Åsa assar: En Brösarpsutflykt
Det krävdes en timme av "ska jag? Ska jag inte?" innan jag till sist marscherade iväg till bussen i söndags.
Vid Everöds flygplats (eller Kristianstads Airport, som bussrösten försöker säga) hoppades det fallskärm.
Sen kom jag fram och genom det öppna fönstret hördes Bruce Springsteen. Så jag antar att det är där Mattias bor.
När jag passerade rätt häck tittade jag noga efter blåsippor.
Sen kom jag fram och kände mig tacksam över att mamma hade lyckats med tankeläsningen och lagat soppa.
Mina föräldrar och jag satt och åt i uterummet när det plötsligt uppstod action. Den här vyn har min far retat sig på ett bra tag.
Och plötsligt syns backen! (Även om fotografen misslyckats med att visa det här.)
Sen gick jag ut.
Jag hittade en bonde.
Bonden sa: "Ta på dig stövlar!" Och det gjorde jag, och satte lite lök som var väldigt ivrig.
Sen gick mamma och jag ut för att titta på lamm på avstånd.
Och beundra vitsipporna.
Åsa -din färgklick i tillvaron.
Sen träffade vi denna kopparödla, som nog levde trots att den låg helt still och villigt lät sig fotograferas.
Sen gick vi hemåt, och jag fick mat igen.
Jag gick sen till bussen.
Och väntade med utsikt mot de norra backarna.
Sen kom jag hem till byggarbetsplatsen.
Men jag var inte ensam, hade fått med mig en fästingovän också. Jag smakar smaskens -och har uppenbarligen en luden rygg. Varsågod för titten och välkommen åter!
Åsa assar: En promenad
Som jag skrev i min senaste instagram-visning så tog jag en promenad för ett tag sen. Så här såg den ut.
Jag började med lite blomdoftning och -tittning.
Sen kom jag fram till vattnet, som konstigt nog nästan alltid ger mig en känsla av lugn. Men skulle aldrig kunna stå så där som killen på båten.
Närmre än så här vågar jag mig inte.
Mer vatten (Helge å för övrigt).
Kollade efter vitsippor men hittade istället en nerbäddad snäcka.
Och svalört.
Och så mer vatten.
Sen gick jag hem så nöjd att jag fick en tjej i permobil att le (och så nöjd skulle jag vilja känna mig idag med, känns ganska långt bort tyvärr). Och avslutade med att smygfotografera en skatetjej.
Åsa assar: Blommor
Äntligen var det dags för en av orkidéerna som jag hittade i soprummet i höstas att blomma. Jag var ganska nyfiken när de där gröna knopparna till vänster dök upp, för jag visste ju inte hur själva blomman skulle se ut.
Så vecklade den ut sig lite i taget.
Undrar varför den tog just den ena sidan först, och sen den andra.
Så här fin blev den.
Dessutom pågår detta just nu i min favorit-sankt paulia. Också prickig!
Åsa assar: Min nya klänning
Jag gick på stan idag. Det gjorde många andra också, bland annat Yohio visade det sig. Jag undvek med andra ord Lilla torg eftersom det var fullt av skrikande småfolk som ville höra Yohio sjunga två låtar. Det ville inte jag, men ljuden trängde ändå in.
Så det var alltså inte Yohio som var anledningen till min promenad. Jag väcktes i förmiddags(...) av ett sms som sa "Åsa! Jag har joggat 9 km!".
Ehm. Det hade ju inte jag gjort. Jag hade sovit.
Så då kände jag att jag åtminstone måste skaffa något att ha på mig när jag joggar. Men det gick inte så bra. Jag vet aldrig riktigt vad jag letar efter, och det känns inte kul att betala flera hundra för något jag som kanske inte kommer använda särskilt ofta. Dessutom hittade jag nästan inget i små storlekar. Så jag köpte inga.
Men jag köpte en klänning! För det hade jag ju ingen innan. Eller, jag hade i alla fall ingen lång. Och det kan ju vara så att denna passar perfekt när jag ska på studentkalas om en dryg månad. Och resten av sommaren!
Åsa assar: Att vara lite kulturell
I måndags var jag på teater med Anna, på Barbacka här i Kristianstad. Det utlovades en rolig kväll om kvinnohat. Hur? kan man undra. Men det gick!
