig som jag nog inte gått på förut. Hur jag nu lyckats undvika det. Men med mitt lokalsinne tycker jag väl det är säkrast att hålla sig till säkra stigar. (Inser att det stämmer med hela mitt liv. Men men. Baby steps!)
Fin dag! Fin promenad! Hur fin som helst vän!
Åsa assar: Instagram
Förra fredagen, jag trodde jag kunde slappna av från skolan lite. Men så vände jag på gratistidningen och hittade
min IT-lärare där.
Jag har en femårsdagbok som ställer en nyfiken fråga varje dag. Bra presenttips för övrigt, den är köpt här.
På instagram är löven lite mer orangea.
Jag blev förkyld. Mådde inte alls bra, men stannade ändå kvar i skolan hela dagen. Det är hemst vad dåligt man (jag)
kan må utan att ha feber. Och bilden är sned.
Sen spenderade jag natten till min lediga dag (studiedag) med att sova tio minuter i taget i gott samarbete med en massa halstabletter. Råkade
sen somna med en i kinden och fick sova klockan sju till elva. Seger! Steg upp kl 19 och pluggade en liten stund
till svenskaprovet dagen efter.
Nästa dag, i torsdags, var jag så gott som frisk igen. Ute ur min mitt konstiga vacuum. Heja mitt immunförsvar.
Åsa assar: En promenad
Det var inget märkvärdigt. Bara en promenad förbi här med min spionkamera.
Det blir mer och mer höst. De kommer att trilla av, vet ni. De blir kala och det bli grått. Men de sitter kvar än.
Och det går liksom inte att undvika att lyfta blicken.
Jag gick och ställde mig på min sten vid Hammarsjön. Tittade en stund och lyssnade (tyvärr) på E22. Och sen såg jag något rött, och var tvungen att gå ner från stenen, närmre vattnet ...
Jomen visst, kokta kräftor i Hammarsjön. Helt vanligt.
Åsa assar: Ett kalas
Det här är ett barn, barnet heter Charlie och han är mitt kusinbarn. Han är lite kornig för jag hade i vanlig
ordning inte med mig den bra bixten. Det är inte lätt att fotografera barn. Barn rör sig nämligen.
Men titta här då vilka stilla barn! Alfred och Charlie (+ turtles) i gott samarbete med moster Pernilla och den inbyggda blixten.
Katt och hund (suddigt utan blixt).
Jag har ju glömt att berätta när var och hur. Moster Gunilla fyllde år. Morotstårta!
Så klart man kan bli varm när man äter kakor. Likheten med pappa i bakgrunden är tydlig (trots att han har behållit tröjan på).
Modern är lik hon med.
Nadja däremot - ganska olik. Och en gnutta skelögd.
Åsa assar: En svamppromenad
Det var ett fint ljus där i skogen. Om jag kunde hade jag redigerat den här bilden så att det syntes att det var så också. (I stället är den helt oredigerad, som allt annat här.)
Mamma och jag skulle egentligen gå hem, när vi fick för oss att titta till vårt kantarellställe. En lagom lång omväg för två tidsoptimister.
Och det lönade ju sig! (Alla svampfynden visade jag i senaste instagram-inlägget.)
Åsa assar: Larver
På tal om larv. Förra veckan när jag inspekterade föräldrarnas höstredo trädgårdsland, så var det just larver jag hittade. Rätt så snygga.
Åsa assar: Att säga till
Hej bloggen.
Det var ju hemskt vad det bloggas hackigt här!
Jag har lärt mig lite den senaste tiden. Till exempel att det lönar sig att säga ifrån, om man inte håller med, om någon tant trängs i kön, om man köper något som smakar pecka eller om ens gamla sketna fackförbund försöker pumpa pengar ur en ända till november (jag mailade någon högre upp - och helt plötsligt hade de mottagit mitt jag-vill-gå-ur-brev flera dagar tidigare än de tidigare påstått. Så kan det gå!).
