Åsa assar: En dag på stan för längesen
Statistiken blir tydligen rätt sorglig här när jag inte haft ork att blogga på några dagar. Kommer ni ihåg när jag skrev att jag skulle blogga ikapp? Det gick ju sådär.
Idag har jag haft en att göra-lista på tolv punkter. Jag har ofta såna listor. Jag brukar sällan ens hinna hälften. Och sen är jag arg på mig själv för att jag är långsam. Fast egentligen är jag bara inte så realistisk.
Plötsligt händer det, hur som helst. Jag har bara tre punkter kvar, och konstigt nog är det de roligaste sakerna. Den ena av de punkterna är förstås att blogga, fast det är ju ine en punkt. Så jag kommer ju inte bli klar. Men här kommer lite i alla fall. Jag går tillbaka till min semester igen, en dag sista veckan när jag gick på stan med Anna.
Dagen började med att jag vaknade av ett sms och smällde armen i det som ska föreställa mitt nattygsbord. Det ledde till en rund regnbåge. Jag har fortfarande ont 1,5 vecka senare. Inbillar mig att jag fått ett stjärnformat märke inne på benet.
Sen tog jag på mig för att gå ut. Observera att jag ser ut att vara mycket irriterad på tjejen i spegeln som hela tiden tar bilder på mig. Dagen på stan började underligt med att jag fick stå och vänta och tacksamhetssnylta på Sparbanken 1826s wifi. Sen dök Anna upp tillsammans med vår gamla gymnasielärare. Jag fick en liten kram innan Anna och jag gick på vårt håll och han på sitt.
Vi råkade hamna i mattaffären där de hade överraskande fina mattor.
Och vilken fin innergård!
Är det batteri i denna eller är det jag som tickar? undrade Anna mitt i Åhléns skyltning. Det visade sig att det var hon, jag hörde det själv. Det blev billigt för mig den här gången, 15 kronor för en kiwi/äpple-dricka. Den var god och väldigt grön. Och nödvändig.
Sen behagade himlen öppna både regn- och åskkranen just när vi skulle gå åt varsitt håll. Så där stod vi under ett tvivelaktigt paraply (seriöst, flikar?!) med en åskledare längst upp.
Akta a-brunnen sa Anna, hjälpte inte alls visade det sig några timmar senare. Och föga anade vi där vi stod att vi nästa dag skulle befinna oss utan paraply i lika mycket regn bland åska och kor.
Så istället för att skiljas åt tog vi oss sakta hem till mig, där jag bjöd Anna på te och en udda samling kläder ur min garderob, så hon skulle kunna gå hem torr.
Kommentarer
Trackback