Efverman på slak lina hette monologen, med Anna-Lena Efverman. Hon spelade många olika roller, en Edith Piaf-clown, en manlig machopolis som såg döda i publiken, Sherazade med något som lät som hässleholmsdialekt och en man som av sin fru tvingades spela fotboll i lång rock så han inte skulle visa sina heta håriga vader. Och ett par till. Det var roligt och tänkvärt, även om jag, tro det eller ej, inte förstod allt.
Och som vanligt skrattade Anna högst.
Åsa assar: En liten Björnpromenad
Jag tog/fick en promenad med Björn förra måndagen (läst det förut?). Först letade vi mest efter en lämplig bänk, fast hittade först en lämplig gardin från C4-skolan.
Sen hittade vi en bänk, och som av en händelse hade Björn en pytteliten dator i sin väska. Jag fick hålla i den en stund. På datorn gjorde Björn ett schema till mig (som jag inte riktigt gått efter, men tanken var god, och snart kommer jag/vi nog på något som funkar).
Jag kände mig som en trött ungdom som ville göra roligare saker. Så jag tog några foton samtidigt.
Sen blev schemat klart och vi gick vidare. Här ser vi att jag även såg ut som en ungdom, om än lite skrynkligare. Den här bilden har förstås Björn tagit.
Den här bilden har Björn också tagit, fin tycker jag.
Sen var jag tvungen att gå hem, så det inte skulle skita sig med schemat redan från start.
Åsa assar: En katt
Jag skäms lite att skriva om detta, för det var en månad sen nu. Men jag vill att det ska finnas med här. Veckan innan påsk var det nämligen dags igen. Dags att passa katten Nethifa.
Hon hade blivit några månader äldre. (Och kastrerad eller kanske steriliserad, vilket visst inte är riktigt samma sak. Vad mycket nytt man kan lära sig så här på en söndag.) Hon var inte lika sugen på att leka, och hon var heller inte lika sugen på att vara här. Jag tolkade i alla fall hennes gräva-i-blomkruka-anfall och annat på det viset.
Hon tyckte dock om att titta ut.
Och att väcka mig om nätterna med sitt halvhjärtade jamande. En natt väckte hon mig så och kom fram till min säng. Jag frågade om hon ville komma upp, då tog hon ett skutt upp och sträckte ut sig och låg raklång på hela mig. Så lite trivdes hon nog ändå.
Nu hade hon dessutom mer blivit en katt som ville ligga bredvid i soffan. På alla möjliga sätt.
Sen sa Nethifa tack så mycket och åkte hem igen. En hel vecka efteråt blev jag påmind om hennes klor och att jag använder mitt högra pekfinger ganska mycket. Men hon är välkommen tillbaka ändå!
Åsa assar: En fix idé
Jag har märkt att om jag får den fixa idén "springa", så måste jag göra det. Så det gjorde jag.
Önskar bara att det hände lite oftare än en gång varannan månad.
Det gick så pass bra att jag blev uttråkad av att köra intervallet springa tre minuter och gå tre minuter. Det kändes som tiden gick långsammare när jag gick, så i slutet sprang jag lite mer. Jag fick dessutom bromsa för en snok som slingrade sig över stigen.
Jag rörde mig i 32 minuter, varav 17-20 minuter springande. Har nu lite ont i fötterna och är i behov av mindre ballonglika träningsbyxor.
Så här såg det ut vid Hammarsjön idag.
Åsa assar: Pistol
Hem är gatorna du blöder på
var du än befinner dig
Gå ut och dra in luften
i paradiset eller rännstenen
Som en pistol, det finns alltid
nåt äkta att hålla fast vid
Som en tick tickande bomb inuti
håll det hårt och släpp det aldrig
Som sår i dina ögon
du kan bara se då och då med dom
Ge ingen tid till ånger
det blir bra vad som än kommer
Så sjunger han, Håkan Hellström, i min favorit på skivan just nu.
Och välj själva om det hänger ihop med att jag nu funderar på om jag ska fråga skajag.se.
Ut och springa eller sova. Ibland är valen så långt ifrån varandra.
Åsa assar: Instagram. Detta har hänt!
Jag köpte vitkål.
Jag var i så pass god tid att jag hann fotografera en kråka.
