Jag bor i en etta på 27 kvadrat utan balkong. Jag trivs bra i min lilla lya, men saknar att jag inte har någon balkong. Ja, och trädgård förstås. Fast en del tid brukar jag lägga i mina föräldrars trädgård under vår och sommar, och ärligt talat är det på sätt och vis skönt att inte ha det yttersta ansvaret. Det är ju inte min trädgård. Det var för några år sen jag blev intresserad av det här, och det känns som alla andra blev det ungefär samtidigt. Och så kom det en massa trädgårdsprogram, och bäst är förstås Trädgårdsondag (fd Trädgårdsfredag) på svt, med min favoritkock (för att inte säga -man) Tareq Taylor. I lördags var han i min stad och lagadade soppa och invgde utställningen Present, som finns ett litet tag till på Domus parkering. Det är gymnasieelever i hela Sverige som kommit med kreativa idéer för en bättre värld. Gå dit och kolla, eller passa på om presenten kommer till din stad (googla vet jag!).




Tareq kokar soppa. En variant av minestronesoppa, receptet finns i hans nya kokbok tyckte jag mig se när jag bläddrade i den. Ska köpa inom hyfsad snar framtid! Här river han i lite citronskal, för enligt honom är det ibland det som saknas när man känner att något saknas ...



Tareqs dotter Ellen hjälpte till att servera soppan till publiken.



Jag och min syster på utställningen Present. Det var kul att leka lite!

Det är något med sömn och sömnighet. Jag drömmer konstigt. Och ibland när jag vaknar har jag jättebra idéer, som jag sällan skriver upp eller kommer ihåg. Imorse hade jag en jättebra idé, jag kallade den "ja-nej-strategin" och skrev upp det på min magnetiska skrivtavla på kylskåpet: JA-NEJ, står där. Den är briljant egentligen. Jag ska förklara med utgångspunkt från just NU: Här sitter jag i soffan och bredvig mig ligger en tallrik och choklad och papper som det legat knäckebröd i. Ska det ligga där? NEJ. Borde jag ta bort det nu? JA. Borde jag diska? JA. Borde jag laga mat? JA. Borde jag ta bort allt jag lagt på golvet i hallen/köket? JA. Och då säger alltså den här strategin BARA GÖR'T. Men gör jag det? NEJ. Så egentligen är det en dålig stategi för den går ju inte alls att applicera på mig. Men tanken var ju god, jag gillar verkligen tidiga idéer. (Och jo, jag kommer göra allt det där snart, men med vissa tysta muttrande protester.)

Ps. Nyfiken på vem Anonym är som har kommenterat! Blev iaf glad, så tack!

Det är fint att få post när den ser ut så här. Det här vykortet har varit i Paris. Om jag får ett sms så har det aldrig varit i Paris eller någon annanstans. Det bara är och kommer. Vykort alltså, det är fint.

Ny duk och lite röjning senare, så känns det riktigt hemtrevligt här.

Tänk att det tog nio år i den här lägenheten innan jag upptäckte att det växer vitsippor precis utanför. Okej, de växer bara där en liten del av året. Men ändå.

Jaha, det var ju typiskt. Jag kan ju inte ställa en fråga till KonstgreppsKarin och lämna min bloggadress, när jag inte assar. Diss på det, Åsa. Diss, säger jag. (För nu har jag nämligen fått sju besökare istället för en.) Skärpning alltså. Och så alltså, Åsa assar bästa bloggen: Karins konstgrepp!

P.s. Skärpning!