Åsa assar: Svett

 
Fanny. Emma. Alla andra. Hoppas ni är stolta. Den här otränade spinkpinnen/kroppsstrumpan har precis tränat, med Jillian Michaels.

Åsa assar: Tre linnérundor med Anna

Jag är den enda som bloggar en lördagsnatt.
 
Anna och jag har blivit mycket duktiga, vi har gått linnérundan så många gånger att jag faktiskt har tappat räkningen. Jag har foton från tidigare linnérundor på den gamla hårddisken, så det kommer dyka upp lite fler här senare, tillsammans med berättelsen om hur vi övervann vår korädsla.
 
Det är lite tråkigt när man fått en ny hälsosam vana, och plötsligt upptäcker att spången ligger i en hög på marken.
 
Ja, där brukade den vara. Se vad mysigt att gå där på spången. Om där varit en spång.
 
Frågor: 1) Är nya spången klar oktober i år eller nästa höst?
2) Vad är GC-vägen?
 
Ibland är det så här fint.
 
 
Ibland är det ganska idylliskt.
 
Ibland går vi åt ena hållet, och ibland åt andra.
 
På väg mot korna. Naturligtvis måste de hålla till runt vägen när vi kommer. Men det gör ingenting, jag känner mig modig.
 
Passerade kor.
 
En gång träffade vi en pantersnigel (ja, jag googlade), den är snäll, mördar ingen.
 
Och så tillbaka på Naturum igen, som passeras två gånger i och med spångens försvinnande.
 
Efter promenaden sitter vi och vilar en stund, till exempel här.
 
Vi går över bron igen, om vi har tur är det en så här fin kväll.
 
Har vi inte vilat vid Naturum så kanske vi gör det på andra sidan bron.
 
En gång när vi satt där så hade jag en present att öppna, en lycka till i skolan-present från Anna och hennes mamma.
 
Choklad!
 
Är klockan tillräckligt mycket så går solen ner. Tydligen.
 
P.s. Jag gillar inte Windows 8. Förstår inte vitsen med appar i en laptop. Förstår inte att det måste poppa upp något oönskat så fort jag råkat flytta pekaren lite för långt åt något håll, har inte listat ut exakt hur jag ska peka för att det ska gå fel. Hela tiden pop pop pop. SLUTA. Inge här är logiskt. Det är aldrig från A till B, man måste en rundan ner på K eller R först, sen tillabaka till A, sen C och sen kanske B. HJÄLP MIG.

Åsa assar: Den här dagen

Jag är en såndär människa som sällan är riktigt nöjd. Det kan alltid bli lite bättre. Särskilt de dagar då jag inte gör någonting, fast jag egentligen vill. Jag måste göra något, annars är dagen hyfsat misslyckad. Hårt? Kanske det. Men till saken hör (kanske) att jag är väldigt trög på att komma igång och göra saker. Tror jag. Eller så har jag bara höga krav.
 
Hur som helst, just nu är jag ganska nöjd. Och slut. Jag lyckades ta mig upp redan klockan nio och har sedan dess städat en väldig massa (även köksskåpen, woop!), har även tvättat och en del annat. Sedan efter någon timme tog jag en paus i värsta husmoderliga stilen, och tränade lite. Jajamän! Jag sökte på "Jillian Michaels' 30 Day Shred" på YouTube (efter mycket gammalt tips i en blogg) och så körde jag igång nivå ett. Det här fixar jag lätt, tänkte jag. Och jag fixade det, men det var ju hemskt vad klen jag är. Svettigt och dant blev det. Men hur som helst, jättebra grej! Och liksom, om jag fixar att göra övningarna här i min ytterst trånga lägenhet så kan man göra det nästan var som helst. Tips tips!
 
Sen hittade jag på lite god mat, som kommer räcka två gånger till.
 
Och bara en sån sak att jag just spärrade min mobil hos NIX (det har man inte kunnat förut, men nu kan man). Om man ska spärra en mobil så är numret: 077 228 00 00. (NIX är alltså ett register där man kan spärra sitt telefonnummer för att slippa telefonförsäljare.)
 
Nu ska jag äta igen och sen ska jag på bio och se Håkan-filmen (Känn ingen sorg). Nu har jag gjort misstaget att assa en film i förväg förut, men jag har en känsla av att detta inte kan bli fel. Kommer bli lysande.
 
Jag har haft min iPod på random hela dagen, och (förutom en del envis julmusik så har) en massa fint (har) dykt upp. Låten nedan dök upp två gånger, och har därmed utnämnt sig till dagens låt i Åsa-land. (Videon i sig har inte utnämnts till någonting alls.)
 
 
P.s. Det är endorfiner som har författat detta inlägg.

Åsa assar: Träning + radiotips

Idag har jag varit i Tivoliparken igen och gympat. Det gick bra, förutom att jag fick göra en paus mitt i på grund av knäpp mage som tyckte det blev för mycket hoppande och skumpande. Fick kompensera och köra hårdare när det kändes bra igen.
 
