Åsa assar: En konfirmation
Förra lördagen var jag på konfirmation. På väg dit genom bokskogen upptäckte vi att vi förföljde konfirmanden med familj.
I kyrkan hade väggarna ögon.
Syster och pappa i kyrkan. Pappa djupt försjunken i eftertanke. Nä, han kollar bara på sina foton i kameran.
Kollekten skulle gå till Världsnaturfonden och Läkare utan gränser, så jag skänkte allt jag hade på mig.
Jag tog min första nattvard sen jag själv konfirmerades; jag var så himla hungrig. Dock gillar jag varken papper eller vin, men jag fick ner det i alla fall. (Observera hur djupt jag doppade oblatet i vinet.)
Där kommer konfirmanden Elof med korset. Det var en lite underlig konfirmation; de gick in till eurovision-introt, alla fick sjunga Sommartider hej hej, prästen typ rappade till En riktig jävla schlager (fast nu med texten En riktigt härlig konfa) och sen gick de ut till Darth Vader-marchen, pom-pom-pompompom, ni vet.
Sankt Olofs kyrka, och lite släkt.
Sen åkte vi hem till Elof, fast ja... detta är grannens hus.
Bibeln hade blivit färgglad.
Den här fina skålen gav jag och mina syskon till Elof. Köpt av Birgitta Gunnarsson vars konst jag och mamma (och senare Elin, men det visade jag inte då) tittade på i påsk. Det kan ni se här.
Sträcka på sig.
Gurgel, gurgel, gurgel.
Den där ankan är lite speciell. Den är mindre än en vanlig anka. Förut hade den två kompisar där, men de flög iväg. Hur sorgligt är inte det? De flög iväg!
Här försöker hen socialisera med en vanlig anka. Går sådär :/
Fina Olga.
Den modiga flugan.
Det bjöds mycket god fika (och mat, men den fotograferade jag inte ty jag är ingen matfotograf).
Även min moster, som hade bakat kakorna, tyckte det var gott. Hon åt nämligen kaka med vänsterhand och tårta med höger, samtidigt.
Sen åkte vi hem till mina föräldrar igen, men jag blev inte insläppt i huset förrän jag hade tvättat bort gåsaskiten från mina skor.
Kommentarer
Trackback
