När jag kommer hem är jag alltid trött. Och jag tänker, eller säger högt; "Nu ska du laga mat direkt. Inte surfa." Och alltid tre minuter senare sitter jag där med mobilen. Det är ett problem, att min självbevarelsedrift är så skruvad.

 

Igår gjorde jag precis likadant. Jag satte mig på köksstolen med mobilen tvångsmässigt i handen. Jag kollade Facebook och överst låg Tobbes status, han är sambo med min kusin Sofie. Han skrev att han varit tvungen att gömma sina Eddie Meduza-skivor för nu har treåriga Alfred lärt sig texterna. Jag klickade på kommentarerna, och det som dök upp var en lång diskussion med Pernilla, min kusin som alltså är syster med Tobbes sambo. Jag läste igenom det underhållande samtalet, och då blev jag helt otippat indragen. Mycket roligt, jag gillar att bli indragen. Särskilt när det som sägs är gott:

 

Pernilla: vad långt du har kommit i utväcklingen när Sofie INTE behöver tala om för dej vad du bör göra! ^^

Tobbe: Utväcklingen stavas inte me ä Pernilla!!!!!

Pernilla: Ojoj oj! Vill du att vi ska till kusin Åsa? Så kan hon lära båda familjerna hur man stavar. För det tror jag ingen av oss är stjärnor på!