Åsa assar: Att göra något man inte trodde sig kunna

Har haft en liten röst i mitt huvud sen igår som sagt att jag borde ut och jogga. Har förstått att det är lite inne att göra det, men jag är ofta anti mot sånt som är inne (lite dissig helt enkelt). Men att jogga gör man ju ute, tänkte jag. Inte. Men i alla fall, den där rösten ... Så idag så stod jag plötsligt framför spegeln ombytt i något som jag tyckte såg ut som träningskläder. Nej, jag tyckte att jag såg rätt dum ut. Men jag hade känt mig ännu dummare om jag bytt om igen och stannat hemma, så jag gjorde det! Jag gav mig iväg i rask promenadtakt till Hammarsjön här i Kristianstad, och så började jag jogga. Jag vet inte hur långt, jag vet bara att det tog 15 minuter. Hade räknat med ett högt endorfinpåslag efteråt, men känslan blev mest "jaha, det gick ju bra. Då behöver jag inte göra det fler gånger." Men jag gjorde det i alla fall en gång, och det är jag väldigt stolt över. Och vem behöver endorfiner när man får jogga bredvid något så här fint:


Kommentarer
Postat av: Elin

Så vackert!! Och bra gjort med joggandet! Jag är verkligen ingen joggare men nu med ett knä som inte funkar finns det inget jag vill hellre :P



Sv: Tack för att du gjorde dig till känna i bloggen. Det är ju så himla kul att veta vad det är för folk som droppar in och varför. Och visst var jag med på KonstgreppsKarins lista med (det gäller ju att hålla sig framme :))

2012-03-14 @ 10:35:48
URL: http://eeelins.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0