Åsa dissar sin mage, för er som undrar hur det gått
Jag har varit absolut proppmätt i några timmar nu. Det är inte alls särskilt trevligt. Jag kom på att jag inte tagit posten i dag så jag tog med mig magen på promenad i det här korridorlika våningsplanet som jag bor på och gick bort till lådan. Och där låg brev från läkaren.
Jag är i stort sett helt normal.
Detta är normalt:
- Blodvärde
- Vita blodkroppar
- Blodsocker
- Lever
- Folsyra
- Njurar
- Ämnesomsättning
- Jag tål gluten
- Jag tål laktos
En sak var lite onormal:
- B12-värde över normalgränsen
Läkaren skriver att hon antar att jag tar något vitaminpreparat. Det gör jag inte direkt, men jag antar att Probifrisk + mjölk + mycket fisk skulle kunna bidra till detta. Jag får väl ringa och fråga.
Jag äter medicinen läkaren skrev ut. Jag mår ungefär som vanligt, upp och ner går det. Det suger. Det är så klart skönt att det inte är något fel på mig, men hade varit så skönt med en förklaring. Jag ska ringa och fråga vad de tänker hitta på för mig nu. Och lite lagom försiktigt får jag väl försöka börja äta gluten igen, får hoppas att magen går med på det.
Till sist; har alltid haft problem med mat på olika sätt. Alltid velat gå upp i vikt dock. Men nu, 33 år gammal tycker jag plötsligt att mat är så himla gott. Men magen bara hatar det. Fatta tröttsamheten.
Åsa dissar väl mest
Jag dissar väl mest nu för tiden.
Men jag har i alla fall bytt duk i helgen. Det är lätt, kan man tycka. Men ändå. Det är mycket som tar emot i det här kombinerade mag- och huvudvärkskrånglet som jag lever i.
Och så har jag bakat fröknäcke. Gott.
Jag tänker att om jag bara
- lägger mig i tid
- stiger upp i tid
- vilar efter maten
- slutar stressa
- pluggar tillräckligt
- gör roliga grejer tillräckligt ofta
- kommer ifatt med bloggen
- promenerar varje dag
- och börjar med yoga
så kommer det nog lösa sig med magen och huvudet. Men det stämmer förmodligen inte och sitter ju väldigt långt inne i så fall. Jag når ju liksom aldrig första punkten.
I helgen har jag också haft besök av mamma och också fått en del diverse gjort. Men jag hade varit mer nöjd om jag sluppit huvudvärk och magbesvär mellan varven. Och om jag inte hade ätit den där paranöten för nu kliar det i ögonen (jag ska aldrig mer äta paranötter). Det hade också varit tokbra om jag gjorde en sak i taget och inte bloggade samtidigt som jag tittar på Babel! (Fast till saken hör att man inte kan titta på min tv utan att få huvudvärk, eftersom mottagningen är värre än årtiondet då televisionen uppfanns).
Och nu har jag skickat in en novell till Skrivas mindre novelltävling.
Åsa assar: Regn
Enligt mitt flöde på facebook är det rent vidrigt att det regnar i dag. Mitt i klagosångerna där finns ett YAY över regnet, det är inte mitt, men det kunde varit det. Höst på sommaren är min favoritårstid.
Jag har inte mått bra av värmen den senaste tiden. Jag mår fortfarande inte så himla bra eftersom min mage nog varit extra jobbig den senaste tiden - eller så har jag bara blivit extra trött på det. Översvämmad bägare etc. Det är ju rätt dissigt att skriva om en mage som de senaste 6-7 åren har betett sig som ett as. En läkare sa magsår (det var det troligtvis inte), en annan sa magkatarr. Jag säger ibs? För lite sömn? För mycket stress? För stora krav? JAG VET INTE. Jag vet bara att jag är välidigt illamående väldigt ofta. Och att jag kan gå från proppmätt på ett äckligt sätt, till vrålhungrig på fem minuter. Och att magen mycket ofta ser ut att innehålla en fullt livsduglig bebis. För att nämna några saker.
TIPS TACK!
Men senaste tiden har inte bara varit skit. När jag har mått bra har jag varit glad, för så funkar jag tack och lov (tills det blir för mycket, som nu). Och nu är jag glad över att jag åtminstone slipper må illa av värmen och att jag kan vara inne hela dagen och pyssla med mitt (fast jag ska ta en promenad med är tanken). I går beställde jag äntligen ett fodral till min nygamla mobil som jag fått överta från min bror. Nu ska jag beställa nästa termins skolböcker (tiden går för fort!) och kanske någon annan bok också (som jag inte kommer hinna läsa).
Nästa assning blir roligare, lovar jag. Bjuder nu till sist på bild på mat som Emma bjöd på mig förra fredagen. Den är köpt på Sumo Sushi och var mycket god. Jag fick Emmas sallad, för fröken tycker inte om sånt. (Annars är det jag som petar över mat till omgivningen, det är ju fint när det kan vara tvärtom ibland.)
P.s. Nej, jag tänker inte alls köpa någon bok extra som jag inte kommer läsa ändå, och som jag heller inte har plats med här - det finns ju bibliotek.
Åsa dissar: vikthets
Vissa av er vet säkert hur det är. Man ska plugga, men allt annat känns intressantare. Surfar runt lite. Råkar se reklam för viktklubb.se. Man ska fylla i sin vikt, sin längd och sin målvikt för att räkna ut när man kan nå sin målvikt. På skoj fyller jag i mina riktiga siffror. Jag råkar vara fullkomligt normalsmal och fullkomligt nöjd. Min kropp i sig fungerar som den ska (när jag inte råkar ut för någon tillfällig och kanske hypokondrisk åkomma). Jag skulle vara lika nöjd om jag vägde lite mer. Hur som helst, jag fyller i att min målvikt är ett kilo mer än vad jag väger. Så här svarar viktklubb.se:
Du har valt en målvikt som är högre än din nuvarande vikt.
