Åsa assar: Grå linjer (inga röda) och en Björnpromenad
Var var jag någonstans?
Jo, det var ju sociala veckan, och nu hade jag precis fått reda på att jag hade kommit in på utbildningen och väntade nu på Björn. Han ringde på porttelefonen, och sen hörde jag hans steg i korridoren. Sen tystnade de. Jag öppnade dörren, och hittade Björn med fundersam blick (samt dåligt lokalsinne dito) stå och titta på grannens dörr. Så såg han mig och sa "Jaha! A! Inte Å!"
Jag tryckte upp antagningsbeskedet under näsan på honom och han sa "NÄMEN! GRATTIS!" (Nej, först sa han "jaha där! Jag trodde bara det var en grå linje!") och jag fick en kram. (På tal om kramar, imorse vid sjutiden fick jag en grattiskram som nästan skulle kunna betecknas som obehaglig. (SLÄPP MIG SLÄPP MIG, skrek jag... inte) Somliga vet kanske inte riktigt hur man gör.)
Sen svarade jag på dagens andra felringning. Den här människan mumlade "jaha, då får jag ringa tillbaks till röntgen." Ett tecken. Eller inte.
Vi gick ut på balkongen för att fotografera med det här lilla livet. Bland annat kom jag plötsligt ihåg att man måste dra fram filmen också, men innan dess hann det bli något som förmodligen har fyra armar och ett huvud ovanpå det andra. Vi kan kalla hen för Åsbjörn. (Tack vare att en klåfingrig Björn redan hade dragit fram filmen en gång, så blev det inte en ÅsBjörn-Anna.) Den här och följande två bilder på mig är fotograferade och redigerade av Björn.
Se bestämd ut. (En annan gång ska jag se ut som någon som kammar sina ögonbryn.)
Jag bytte kamera eftersom vädret inte betedde sig helt pålitligt, och så gick vi ut.
Björn tycks nöjd med det som verkar vara bilden där jag är bestämd.
Eftersom jag nyss fått reda på att jag kommit in var jag lite okoncentrerad. Och mitt fotograferande var hyfsat obefintligt och obra. Därmed ingen röd tråd här inte. HA LITE FANTASI VA. Fast hus och tak, det tycker jag om.
Det är bara en hänvisning, sa han och lät som vanligt. Lite längre bort började han prata finlandssvenska, och lät preciiiiiis som Mark Levengood.
De har i alla fall byggt klart träden, alltid något. Jag satte Björn på tåget, och gick hemåt igen.
Byggkrans på det som kanske blir ett fängelse trots allt.
Sen var jag hemma igen. Mest för att kolla om det verkligen stod att jag kom in på den där grå linjen.
Kommentarer
Postat av: Björn
Grattis igen!! Men gudars vad tjocker jag ser ut!
Och förresten, om det nu inte framgick: Det var inte jag som gav den oönskade kramen till Åsa! Tror jag.
Svar:
Åsa
Trackback