Jag har även lärt mig att det i första hand inte var de tidigare timmarna som var problemet med mitt jobb. Nej, det var fel på mig! Jag var för klen! (Borde inte vara någon större överraskning egentligen.) Jag jobbade tre timmar i lördags och var sen helt förstörd. Inte direkt ont, bara förstörd. Jag var inte människa igen förrän på eftermiddagen då jag masade mig ut på promenad till Anna. Blev där bjuden på te och skrattanfall. Hon drack vatten så hon såg ut som något som bor i skogen (så sa hon själv efter att hon skrattat klart efter att jag hade visat bilden som jag hade sinnesnärvaro att ta).
Inget pluggade jag i lördags.
I söndags satt jag tre timmar på biblioteket med Anna. Pluggade. Pluggade sen lite till. (Assning!)
På torsdag har jag svenskaprov. Funderar på att utmana ödet och inte plugga på det. (Fast jag kommer förstås göra det.)
Har råkat att inte plugga i dag. (Fast naturligtvis varit i skolan.)
Så, nu har jag skrivit av mig. Ska sluta larva mig.
Åsa assar: Instagram
En morgon i Brösarp. Här i Kristianstad har jag min nödvändiga soluppgångsväckarklocka. I Brösarp fick jag vakna
i mörker, men sen kom den riktiga solen. En himmel det inte är lika lätt att se i stan.
En av mina lyxluncher. Jag äter bäst ensam, så jag gick hem till uterummet på lunchen. Så väldigt skönt. Kalt ute,
men så varmt i uterummet.
Jag blev lite trött.
Jag hjälpte till. Jag tror att jag tog fram bestick en gång också? Jag är inte så bra på det där att sätta igång och ta
över. Till och med här hemma skjuter jag ju ofta upp lite för länge innan jag lagar mat. Men nästa praktikomgång
är jag kanske en bättre dotter.
Såna här hittade vi! (Jag visar nog fler bilder senare.)
Jag funderade på hur gammal jag är.
Och målade på mig ansiktet. (Är kanske tur att det där mattas av och rinner bort rätt fort.)
Och i dag gick jag och Fanny till biblioketet efter skolan, där träffade vi Anna och så pluggade vi ihop. Så borde jag
göra varje dag, för i kväll har jag bara haft det skönt hemma. Det var prov i skolan, och lite annat som inte kändes
helt hundra. Jag förtjänade verkligen skön kväll, som jag nu dragit ut på för långt. Det har varit jag och Veronica
Maggios nya om och om igen, och lite sms och te på det. Och mina fina raggsockar som Elin stickat, som jag
tydligen måste ha trots att det är 24 grader härinne. Hösten letar sig in under mitt skinn ändå.
Inget hände i går kväll
Det var väl kanske lika bra
Du hade säkert ångrat dig i dag
Det var väl kanske lika bra
Du hade säkert ångrat dig i dag
(Från Veronica Maggios nya skiva)
Åsa assar: En stationsrunda
Det var sista dagen på min första praktikvecka. Både mamma och jag hade slutat tidigt, så vi tog en promenad. Mamma visade att hon hittat champinjoner, fast vi vågade förstås inte testa.
Och så blev jag visad mammas nyfunna favoritäppelträd.
Så nådde vi stationen ännu en gång.
Varje blomma jag ser ska jag njuta av tills de inte finns mer, tills nästa gång.
Ja, det ser väl vem som helst är det där är en liten sketen idiot-golfbana.
Det var en fin dag. Varje lite solglimt måste jag försöka dra i mig innan ljuset tar slut.
Åsa assar: En tomat och en svamp
Förra veckan i Brösarp, jag inledde en ensam promenad med att jag råkade plocka en tomat.
Fast jag behövde sol och inte tycker om att gå ensam i skogen, så blev det in dit jag gick.
Och jag gick och gick och sen gick jag hem igen.
Åsa assar: En mörkerpromenad
En dag förra veckan hade jag bara kommit ut när jag gick från och till praktiken, så jag tog med min mor på en mörkerpromenad. Här gick vi förbi vårdcentralen i Brösarp där jag hade/har min praktik. (Jag har varit där en vecka, blir två till veckor snart.)
Det blev 50 minuters promenerande, lite hit och dit i byn. Utmärkt!
