(Varning, här kommer ett först-gjorde-jag-det-och-sen-gjorde-jag-det-inlägg, fast Åsa style.)

 

Ni vet hur det är, man sätter sig för att skriva lite i bloggy, men just precis då råkar man smeta soygurt på sina glasögon och eftersom man är en gnutta lat (och dessutom har ont i kroppen pga se nedan) så reser man sig inte utan skriver det himla inlägget som i en dimma. Blåbärssoygurtdimma.

 

Dessutom har jag ont i min käke, förmodligen biter jag ihop för hårt. Kanske händer det när jag sover.

 

I natt när jag sov hände följande i en dröm: En svart man var på tv, han hade rakat huvud och neutrala kläder och han sa "det var länge sen jag kände en sån här kärlek" (eller något sånt). Själv satt jag i soffan och kände värmen från ett ormbo av sladdar som låg i mitt knä, njutningsfullt. Min mamma satt bredvid, hon tröttnade på tv:n, reste sig och la filten hon hade på sig på mig i stället. Det blev för varmt och jag tog bort den. Ändå väldigt neutral dröm.

 

 

Ger jag ett splittrat intryck? Jag är nog ganska trött (ja, planen var förstås att sova för ett tag sen) och stressad. S.K.O.L.A.N. Den är som en liten liten gnagare som konstant tuggar på mig. Nomnomnomnom.

 

I dag hade klassen ett träningspass som vår lärare i arbetsmiljö höll i. I träningssalar finns det en massa speglar. Jag kände mig som när jag började på Friskis och svettis vid någon gång 2007/2008. Jag stod där och såg min för smala spegelbild och tyckte att det inte var så roligt att se. Men jag fortsatte träna, fick lite muskler och spegelbilden blev trevligare att se. Men det var då, och nu är jag lika smal igen. Så där stod jag i dag. Och så tränade vi och jag kände mig som Kristianstads klenaste person. Med andra ord behöver jag träna. I morgon kommer jag ha ont.

 

Kom hem, fick en dusch, fick lite mat. Och fortsatte med examensarbetet (pillepillepill), hade lite kontakt med mina medförfattare och skrev till den ena att jag kände mig sliten och som att jag höll på att bli sjuk, då sa hon att hon tyckte jag skulle pausa i kväll. Och jag är inte den som är den, så jag har pausat sen halv sex. Carpat kvällen. Tack Lisbeth.

 

Men trots att man carpar så går tiden. Särskilt går den kanske när man själv går långsamt, för det är det jag har gjort. Jag har gjort det vanliga husliga, fast lugnt. Inte hetsdiskat för att kunna plugga vidare sen. Osv. Etc.