Jag klädde mitt smyckesträd som jag fick av min syster när jag fyllde år. Sjukt fint!
Och så tog jag på mig gympaskorna för att få en ordentlig promenad. Bilderna därifrån kommer förr eller senare!
Och idag tog jag en lite mindre ordentlig promenad, mest för att spana in det här huset.
Förresten så heter jag SANNINGSHALTEN på Instagram om någon har lust att följa mig.
Åsa assar: Ett anfall
I lördags, när jag köpte blommorna till Anna, så gick jag även till Body Shop för att köpa schampo. Det är först på senare året/åren som jag blivit en återkommande (schampo-)kund där. Därför har jag ännu inte insett det min kusin Pernilla redan visste:
Man måste vara mycket kort och ha mycket långsamma rörelser inne på Body Shop! De kan lukta till sej en "svag" (Finns ingen annan butik i VÄRLDEN som kan få mej att undra " Hur f-n gick detta till?!!" När jag kommer ut igen!)
Jag föredrar egentligen butiker som LÄMNAR MIG IFRED. Nej, fråga inte om jag behöver hjälp. Titta inte på mig som vore jag tjuv. Låt mig bara gå runt i lugn och ro. (Jag har förstått att de flesta vill ha frågan "behöver du hjälp med något?", men nej tack.)
Det började väl egentligen bra. Jag stegade fram till schampot, men istället för att gå till kassan så började jag titta mig omkring. Det är ju så många färger där och saker som doftar gott. Plötsligt stack ett huvud fram, jag uppfattade det som om det kom lite nerifrån.
"Letar du efter något?"
"NEJ!" röt jag och visade tänderna. Inte.
"NEJ!" röt jag och visade tänderna. Inte.
Jag bytte sida och tittade där. Stod och glodde tomt framför mig vid sminkavdelningen när en andra kvinna plötsligt uppenbarade sig bredvid mig. Den här gången var det en lång kvinna som liksom böjde sig lite som om hon pratade med ett barn. Och hennes röst var lite åt det hållet också, med stockholmsaktig dialekt.
Sen hände allt väldigt fort.
Hon började måla på sin hand med ögonskugga. Först grönt, sen lila.
Och plötsligt satt jag i en stol med en stor spegel framför mig och håller mina glasögon i handen. Kvinnan böjde sig åter fram och målade på mig grön ögonskugga. Strax därefter sprayade hon något i mitt ansikte och säger "det känns som att gå genom en rosenträdgård, gör det inte?"
Jag vet inte riktigt. Gjorde det det? Jag tyckte mest det var blött. Som när man är hos frisören och blundar lite försent.
Sen sprayade hon parfym på min handled. Och målade på mjukt läppbalsam och berättade varför det är en hjort på förpackningen. Det är för att de inte har dödat hjortarna för att göra dessa produkter. Tror jag.
Jag sa att jag tänker köpa ögonskuggan.
Hon frågade om jag inte ska ha läppbalsamet också. Men nej, det ska jag inte. Jag är nöjd. För fast det här är vad jag verklligen inte vill ska hända. Jag vill inte bli anfallen! Så är det ganska trevligt att bli lite ompysslad och sedd ett slag. Om den hurtiga stockholmaren nu tycker att grönt är så fint till min svarta eyeliner, så har hon kanske rätt. Och när jag kom hem så kollade jag ingredienserna, ska i fortsättningen köpa all ögonskugga på Boddy Shop, tror jag.
Ja, och sen gick jag till Glitter också. Där fick jag nästan titta ifred.
Åsa assar: Ett litet kalas
Anna och jag skulle ha ett litet kalas, för att fira att vi båda fyllt år. Vi bjöd en person: Markus. Kalaset skulle vara hos Anna och jag lovade att baka något. Och det gjorde jag också, strax innan jag skulle gå. För sån är tydligen jag. Kakorna blev mycket goda! Receptet hittar ni här. Men där det står typ "sen är det bara att..." så är det inte så himla bara, om ni inte typ är min syster eller så. Och kakorna är ju mycket snyggare där i den bloggen. Mina kakor har en tendens att bli lite småfula, inte för att dissa! Jag säger bara som det är.