Prova igen och välj en målvikt som är lägre än din nuvarande. BMI står för Body Mass Index. Siffran ska inte ses som ett exakt mått på eventuell över eller undervikt. Om du exempelvis är mycket muskulös kan du få ett högre BMI.
Ditt nuvarande BMI är 20.2
Tack så mycket, men nej tack.
Jag kan dock lägga till att när jag ändrar till att jag vill gå ner ett kilo så säger sidan att den inte tycker det är en bra idé.
Åsa dissar: En misslyckad linnérunda
Jag, vän av kronologi, väljer att göra ett undantag och hoppa framåt i tiden här i bloggen. Jag hoppar (tillfälligt) fram till för ett par timmar sedan då Anna och jag skulle gå Linnérundan igen.
Min lilla meterolog Anna, och även jag, har kollat appar och SMHI och DMI sen igår, för att se om det skulle bli någon torr promenad. Vi ville ha torrevär. Och allt stämde. Det regnade på morgonen. Det slutade regna. Klockan tolv skulle vi gå. Och vi gick.
Vi kom hit. Börjar det inte se lite mörkt ut?
Vi tänkte att bara vi tar oss över bron (bort från det öppna fältet) så är vi förbi både regnet och... just det, korna.
Så vi fortsatte att gå, det var ju lugnt.
Tre fyra minuter senare öppnade sig himlen jättehastigt. Regn, åska och hagel (eller eventuellt de största regndroppar jag sett).
Och de där korna då? Jo, de var naturligtvis på väg över vår stig för att söka skydd under träden.
Men åh, vad är detta? Två människor, de ser ju väldigt intressanta ut.
Regn och åska? Who cares! Let's gå de där människorna till mötes istället.
Jag skrek (inte som i att jag tokvrålade något ingenting, jag skrek "stanna där, kossan!" eller något), hjälpte föga.
Då kom jag på det, jag klappar händerna. Klapp-klapp-fortsätt framåt. Det gav effekt. Tydligen är klappande människor lite läskiga.
Men även klappande människor är rädda, särskilt den där människan som gick bredvid mig som ville använda mobilen i åskoväder för att ringa och berätta att hennes sista stund eventuellt var kommen. Hon såg oss (mest mig berättade hon sen) ligga på marken, efter koattack. Jag såg inte samma sak, jag såg att jag inte ville vara där just då, och att vi måste därifrån.
Så jag sa: "Ska vi vända?". "Ja" sa Anna, och vi vände. De två klappande människorna skyndade tillbaka igen och Anna kikade över axeln ibland för att se hur pass förföljda vi var. När de gett upp började vi springa. I ösregn och åska sprang vi (kanske 500 meter) mot det lilla fågeltornet som saknar tak. Och där satt vi i en hörna och blev... låt oss kalla det kalla och blöta. Ännu mer.
Kall och blöt. Innan hade jag mascara på mig. Och torra kläder. Den här bilden, då det regnar mycket mindre, är tagen 15 minuter efter förra bilden. Uppenbarligen kan det vända fort.
Här har vi skiljegränsen mellan oväder och fint väder. Och vid det här laget kände jag mig ganska så stolt över min insats.
Där står de och trycker under träden, ODJUREN. Och solen hade nästan hånfullt börjat värma igen.
Stad under fluffigt täcke.
Som av en händelse hade jag en kjol i väskan så jag bytte om och blev en aning torrare. Lägg märke till att jag fryser en liten aning. (Samt visade eventuellt rumpan för ett passerande tåg.)
När ovädret dragit förbi lite mer så fortsatte vi hemåt (för blöta för att fortsätta rundan, och inte särskilt sugna att hamna bland korna igen), men gick en liten annan väg så det blev lite längre. Det blev inga 6 km denna gång, men kanske 3,5 trots allt.
Sen vilade vi (och personerna på bilden) oss lite innan vi tog oss hem. För min del var det filten som gällde. (För Anna var det banankaka.) Nu sex timmar senare har mitt hår precis torkat.
Så alltså; Om du hamnar i en koskock klappa händerna och vänd om du kan. Varsågod på förhand.
För övrigt, gårdagens och dagens citat: "Vilken fin färg!". Igår om kläder, idag om skalbagge. Vi är gamla nu. Och så roliga att jag får lite ont i magen.
Åsa dissar
Just nu dissar jag väldigt mycket att jag betalat 5% av min lön till ett skitfack som aldrig hjälpt mig. Jag vet att fack är alldeles lysande, men... den enda gång jag bad om hjälp fick jag höra att jag skulle prata med arbetsledningen, vilket jag redan gjort. Och sen hände INGENTING. Tror fortfarande att vi alla har blivit lurade. Så nu ska jag alltså plugga och gå ur skitfacket, hur lång tid det tar att gå ur vet jag inte. Till och med deras hemsida ser ut som en dinosaur.
Letade upp mitt nya fack. 100 kr/år när jag pluggar. Och sen är avgiften inte långt ifrån hälften av det jag betalar nu. Och jag räknar med att tjäna mer sen. Så. Hur är det logiskt? Deras hemsida är till och med snygg, och enkel. Det är till och med enkelt att gå ur det facket. Om jag nu skulle behöva det.
Mvh bitter, men kanske på rätt väg.