Så nu har jag alltså tränat tre måndagar i rad (gympa, jogging, gympa). Wow. Träning en gång i veckan... Imorgon ska jag dessutom ut och gå sex kilometer det första jag gör ungefär. Det är bra. Så skulle det vara varje dag, men kommer inte riktigt upp i det.
 
Och så något helt annat; Ikväll klockan 22 på P3 är det Musikguiden med "Din playlist". Och denna gång är det världens bästa dalkulla, min fina vän, Petra som har gjort en egen spellista som ska sändas! Så himla kul! Dessutom intervju med Petra. Jag tycker att ni ska lyssna!

Åsa assar: En seg måndag

Jag vet inte vad jag ska skylla min seghet på nu när jag inte kan skylla på tidiga morgnar. Fast kanske är det mest i huvudet segheten sitter (och kanske beror den på att jag lägger mig så sent), för i efterhand brukar det se ut som jag hunnit med mer än jag trott. Som i måndags. Som började segt. Fast när jag väl målat tånaglarna började det gå åt rätt håll.
 
Jag lyckades nämligen städa ett köksskåp. (I tisdags blev det en låda och i onsdags med, men sen kom jag av mig igen.)
 
Sen blev jag jätteglad när jag hittade 1,5 korv (ja, det är korv) i frysen och slapp handla (läs: sköt fram problemet).
 
Sen blev jag jätteseg igen, satt bara och hängde med flugan i soffan. Insåg att jag inte skulle hinna handla på Maxi, så jag fick ta den närmsta butiken istället.
 
Så då hann jag ju diska först!
 
Så jag gick iväg och handlade 25 minuter innan jag skulle vara på gratisträningen i Tivoliparken. 11 minuter innan det skulle börja var jag hemma med maten, gott om tid, skulle ju bara byta om... (Tycker det är viktigt ni får veta hur vi tidsoptimister alltid har det, även på semestern.) Fyra minuter innan träningen skulle börja hade jag fått på något slags träningskläder och var klar att gå och hämta cykeln.
 
På väg till Tivoliparken mötte jag en massa träningsklädda människor och anade oråd. Mycket riktigt, det var ingen träning. Men jag är inte den som ger upp och cyklar hem igen, jag valde att jogga Tivolirundan istället. 1,8 km, fast jag gick bara över bron så det räknade jag inte. Nio minuter, sen var jag lite väl trött, men stolt ändå.
 
Avslutade dagen med svt play och Morden i Midsomer. Jag listade ut vem som var mördaren i tidigt skede och kände mig oerhört klok.
 
Så här har jag det alltså. Så här segt. Egentligen är det väl inget att assa. Förutom det att jag sprang. Jag tror att jag måste skärpa mig. Eller sova en stund här på soffan.

Åsa assar: Att träna

Kommer ni ihåg sist när jag hade varit ute och sprungit, jag skrev då här att varje gång jag gjort det så skulle jag assa det. Det lät som jag skulle bli väldigt tjatig då. Stackars er.
 
Har ni lagt märke till att det har blivit väldigt lite tjat? Faktiskt ingenting. Pinsamt.
 
Jag har faktiskt sprungit en gång sen dess. Det var ungefär för en månad sen skulle jag tro. Jag har börjat se en trend här, jag springer en gång i månaden. Undrar om det är tillräckligt.
 
Jag minns att det var en varm dag, och jag kände inte för att tönta mig med intervaller. Jag kände istället för att springa så fort det gick. Oh my. Jag känner för så konstiga saker.
 
Jag tog min vanliga runda, sprang bredvid Hammarsjön. Vet inte hur lång den sträckan är, jag gissar på en dryg kilometer. Det tog sju minuter. Jag har väldigt korta ben (kom nu ihåg att jag skrev det, jag kommer få äta upp det strax). Sen var jag tvungen att gå lite, bredvid vallen, innan jag sprang resten av biten på sex minuter.
 
Var sen helt slut och gick hem och la mig i sängen bredvid katten. Ja, så längesen det var, det var när jag var katttvakt.
 
 

Men jag har förstås inte varit helt stillasittande sen dess. Jag promenerar ju en del. Fast det räcker inte egentligen.
 
Friskis och svettis gratisträning har börjat i Tivoliparken nu och i måndags gick jag faktiskt dit. Jag har svårt för den höga snabba musiken och att allt känns så hysteriskt. Så ibland kände jag mig bara stressad och mådde dåligt. Försökte då lyfta blicken och se träden och himlen, det hjälper lite.
 
Dans och skutt och koordination är kanske inte mina starkaste sidor. Så när det därför blir dags för något jag tycker om och är bra på, då tar jag i allt jag orkar. Jag kan inte springa långsamt, kortare sträckor alltså. Så när vi skulle springa runt i den stora cirkeln vi stod på så la jag mig bakom en tjej förmodligen nästan var 20 cm längre än jag, och jag höll hennes tempo. Fast andra gången orkade jag förstås inte springa lika snabbt.
 
