Ibland är det lite jobbigt. Kallt och trött. För att inte gnälla för mycket. Men sen kanske det inte krävs så mycket för att det ska kännas lite lite bättre.

 

Som att Anna ringde och tyckte att jag skulle hälsa på mot slutet av veckan. Det tänker jag då verkligen! Och så fick jag ett <3 som svar på en kommentar jag lämnade i en blogg. Det gjorde mig också glad. Och så den där lilla planen som känns som ett litet ljus i tunneln. Ett ganska läskigt ljus visserligen, men så måste det vara ibland, när det är viktigt.

 

Och så hittade jag den här bilden på min syster på Brösarps backar, från den 26 februari förra året. Ni ser ju själva, det borde blir vår snart. När som helst nu.