Åsa assar: En Brösarpspromenad

Förra helgen gick mamma och jag ut i regnet och tittade till mormors och morfars grav. Moster Gerd hade gjort fint och med en del möda satte mamma ett elektriskt ljus där i lyktan. När mina morföräldrar dog med åtta månaders mellanrum tyckte jag att de var gamla och sjuka. Egentligen var de bara sjuka. Det är synd att de inte fick vara friska längre. På mormors sista födelsedag hade morfar varit död ett halvår. Jag undrar om hon tänkte på det. Och jag undrar vad jag gav henne.
 
När vi kom hem igen trodde vissa förvirrade små att det hade blivit vår. Pärlhyacinter är en av mina favoritblommor, fast inte riktigt nu.
 
Jag berättade ju nyss om utegymmet som skulle byggas i Brösarp, och utlovade fler träningsbilder på min mor. Vi försökte lista ut hur men egentligen ska träna här. Förmodligen är det inte meningen att man ska hoppa däremellan.
 
Här är det nog meningen att man ska dra sig upp. Att jag ska orka det känns ganska orealistiskt, dessutom nådda jag inte ens upp. Jag ska börja träna. När som helst nu.
 
På väg hem igen träffade vi på en hackspett (i mitten av bilden). Jag tycker om dem. De väsnas och bryr sig inte.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0