Till sist blev i alla fall kakorna klara och jag började gå mot Anna några minuter efter att jag skulle ha varit framme. Men fram kom jag. Anna hade köpt fina blommor.
Och hon hade också bakat.
Och klätt sig fint.
Ytterligare en titt på mitt verk.
Det här köpte Anna i USA till mig, för att hon fick låna min kamera.
Och det här fick jag av henne i födelsedagspresent! Av mig fick Anna två orkidéer, med fina krukor som passade så bra hos henne. Hade sånt himla flyt när jag köpte detta (dagen innan, ute i god tid!)
Den här söta fick jag av Markus. Som satt där och bara fick ge och ge (och äta kakor), det var ju lite tråkigt. Men han ska flytta, så då kommer jag dit med värsta inflyttningspresenten istället. Jag undrar vad.
Åsa assar: En av de finaste
Åsa assar: Tvillingsjälar
Vi måste prata om en sak. Som jag nämnt ibland så har jag ett guilty pleasure; att se En plats på landet. Eller Escape to the country som det egentligen heter. För er som inte vet kan jag berätta att det är ett tv-program från Storbritannien, där par vill flytta ut till landet och så blir de visade tre hus som är till salu. Jag gillar hus, helt enkelt. Och landet också kanske. Och England. (Dock gillar jag även lyckliga slut, och det är ganska otillfredsställande (<okej skrev på riktigt det senaste ordet samtidigt som jag tittade på tv. Ville bara trycka in lite självbeundran här), hur som helst... Det är ganska (jag gör det nu igen) otillfredsställande att man sällan får veta hur det går; flyttar de verkligen in i det där drömhuset?)
Men nu till själva saken vi ska prata om. Jag har lagt märke till en sak angående dessa engelska par. De ser inte ut att vara gifta med varandra. De ser ut som tvillingar! Allihop! TVILLINGAR. Ja, jag vet, det kallas äktenskapstycke. Men ändå. TVILLINGAR.
Jag visar. Var god häpna.
HÅLLER NI MED ELLER?
Och detta är alltså bara från de senaste veckornas program som jag råkat se.
Och då tänkte jag så här.
Var god hör av dig!
Åsa assar: Håkan Hellström
Håkan. Honom tycker vi om. Sedan allra första skivan.
Jag fick se honom i sjömanskostym.
Och för två år sedan spelade han i min stad. Då var jag där med Anna, Markus och Jesper. Det var dagen efter min födelsedag vill jag minnas, och Jesper fixade in oss gratis.
Nu kommer snart en ny skiva igen. Jag kommer mycket ivrigt springa över till Kompakt Disk och köpa. Fast redan finns tre låtar på Spotify. Tycker om! Bland annat låten nedan. Den videon är lite extra rolig eftersom jag fick ett mms från inspelningen, med en liten Håkan ganska långt bort. Jesper där i Göteborg har nämligen varit med på ett hörn, något med projektionerna som syns på väggarna när Håkan sjunger.
Och ikväll är Håkan med i Skavlan. Kolla! Det ska jag så klart. Finfredag!
Åsa assar: Instagram
Den här buketten fick jag av mamma när jag fyllde år. Uppskattades särskilt i tisdags när jag låg hemma förkyld. Så länge jag tycker något är fint och kan äta, så är det inte så illa.
I onsdags hittade jag hopp om våren i tussilagoform.
Det hade skett en brutal utrensning av cyklar i husets cykelförråd. En och annan borde sakna sin cykel. Men inte jag, för där längst bort står den.
Den här bilden tog jag vid tjugo i sex imorse. Det är för tidigt! När jag kom hem för en stund sen, så satte jag mig och kollade instagram. Blev glad att den här bilden hade uppskattats. Och blev ganska förvånad när jag sen såg samma motiv igen i flödet, fast inte den här bilden. Vad i hela friden! Det var visst härmbjörnen som varit i farten, och kanske är det så att hans bild blev snäppet vassare. Kan ju bero på att han tog sin bild i dagsljus... Varsågod för inspirationen!
