Åsa assar, eller gör hon verkligen det?
Jag skrev om att det inte krävs så mycket för att få mig på bättre humör.
Kanske inte helt perfekt humör, men bättre humör. Okej humör.
Motsatsen gäller tyvärr också.
Det krävs inte så mycket för att ganska bra humör ska övergå till sämre humör. Bittert humör, till exempel.
Och jag tänker: "Där? Men varför inte ... här?"
Det är jobbigt när man gjort det mesta man kan, men så räcker det inte ändå.
Man får bara nöja sig, tänka att man försökte, att det var kul så länge det varada.
Men verkligen? Alltid? Ska jag alltid bara nöja mig? Jag tycker inte det. Jag tycker jag förtjänar ... allt.
Så nu försöker jag intensivt tänka på saker som gör mig glad just nu.
1. Nu har jag äntligen sett första avsnittet av Girls.
2. I veckan hämtade jag den här boken som jag köpt för presentkort jag fick i julklapp. Har jag bloggat om henne förut? Hur som helst, den här Vivan Maier är fantastisk. Fotona är tagna mellan 60- och 90-talen, ute i verkligen i USA. Det är svartvit och kameran är en Rollei. Hur fint som helst.
3. Såg jag den människan på Maxi och såg människan mig?
4. Att jag tänkt åka till mina föräldrar i helgen men slipper ta bussen, för pappa ska hämta mamma på hennes jobb klockan tio ikväll.
5. Att jag försöker få min mage att må bättre genom att se till att äta något varannan timme. Hittills verkar det funka.
6. Fin musik, till exempel ... Nej, förresten, så uppenbara ska vi inte vara.
Men nu ska jag försöka få till en riktig assning.
Kommentarer
Trackback