Men hur som helst, bra gjort. Hade träningsvärk flera dagar efteråt. Min kropp gillar det, måste ge den mer av det.
 
Efteråt. I lite mindre format så ni inte blir för chockade.

Åsa assar: En fix idé

Jag har märkt att om jag får den fixa idén "springa", så måste jag göra det. Så det gjorde jag.
Önskar bara att det hände lite oftare än en gång varannan månad.
 
Det gick så pass bra att jag blev uttråkad av att köra intervallet springa tre minuter och gå tre minuter. Det kändes som tiden gick långsammare när jag gick, så i slutet sprang jag lite mer. Jag fick dessutom bromsa för en snok som slingrade sig över stigen.
 
Jag rörde mig i 32 minuter, varav 17-20 minuter springande. Har nu lite ont i fötterna och är i behov av mindre ballonglika träningsbyxor.
 
Så här såg det ut vid Hammarsjön idag.

Åsa assar: Pistol

Hem är gatorna du blöder på
var du än befinner dig
Gå ut och dra in luften
i paradiset eller rännstenen
 
Som en pistol, det finns alltid
nåt äkta att hålla fast vid
Som en tick tickande bomb inuti
håll det hårt och släpp det aldrig
Som sår i dina ögon
du kan bara se då och då med dom
Ge ingen tid till ånger
det blir bra vad som än kommer
 
Så sjunger han, Håkan Hellström, i min favorit på skivan just nu.
 
Och välj själva om det hänger ihop med att jag nu funderar på om jag ska fråga skajag.se.
 
Ut och springa eller sova. Ibland är valen så långt ifrån varandra.

Åsa assar: Att jag sprang

Jag vet inte.
 
Jag var arg. Och så var jag glad. Och så var jag arg. Och så var jag...
Okej tänkte jag. Solen skiner. Jag går på stan och kollar present till min moster.
 
Men allt jag såg var tre blå plagg som jag borde inte borde borde inte borde köpa.
  • En blå tröja med typ spets på axlarna. (Men Åsa, VAD?)
  • En blå- och vitrandig kjol som min rumpa hade blivit förtjust i.
  • En blå klänning med vita prickar.
Jag blev förvirrad och fick hem.
 
Rösten från mannen jag träffat på tidigare idag ekade lite i mitt huvud.
Har du börjat träna något än?
 
Okej nu gör jag det här.
Så efter en massa letade efter något acceptabelt att ta på mig, så fick det duga. Jag tog cykeln, och den kändes som en himla hinderbana innan jag kom fram till Arenan och kunde ställa cykeln.
 
 
Ja, och sen joggade jag. För att jag är så himla bra.
Kladdigare och isigare än jag föreställt mig.
Otroligt mycket mindre flåsigt än vad man kan tro.
Att jogga är för mig jobbigare psykiskt än fysiskt.
Och varmt var det.
 
 
Men det gick bra, jag kom runt. HEJ ENDORFINER.
 
 
Fast ja, nu är det ungefär som vanligt igen.
Fast utan solen (har plötsligt blivit mycket piggare bara så där) och de där endorfinerna så hade det väl varit lägre än vanligt nu.

Åsa assar: Frida och plankan

Ett par dagar efter första plankan så gjorde jag min andra. Tid: 1,27. Men va? Det är väl inte meningen man ska bli sämre? Dessutom resulterade det hela i ett mindre (och snabbt övergående) ryggskott. Kände mig mycket mycket klen.
 
Men! Dagens tid: 1,48! Jag darrar fortfarande. Eftersom jag gjorde den nyss. Anyways, jag tackar låten nedan för det. Kanske får man inte dansa och göra plankan samtidgt, men äh!
 
Mitt plankanmål är för övrigt tre minuter.
 
 
P.s. Ont i ryggen igen. Googlar. Tydligen gör jag det för avancerat, borde göra det på knä för att jag är klen. Misslyckat! På KNÄ liksom. Pfft.

Åsa assar: Plankan

Det är många bloggare just nu som verkar tycka att plankan är det roligaste som finns. Ni vet, den där övningen då man hela tiden tänker "jag orkar inte mer"?.
 
Men tydligen gör man det, orkar mer.
 
Jag darrar fortfarande lite i armarna och magen känns som gelé.
 
Så här är det; man ska göra plankan nu i början av januari, och ta tiden. Denna tid informerar man Sofy på sidan Upp & hoppa om. Sen övar man lite i januari om man känner för det. Och sen sista januari så tar man tiden igen. Och de som förbättrat sig mest (i procent alltså) vinner. Enkelt!
 
Jag klarade så här länge denna första gång: 1,43 min. Det är ungefär en minut längre än vad jag räknat med. Heja!
 
 

RSS 2.0