Åsa assar: Att skriva

Om jag skulle skriva en bok om att skriva skönlitterärt, så skulle nog följande tips vara de viktigaste;
  1. Bara skriv! Vare sig du behöver en plan eller om du låter berättelsen födas under tiden (eller en kombination av dessa två), så är det verkligen bara att sätta sig ner med ett tomt dokument och låta fingrarna dansa.
  2. Skaffa en skivarkompis! Någon som du kan skicka din text till, och få pepp och hjälp av. Gärna ska det vara någon som är bättre än du, inte ouppnåeligt bättre, men så pass mycket bättre att du både blir hjälpt och sporrad.
 
Min skrivarkompis heter Björn och han har verkligen fått fart. Han skriver EN ROMAN nu som jag får delar av skickade till mig då och då. Känsla just nu; den borde bli utgiven. Han har kommit väldigt långt på kort tid. Detta fick mig först att känna mig en aning misslyckad. Det var ett tag sen jag skrev något. Tänkte skriva på min barnbok, men Björns vuxentext fick mig att tappa lusten (dock är jag skyldig mina två påhittade barn att få berätta sin historia), så jag bestämde mig för att ge en annan idé en chans. Min idé bestod mest av en man som hade lite konstiga saker för sig. Jag råkade se en bild på en man som hade dessa konstigheter för sig, och fick då titeln till berättelsen serverad rakt framför näsan. Idén var född. Och nu är jag igång. Fingrarna dansar, karaktärerna skriver sig själva. Vilket förstås kan leda till att det inte alls handlar om den där mannen som jag såg på en bild. Det här med att skriva alltså, vilken grej!
 
Just nu har jag nästa 14 000 tecken (jag började igår kväll), och det känns himla bra. Jag är nöjd med texten, och skrivarbjörnen gillar det också, så allt är bara bra. Fast nu verkar det som någon Marie vill ha min uppmärksamhet, vet inte riktigt vad hon vill, men det är bäst jag skriver så får vi se.
 
 
P.s. Nej, jag skriver inte på skrivmaskin :)

RSS 2.0