(Varning, här kommer ett först-gjorde-jag-det-och-sen-gjorde-jag-det-inlägg, fast Åsa style.)

 

Ni vet hur det är, man sätter sig för att skriva lite i bloggy, men just precis då råkar man smeta soygurt på sina glasögon och eftersom man är en gnutta lat (och dessutom har ont i kroppen pga se nedan) så reser man sig inte utan skriver det himla inlägget som i en dimma. Blåbärssoygurtdimma.

 

Dessutom har jag ont i min käke, förmodligen biter jag ihop för hårt. Kanske händer det när jag sover.

 

I natt när jag sov hände följande i en dröm: En svart man var på tv, han hade rakat huvud och neutrala kläder och han sa "det var länge sen jag kände en sån här kärlek" (eller något sånt). Själv satt jag i soffan och kände värmen från ett ormbo av sladdar som låg i mitt knä, njutningsfullt. Min mamma satt bredvid, hon tröttnade på tv:n, reste sig och la filten hon hade på sig på mig i stället. Det blev för varmt och jag tog bort den. Ändå väldigt neutral dröm.

 

 

Ger jag ett splittrat intryck? Jag är nog ganska trött (ja, planen var förstås att sova för ett tag sen) och stressad. S.K.O.L.A.N. Den är som en liten liten gnagare som konstant tuggar på mig. Nomnomnomnom.

 

I dag hade klassen ett träningspass som vår lärare i arbetsmiljö höll i. I träningssalar finns det en massa speglar. Jag kände mig som när jag började på Friskis och svettis vid någon gång 2007/2008. Jag stod där och såg min för smala spegelbild och tyckte att det inte var så roligt att se. Men jag fortsatte träna, fick lite muskler och spegelbilden blev trevligare att se. Men det var då, och nu är jag lika smal igen. Så där stod jag i dag. Och så tränade vi och jag kände mig som Kristianstads klenaste person. Med andra ord behöver jag träna. I morgon kommer jag ha ont.

 

Kom hem, fick en dusch, fick lite mat. Och fortsatte med examensarbetet (pillepillepill), hade lite kontakt med mina medförfattare och skrev till den ena att jag kände mig sliten och som att jag höll på att bli sjuk, då sa hon att hon tyckte jag skulle pausa i kväll. Och jag är inte den som är den, så jag har pausat sen halv sex. Carpat kvällen. Tack Lisbeth.

 

Men trots att man carpar så går tiden. Särskilt går den kanske när man själv går långsamt, för det är det jag har gjort. Jag har gjort det vanliga husliga, fast lugnt. Inte hetsdiskat för att kunna plugga vidare sen. Osv. Etc.

 

För några dagar sedan vaknade jag av en dröm som inte var ett dugg munter. Jag kände mig helt matt och sorgsen. Drömmar brukar ju försvinna ur minnet ganska fort. Säkrast är att anteckna direkt om man vill komma ihåg. Riktigt så gjorde jag inte denna gång, men jag tog tag i min mobil och skrev texten nedan. Så jag vill assa det, att jag kan vakna och ligga helt matt på rygg i fem minuter, och sen författa något helt okej.

 

Så här skrev jag:

 

Ni vet när all ångest man känner dyker upp i en dröm och omvandlas till en perfekt blandninng av cool och söt tjej? Den där sorten man kanske själv vill vara, men misslyckas. Dessutom har man blivit lite för gammal. Det hände mig. När jag vaknade kändes det som att hon hade stuckit tandpetare i mitt hjärta. Hon hette Yim. Kanske Yim Thomsen. Jag ska hålla utkik efter dig, Yim, och hålla dig borta om jag kan.

 

Jag föredrar nog mina orealistiska och ologiska drömmar då. Yim var totalt logisk.

 

I samma dröm hade jag blandat in min bror som för andra gången på kort tid dök upp som ett litet barn i min dröm. Denna gång sjöng han en göllig liten sång. Jag föredrar det varje gång framför Yim och hennes förbannade tandpetare.