Åsa assar: High Drama
För några dagar sedan bloggade min fina vän Petra under titeln av ett citat ur Laakso-låten High Drama. Ibland tar det lite tid, men nu har denna låt fastnat i mitt huvud. Och det gör inget alls, det finns betydligt värre saker som kan fastna där. Som förkylningshuvudvärk och snor, och den jobbiga känlsan av ansträngning som kan uppstå när en vän ger en en hemläxa. Jag trodde inte att kompisar fick ge läxor, men det var tydligen fel. Nu ska jag återgå till mitt jobbiga letande, och lyssna när Markus Krunegård sjunger en gång till. Yes please Markus, come to me!
Åsa berättar...
...att hon är nöjd med att hon nu har bloggat en massa, hoppas ni gillar det!
Det gick bra med lite ibuprofen i kroppen, och fint är det också att sitta här i föräldrarnas uterum och se en fasan gå förbi ibland. Och kolla in djupet i bilden!
Åsa assar: Konstrunda
Påsk betyder även konstrunda, mamma och jag tog en sådan i Brösarp. Birgitta Gunnarsson har gjort dessa, och jag kände att den där pimadonnan ville jag verkligen ha. Fast var skulle jag ställa henne? Nej, det får räcka med min punkråtta som jag fick i födelsedagspresent för några år sedan.
Älgar fanns där också.
I konsthallen ställde Sten Oscar Rundgren ut. Inte lika mycket i min smak, men det är en duktig farbror, och rosa ram är stort plus i kanten.
På nästa ställe tyckte jag det som inte var konst blev finast på bild.
Vi vågade oss in hit.
Även här var omgivningen och detaljer där omkring lite mer instressant än konsten. En duktig konstnär, men inte riktigt för mig.
Vi sa tack så mycket och hejdå, och gick hem igen.
Åsa assar: Påsken (igen)
Påsk har det ju även varit. Passar på att berätta lite om det medan ibuprofenet gör lite nytta i min kropp. Det här påskägget fick min syster, och resten av familjen fick också varsitt av mig (fast Isak var inte fysiskt närvarande och har därför inte fått sitt än, kan därför inte visa upp det. Buhu). Jag fick förstås också, för jag är så himla snäll.
Dessutom fyllde min syster år på påskafton, och jag skojade till det med ytterligare ett ägg till henne, ett stort ett!
Påsken var alldeles för vit på Österlen.
Fjädrarna var åtminstone rosa.
Det blev äggmålningstävling, förstås.
Pappa hade naturligtvis något stort på gång.
Isak var med via Skype. Familjefoto!
Elin vann tävlingen med sin angry bird-kyckling.
Vi målar två ägg var och Isak kom på delad andraplats. Han delade platsen med sig själv. Detta är hans ena ägg, Cartman.
Och Isaks andra ägg, Kenny.
Pappa och jag fick dela tredjeplatsen. Lustigt nog målade han ett jordgubbsland och jag en jordgubbe, utan att vi visste vad den andra höll på med.
Sen visade Elin upp ytterligare talanger genom att pyssla ihop söta kycklingar.
...och bygga snögubbar!
Åsa assar: Delar av en födelsedag
En suddig bild på dagens klädsel; mina nya pyjamasbyxor. Jag är jättedålig på att vara sjuk, det är väldigt väldigt synd om mig. Förmodligen har jag inte ens feber, då hade jag nog inte kunnat sitta upp. Ja, jag är lite klen. Tack och lov blir jag sjuk väldigt sällan. Men varför just igår, på min födelsedag? Tack för den.
Men om jag ska försöka fokusera på den del av födelsedagsen som är värd att assa, så fick jag presenter. Detta är från mina föräldrar (väska, utomhusopera i sommar och pyjamas) och från min syster (smyckesträd och pyjamasbyxor).
Det bor en rosa liten fågel i mitt nya smyckesträd. Visste inte att jag behövde ett sådant, men det gör jag tydligen. Innan jag visste att jag skulle få det, så stod jag hemma på min egen toalett och hade precis slagit av en stor bit på min ena Rings & things-skål som jag har i mitt badrumsskåp. I skålen låg förstås smycken, bland annat en liten fågel som flög ner i rören. Inte alls kul, och jag fick leka rörmokare (fick fram fågeln, men fick inte ihop rören ordentligt, ett framtida projekt ...). Mot örat hade jag mobilen och i andra änden fanns min syster som fnissade, för hon visste ju att jag skulle få något till mina smycken med en liten fågel på.
Fina tulpaner fick jag också.
