Åsa assar: Björn och tid

Jag hade visserligen blivit fördröjd av en alkis som letade efter en toalett i mitt hus, men tyckte ändå inte att jag var så himla sen när jag tog den här bilden. Klockan var 16.07.58 och det var två sekunder till jag skulle träffa Björn utanför Hemmakväll.
 
Strax efter att jag tog den här bilden, klockan 16.09, fick jag ett sms: "Du är en minut sen!"
 
Björn var ändå inte jätteilsk när jag kom fram två minuter sen. Vi började gå och vid Domus såg vi en punkare som jagade en stackars anka. Ingen ingrep, de bara tittade på. Typiskt fega.
 
Sen tvingade Björn mig att ta den här bilden. Jag kunde ju ha ansträngt mig lite mer, kan jag tycka.
 
Jag tycker att det är fruktansvärt med folk som står nära stup, och just därför gick Björn och ställde sig där. Sen vände han sig och avslöjade att han vara lite höjdrädd.
 
Björn lånade min kamera och utnämnde detta till årets bild.
 
Vi gick vidare och Björn plågade mig genom att krysta ur sig signaturmusiken (eller vad det heter) till diverse filmer och tv-serier. Hela min hjärna skakade lite, det blev väl helt enkelt lite för mycket av det goda.
 
Vi gick förbi Allöverket och Björn började plötsligt gå och låta som en cowboy. En fascinerande förvandling.
 
Jag gillar den här utsikten mot stan, inklusive skatarna. Fast jag kunde ju låtit bli att täcka kyrkan med en lampa.
 
Jag gillar spåren också.
 
Sen låtsades jag vara modell en stund. Jag var vår-Åsa, åtminstone under alla lager.
 
Sen gick vi tillbaka igen, medan Björn funderade på hur han skulle kunna hjälpa mig med mina stora problem med tid.
 
Björn beställde mat, jag tittade på (trots att jag också var hungrig). Jag försökte ta en bild på the bishop med kyrkan i bakgrunden. Björn fick då en déjà vu, jag hade visst gjort så förut (fast jag aldrig varit där).
 
Mitt i en tugga tändes en glödlampa över Björns huvud. "Kom du på något nu?" frågade jag, han nickade och tugg-tugg-tuggade klart. Så sa han: "Nu kom jag på ett väldigt egocentriskt straff om du inte sköter dina tider. Du och jag ska inte ha någon kontakt dagen efter!"
 
Jag var nöjd (fast hungrig), och gick hem igen.
 
Fast nu undrar ni förstås hur det gått med mina tider och straffet. Jo, det har faktiskt gått ganska bra.

Tills i måndags då min klockan spårade ut rejält och jag la mig över en timme försent.
 
Men jag är stark. En dag utan björnkontakt ska väl gå bra.
 
Det var lite tråkigt. Men det gick.
 
Klockan hann bli mitt på dagen, och då fick jag plötsligt ett sms från Björn.
Jag tvekade lite innan jag svarade.
 
Är detta en fälla? :( skrev jag till sist.
 
Men det var det inte. Björn hade bara inte räknat med att han också blev straffad på detta vis, ingen Åsakontakt!
 
Min reaktion på det?
 
Hehehehehehehe                                                           

Kommentarer
Postat av: Anonym

Mysigt inlägg och fina bilder. Jag är ju sämst på att kika in här men passar på att lämna en kommentar nu när jag väl gör det :) Men varför åt du inte när du var hungrig? Kram

Svar: Lite klurigt, men det är Frida :) Om du tittar in ibland så är du verkligen inte sämst på det, du är välkommen! Kom tillbaka snart, det här är min favoritblogg ;) Jag har svårt för att äta offentligt, därför åt jag inte. Men jag borde förstås, borde öva. Kram
Åsa

2013-04-04 @ 21:54:09
Postat av: Anonym

Mitt namn kom visst inte med. Du kanske kan gissa vem det är? ;)

2013-04-04 @ 21:54:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0