Det här har inte direkt varit den bästa dagen jag klämt ur mig. Den började helt okej men har sedan gått utför. Jag har klantat mig något enormt. Ser mig allmänt som en ganska klantig person, men idag har det varit värre än vanligt. Fast kanske är det mest en känsla, till exempel har jag idag slagit sönder en ljusstake som inte var min, slagit i tån (i vanlig ordning -och det gjorde SÅ HIMLA ont), plus då en massa mobilklantigheter. Mest mobilens fel. Ganska trött på den nu.

 

Klantig, varm och trött, har jag tvingats sitta härinne med stängda fönster för att de gräver upp gatan. Och det är liksom 25 grader här.

 

Det vettiga hade ju då varit att ta på klänning och försvinna bakom ljudvallen. Men tröttheten ville inte, så jag gick och la mig (under duntäcket (dock ytterst lättklädd, men ÄNDÅ (=jag är fortfarande varm)). Trötthet och sömn har varit mitt fritidsintresse den senaste tiden. Frustrerande, minst sagt. (Tack och lov slutade de i alla fall gräva ganska snabbt (de höll på till halv tio igår) -ljudet byttes snart av högljudda grannar. Inte så mycket bättre, men lite.)

 

Och så började jag drömma.

 

Jag hade rest tillbaks i tiden. Hela världen var vit. Snö. Jag tänkte att det gjorde ingenting, eftersom det inte var vinter på riktigt. Jag hade ju bara åkt dit tillfälligt. Jag ledde min cykel över gatan till mina vitklädda kollegor. Sjuksystrar för längesedan, 60-tal? Jag vet inte. Jag bor på det gamla sjukhusområdet, kanske var det därför jag plötsligt förvandlades till en sjuksyster, dessutom en sjuksyster för längesedan. De var väldigt snygga, fint skurna kläder. Vi skulle nog hitta på något skoj, jag vet inte.

 

Det var den första drömmen. Den andra var mycket mer diffus. Någon alternativ Lucia som skulle fotograferas. Min bror som var väldigt liten.

 

Dröm tre. Det var 90-tal. Eller ännu tidigare? Jag var i alla fall tonåring. Eller visste jag att jag inte var det?  Jag var hemma där jag är uppväxt. Satt i den, av värmen klistriga, beigea hörnsoffan. Tillsammans med -håll i er nu- två tonårspojkar. Otroligt otroligt konstigt, måste jag säga. Tror även en tredje luftade sig på balkongen. Närmst mig satt en mager kille med finnar och fotsvamp. Han var påträngande. Jag ville bara att han skulle försvinna. Lite längre bort satt en söt kille med blondt fluffigt hår. Det slog gnistor. Och vi satt under duntäcke.

 

Pappa gick förbi soffan. Han var klädd i strumpor, skjorta och minishorts (tänk 70-tal). Och tonårs-Åsa säger; "pappa, kan du inte ta på dig ett par byxor, det är liiiiiite pinsamt."

 

Hysteriskt roligt! Jag har aldrig haft några tonårspojkar under ett täcke i en soffa, men ändå blir så verkligt där i drömmen. Den pinsamma pappan kommer förbi.

 

Sen fick jag ett sms i min mobil, och tonårspojkarna FATTADE INGENTING. Vad är det där? Vad var det som lät? Det är uppenbart att de inte hade mobiler på stället jag rest till.

 

Och ett sms fick jag i vakenvärlden också, det var från Anna. Jag ska till henne imorgon, men hon undrade om vi kan ses idag också. Så nu ska jag snart gå och köpa glass. Jag borde gått ut för längesen, men då hade jag ju missat härliga knäppa drömmar.

Jag har egentligen en massa tjusiga bilder att visa upp från helgen, men vet ni hur trött jag är? Nej, det vet ni förstås inte. Jag trodde att jag blivit piggare nu när det är vår och sol, men visst är det väl så att jag redan förstört minst två kvällar den här veckan med att sova några timmar, och att jag alldeles strax kommer göra det igen? Ja, så är det.