Som jag skrev har jag en duktig syster, så även igår. Hon sprang runt som en serviceminded iller, medan jag i min skruttighet var en ännu sämre hjälp än vanligt.
Fast de här lyckades jag i alla fall kläcka ur mig.
Sen kom det gäster, till exempel herr Fasan.
Och Elin använde sitt nya stativ.
Jag hade gjort mig fin med godisarmband (som jag aldrig kommer äta, för det är ett år för gammalt och jag hade på mig det när jag var rörmokare -så ni andra behöver inte heller försöka slicka på det!). Fast egentligen är det ett halsband, fast min hjärna var för stor.
Och så här såg hon ut, sjuk nybliven 32-åring (efter att hon tagit av sig glasögonen. Hon är nämligen rätt klok också, och vill inte ägna sig åt linspetning när hon är sjuk).
Åsa assar: Finpost och presenter
Jag hade, ovanligt nog, inget akut sår. Men ibland måste man unna sig ändå. En present till mig själv.
Nya Hello Kitty-plåster! Ibland behövs det inte mer.
Men så kom jag hem och hade fått finpost!
Det var från Petra, och hennes katter Atlas och Leo.
Jag fick en disktrasa!
Plåster och disktrasa, ibland krävs inte mer för en nöjd Åsa.
Åsa avslöjar hemligheten
Så här brukar jag se ut!
Från jag vaknar till jag lägger mig.
Okej då, jag brukar väl oftast inte vara så snygg i nyllet.
Men om man bortser från det. Så här brukar jag se ut!
Någon som märkt något ovanligt den sista tiden?
I så fall har ni varit mycket tysta om det, lika tysta som jag.
Björn listade ut det efter hundra gissningar och några ledtrådar. När han till sist kom på det tyckte han att jag var ganska löjlig. Han tyckte inte det var något märkvärdigt. Men vi har bara känt varandra sen i somras, så det kanske är därför.
Petra har också gissat rätt, efter att jag skickade en fluffig bild till henne. Hon gissade på det, eller att jag var söt som ett nypon.
Men ingen annan har sagt något, så kanske är det verkligen bara jag som tycker det är en grej?
Så här såg jag ut i påsk, med klämmor och allt. Och ingen sa något! (Jo, okej, min syster sa något litet.)
Jag har inte klippt håret på snart två månader! Ju!
Jag brukar klippa mig själv ungefär var tredje vecka. Nu har jag slutat.
DET är hemligheten, en förändring. Längre hår. Hur långt vet jag inte, får se när jag tröttnar.
Ser ni det nu eller?
Åsa om tid, klantighet och plats i syskonskaran
Lyckades jag precis blogga, markera inlägget och trycka på delete, av misstag? Ja, det gjorde jag! JAG DISSAR DIG ÅSA, HÖR DU DET!
Då skriver jag väl om det igen. Eftersom det var så himla viktigt. Varsågod, bonusdissning.
Skrattar bäst som skrattar sist. Han var snäll i tisdags, Björn. Men nu har han satt ner ramen. För medan jag bloggade om Björn och tid igår, så gick just tiden, och plötsligt var jag i säng en timme försent. Jag försökte slingra mig ur straffet. Men Björn satte ner ramen, klorna ner i golvet. Det råder Björntystnad. Det är tråkigt. Men kanske är det största straffet ändå den trötthet (och klantighet, uppenbarligen) som så naturligt uppstått.
Jag skulle behöva en tidsguide nu. Och stora mängder energi. Jag har mindre än fyra timmar på mig, och jag vill/måste göra följande:
- Diska
- Laga och äta mat
- Kanske diska igen
- Blogga
- Annat internetgrejs
- Duscha
- Göra världens lättaste godis/kakor
- Lägga mig i tid
Det är nog det näst sista som känns jobbigast. Jag fyller ju år imorgon (det var då ett himla tjat!) och jag och min syster (som fyllde år på påskafton, vilket jag inte har bloggat om än. STRESSEN) ska ha ett litet släktkalas hos mina föräldrar imorgon. I egenskap av äldstasyskon har min syster med en himla fart bakat en massa kakor och lagt in i frysen. Det är även hon som tänkt ut maten. Jag är ganska bra på att planera och organisera, men inte när det kommer till mat och kalas. Jag som mellanbarn (skyller jag på) har väldigt lätt för att bara låta min syster göra allt. Jag känner att det går mycket smidigare om jag håller mig undan. Det faller mig ganska naturligt faktiskt att sätta mig på en stol och kolla Facebook istället. Jag lugnar mitt dåliga samvete med att jag tänker städa lite i huset. Och så kan jag ju alltid välja servetter när jag och syster ska handla på Maxi innan vi åker söderut imorgon.
Åsa assar: Björn och tid
Jag hade visserligen blivit fördröjd av en alkis som letade efter en toalett i mitt hus, men tyckte ändå inte att jag var så himla sen när jag tog den här bilden. Klockan var 16.07.58 och det var två sekunder till jag skulle träffa Björn utanför Hemmakväll.
Strax efter att jag tog den här bilden, klockan 16.09, fick jag ett sms: "Du är en minut sen!"
Björn var ändå inte jätteilsk när jag kom fram två minuter sen. Vi började gå och vid Domus såg vi en punkare som jagade en stackars anka. Ingen ingrep, de bara tittade på. Typiskt fega.
Sen tvingade Björn mig att ta den här bilden. Jag kunde ju ha ansträngt mig lite mer, kan jag tycka.
Jag tycker att det är fruktansvärt med folk som står nära stup, och just därför gick Björn och ställde sig där. Sen vände han sig och avslöjade att han vara lite höjdrädd.
Björn lånade min kamera och utnämnde detta till årets bild.
Vi gick vidare och Björn plågade mig genom att krysta ur sig signaturmusiken (eller vad det heter) till diverse filmer och tv-serier. Hela min hjärna skakade lite, det blev väl helt enkelt lite för mycket av det goda.
Vi gick förbi Allöverket och Björn började plötsligt gå och låta som en cowboy. En fascinerande förvandling.
Jag gillar den här utsikten mot stan, inklusive skatarna. Fast jag kunde ju låtit bli att täcka kyrkan med en lampa.
Jag gillar spåren också.
Sen låtsades jag vara modell en stund. Jag var vår-Åsa, åtminstone under alla lager.
Sen gick vi tillbaka igen, medan Björn funderade på hur han skulle kunna hjälpa mig med mina stora problem med tid.
Björn beställde mat, jag tittade på (trots att jag också var hungrig). Jag försökte ta en bild på the bishop med kyrkan i bakgrunden. Björn fick då en déjà vu, jag hade visst gjort så förut (fast jag aldrig varit där).
Mitt i en tugga tändes en glödlampa över Björns huvud. "Kom du på något nu?" frågade jag, han nickade och tugg-tugg-tuggade klart. Så sa han: "Nu kom jag på ett väldigt egocentriskt straff om du inte sköter dina tider. Du och jag ska inte ha någon kontakt dagen efter!"
Jag var nöjd (fast hungrig), och gick hem igen.
Fast nu undrar ni förstås hur det gått med mina tider och straffet. Jo, det har faktiskt gått ganska bra.
Tills i måndags då min klockan spårade ut rejält och jag la mig över en timme försent.
Men jag är stark. En dag utan björnkontakt ska väl gå bra.
Det var lite tråkigt. Men det gick.
Klockan hann bli mitt på dagen, och då fick jag plötsligt ett sms från Björn.
Jag tvekade lite innan jag svarade.
Är detta en fälla? :( skrev jag till sist.
Men det var det inte. Björn hade bara inte räknat med att han också blev straffad på detta vis, ingen Åsakontakt!
Min reaktion på det?
Hehehehehehehe
Åsa assar: De senaste åren
Okej, så jag fyller alltså år på lördag. Naturligtvis har jag aldrig varit så klok och så snygg som jag är precis nu. Jag tänkte visa er den här utvecklingen genom bilder som är tagna på min födelsedag (eller åtminstone i närheten, två veckor är väl i närheten?). Fast bild från 2013 får vänta.
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
Dagens bästa
- Karins Konstgrepp, mest den här videon.
- Att jag bloggade igen (märker ni väl).
- Att jag var saknad!
- Att jag mötte Anders Flanderz och log åt honom.
- Att jag fick Gudrun Sjödén-katalog.
- Att jag åt tidigt och strukit lite från Att göra-listan från igår.