 

Igår tog jag en tupplur i 2,5 timmar. Vaknade precis när närmsta affären stängde, så jag fick ta cykeln för att köpa mjölk. Och när jag kom hem igen var det dags att lägga sig igen, men det gjorde jag inte. Så inatt sov jag fem timmar. Det var en ganska upptagen natt, för trots den korta sömnen så hann jag drömma massor av drömmar. Förmodligen tack vare att jag hann värma upp i 2,5 timmar på soffan tidigare. Tänker nu berätta kort om de drömmar jag kommer ihåg.

 

1. Jag var jagad. Det var sommarnatt, jag var barfota. Jag hann inte ta på mig skorna helt enkelt. Jag sprang hemåt, vilket visst var mot Egnahem (jag hade kanske flyttat). Vid Willys hemma blev jag glad, för där stod Markus i sin hatt. Då kände jag mig lättad. (Detta kanske kommer av att Markus i helgen twittrade om att han frågat om vägen i Malmö, och kvinnan han frågade erbjöd sig följa honom så hon slapp gå ensam. Med andra ord, hon tyckte att Markus verkade helt ofarlig (vilket är sant, men man vet ju aldrig!).)

 

2. Jag satt ensam i ett klassrum och längst fram i mitten stod en smal svartklädd psykolog och förhörde mig och skällde på mig, för hon visste minsann att jag inte kommit i tid då och då och då. (Vet ej var jag fick psykologdelen ifrån.)

 

3. Jag satt i ett klassrum och det var dags att skriva mitt antagningsprov. Men nu skulle det snabbt skrivas en hel berättelse, med början, mitt och slut. Min började ungefär så här: "Mannen var ute och gick med sin hund och sin ko." (Björns och min nästa novell ska båda innehålla ett djur.)

 

4. Ni vet hur det är, man vaknar efter två timmars sömn, ser sig förvirrat omkring i mörkret och så avgrundsväser man: "NEEEEEEJ!". Inte "nej, det var bara en dröm!" utan mer "nej, jag ville inte vakna." En sån dröm, ni vet.

Varsågoda! Här kommer en komplett dröm som ägde rum natten till igår.

 

Jag hade skrivit en novell, och nu låg den på ett bord någonstans. En liten, äldre farbror klädd i rutig väst, kavaj, gubbkeps och hela tjillevippen läste novellen och gick fram och tillbaka mellan den och ett papper som satt på väggen. På pappret på väggen skrev han upp min novell som han höll på att läsa. Han muttrade "vad stod det sen då?" och gick tillbaka till bordet där novellen låg. Så gick han till pappret på väggen (samtidigt som han sa; "Jaha ja, men det blir inte lika roligt när jag skriver det.") och skrev det han just läst.

 

Okej, go nuts med analyserna nu! (Gärna här, även om facebook-kommentarer också är trevligt.) Jag tycker själv den är rätt självklar. Förutom delen om att jag skulle skriva roligt, inte riktigt tanken alltid, va?

 

Och nu i det åsiska hemmet funderar jag på att trolla fram ytterligare en dröm, ty jag är trött och har inte energi till så mycket vettigare saker. (Den onda cirkeln: borde tråklaga mat och bli mätt och energisk. Men jag orkar inte.)

 

Jag drömmer alltid så lustigt, fast det känns förstås helt naturligt när jag ligger där och sover.

 

Inatt drömde jag att jag åkte buss och att jag reste på strutsbiljett. Satte mig sen ner för att skicka ett sms till min vän Ola om det, vilket är helt naturligt eftersom vi brukar ha ganska så bussrelaterade sms-konversationer. Sen blev det lite meta när jag väl skickade ett sms till honom i vaket tillstånd och berättade vad jag drömt. Fick en utmärkt förklaring på vad strutsbiljett är; man får åka hela rundan Osby-Lönsboda-Osby och sitta framme vid chauffören. Dessutom berättigar strutsbiljetten till 10% rabatt i samband med lunch på Helgas kök i Lönsboda. Nu blir jag så snurrigt så jag knappt vet vad som är sant.

 

Hur som helst, jag ska se om jag ibland kan komma ihåg att skriva ner snurriga drömmar här. Så jag skapar en drömkatergori.

 

En gång drömde jag att jag var en gravid Laleh som mådde illa och gick på kryckor in i en handelsträdgård. Och vilken kändis var det nu jag fotograferade i duschen?